Regeringen verkar ha glömt civilsamhället
Debattörerna: Vi nämns inte i vårändringsbudgeten – behovet är större än någonsin
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-04-21
DEBATT. I förra veckan släpptes regeringens vårändringsbudget, en budget för ett samhälle mitt i en kris med oöverblickbara konsekvenser. I kristider brukar det bli särskilt tydligt vilken avgörande roll de ideella organisationerna har. Men i den massiva satsningen på näringslivet verkar civilsamhällets organisationer helt ha glömts bort.
I vårändringsbudgeten nämns företag 535 gånger, medan civilsamhället, ideella föreningar, frivillighet och folkrörelser inte nämns en enda gång. Detta trots att civilsamhällets verksamheter och frivilligas engagemang tidigt visat sig vara ovärderligt för många drabbade grupper i samhället.
Idéburna organisationer är varpen i samhällsväven, murbruket i samhällsbygget och kittet mellan medborgarna. Civilsamhällets runt 250 000 organisationer folkbildar, förebygger ohälsa, kanaliserar människors röst och engagemang och för människor samman genom kultur, idrott, religion och samlingslokaler.
Vi är också ofta det yttersta skyddsnät som fångar upp samhällets allra mest utsatta. I huvudsak sker allt detta genom Sveriges fler än tre miljoner ideellt engagerade människor. Därtill kommer de 180 000 personer som är anställda inom civilsamhället.
Våra organisationer drabbas lika hårt av krisen som alla andra sektorer. Många står inför konkurshot när vi inte kan hyra ut våra lokaler, sälja biljetter till våra evenemang eller produkter i våra butiker.
Vi ser sponsring, gåvor och kollekter försvinna och tusentals volontärer tvingas in i isolering. Viktiga intäktskällor som secondhand, kaféer och lägergårdar kostar just nu mer att driva än de drar in. Det handlar om uteblivna intäkter som annars hade gått till att bygga medmänsklighet och demokrati.
I kris hamnar utsatta människor i ännu svårare lägen, klyftorna ökar och de sociala och ekonomiska konsekvenserna skenar. Därför ökar behovet av våra verksamheter nu, samtidigt som de ekonomiska resurserna minskar. Det går inte ihop.
För att säkra omedelbar överlevnad, fortsatt verksamhet och omställning, inte minst för att fortsätta finnas till för människor i utsatthet, behöver civilsamhället ett ekonomiskt stödpaket.
Vi ser med oro hur lånegarantier och andra stödåtgärder, exempelvis hyresrabatter, som beräknas kosta 335 miljarder kronor, i huvudsak riktas till näringslivet men inte självklart finns tillgängliga för civilsamhällets associationsformer som ideell förening, trossamfund, ekonomisk förening eller stiftelse. Dessa måste inkluderas! Vi beräknar att våra ekonomiska behov motsvarar någon procent av det som satsas på näringslivet.
Våra organisationer verkar tas för givna. Det krävs ett gemensamt ansvar att se till att vi fortfarande finns där när krisen är över! Om inget görs riskerar civilsamhället att försvagas kraftigt i krisens spår. Med potentiellt katastrofala följder för sammanhållningen, tilliten, demokratin och de mänskliga rättigheterna. Hur vill finansministern, regeringen, samarbetspartierna och oppositionen lösa detta?
Petter Skogar, förbundsdirektör, Arbetsgivarorganisationen KFO
Marie Welin, ordförande, Civos – Civilsamhällets organisationer i samverkan
Ulrika Stuart Hamilton, generalsekreterare, Famna – riksorganisationen för idéburen välfärd
Patrik Schröder, ordförande, Forum – idéburna organisationer med social inriktning
Charlotte Rydh, generalsekreterare, Giva Sverige
Tobias Nilsson, förbundsdirektör, Idea, Arbetsgivarförbundet för ideella organisationer
Rosaline Marbinah, ordförande, LSU – Sveriges ungdomsorganisationer
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.