Polisen kränker – och använder rasprofilering

Replik från socialpedagog om polisens metoder

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-02-07

Jag har träffat oräkneliga ostraffade, skötsamma ”rasifierade” personer som tvingats utstå olika former av kränkande beteenden från poliser, skriver Anders Cardell.

REPLIK. Efter att ha verkat i hela mitt yrkesliv i våra förorter kan jag konstatera att polisen Martin Marmgrens resonemang är bristfälligt och otillräckligt.

Jag har träffat oräkneliga ostraffade, skötsamma ”rasifierade” personer som tvingats utstå olika former av kränkande beteenden från poliser.

Ibland i anslutning till att ett brott begåtts där poliser på mycket vaga grunder och med hjälp av ”rasprofilering” valt att stoppa dessa personer, i många fall har detta skett utan att något brott begåtts.

Ofta genomsökts personer framför föräldrar, vänner och bekanta i offentliga miljöer. Förutom det har man också bemötts på ett sätt som tydligt markerat att man ”ska hålla käften och lyda”.

De som blivit stoppade har ofta i efterhand återigen behövt försvara sig mot fördomar från andra boende, ”ingen rök utan eld”...

Vid oräkneliga tillfällen har aktiva och engagerade fritidsledare, idrottsledare och andra från det lokala civilsamhället misstänkligjorts, stoppats och blivit behandlade som brottslingar, utan någon rimlig anledning.

Varje gång detta sker bekräftas och befästs en upplevelse av en ojämlik maktordning som leder till försämrad tillit och förtroende för polisen.

Det är precis den bild äldre kriminella vill förmedla till unga: ”Du kommer aldrig bli behandlad på samma sätt som om du vore blond” 

Alla reagerar olika på denna ojämlika behandling. Inte sällan har personer som i vanliga fall inte är aggressiva eller konfrontativa blivit det efter att gång på gång blivit utsatta. Polisens beteende leder till att människor agerat ut och blivit lagförda.

Det är viktigt att sätta detta i en kontext, människor med ickevit hudfärg lever redan under ojämlika villkor i utbildningsväsendet, på arbetsmarknaden, i utelivet och en rad andra sammanhang.

Polisen har gång på gång sagt sig ”arbeta aktivt mot dessa frågor”. Samtidigt har man undvikit den lösning som kanske kan utgöra den största garantin för en verklig förändring – att se till att man har en myndighet som speglar landets befolkning och präglas av mångfald.


Anders Cardell, socialpedagog


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Artikeln är en replik. Läs hela debatten här: