Varför straffas mitt hållbara skogsbruk?
Skogsägare: Människan behöver kunna kräva saker av naturen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2022-02-28 | Publicerad 2022-02-27
DEBATT. I debatten placeras jag som skogsföretagare ofta på den ”onda” sidan. Jag måste försvara och förklara varför vi ibland, oavsiktligt, stör och förstör exempelvis fåglars och insekters boplats.
Att träd och morötter i raka rader inte är ett problem utan ett sätt att ta ansvar.
Jag antar att det är mycket enklare att stå på barrikaden och ropa ord som skydda, rädda och värna utan att behöva ta hänsyn till samhällsekonomiska konsekvenser eller den egna ekonomin.
Men jag lever och verkar i en verklighet. En verklighet där olja måste ersättas med fossilfria produkter, där långsiktig hållbarhet kräver lönsamma företag, både hos mig på gården och i leden före och efter.
Eller helt enkelt i en verklighet där människan som dominant och utbredd art på jorden tar plats och även i sina mest basala behov kommer kräva saker av naturen.
Ansvar handlar då om att ha kontroll på var och hur mycket råvara som finns genom raka rader i ordnande system.
Bara tanken på att varje enskild person själv ska gå ut och plocka sitt dagliga behov i sin närliggande natur får minsta Stockholmsnära blåmes att darra av skräck.
Skogsföretagande är en naturlig del av mitt DNA och i dag äger och driver jag ett lant- och skogsbruksföretag med min man. Lika naturlig som det är att vara företagare lika naturligt är det att verka i, av och med naturen.
Jag motiveras av att finna lösningar där ett aktivt och rationellt skogs- och lantbruk kan samexistera med naturvårdande åtgärder. En frisk skog växer bättre och en artrik fauna bidrar till ett sundare kretslopp.
Något jag tidigt insåg är att vi har ett kontraproduktivt system för skydd av natur i Sverige, vilket har diskuterats flitigt det senaste halvåret.
Om jag som skogsägare skapar höga naturvärden ökar jag sannolikheten för att staten tar ifrån mig brukandet i ett försök att frysa tiden.
Höga naturvärden kräver i många fall en vårdande hand vilket jag kan erbjuda men som staten i sin förståeliga fyrkantighet med upphandlingar och budgettilldelningar inte kan.
Som grädde på moset dök en skärpning på tillämpningen av artskyddsförordningen upp. Den innebär att jag inte under någon del av året, ens oavsiktligt, får störa fåglar. Inte bara särskilda och hotade arter utan alla förekommande, enskilda fågelindivider i skogen.
Ett unikt beslut. Inget annat land har fridlyst samtliga fåglar på individnivå. Jag som skogsägare påstås ha utredningsansvar för att tillse att inga störningar sker vilket kommer innebära stora kostnader och hotar familjeskogsbrukets hela existens.
Sveriges skogsägare jobbar aktivt för att locka fler fåglar till vår skog genom mer död ved, fler äldre träd och ökat lövinslag.
Statistiken talar sitt tydliga språk, under de senaste 20 åren har antalet fåglar ökat med 15 miljoner. Vi straffas återigen för vårt försök att bedriva skogsbruk med både hjärta och hjärna.
Mitt familjeskogsbruk lever i symbios med min odling och min djurproduktion. Önskan är att alla tre ben alltid bär sina egna kostnader men så ser tyvärr inte verkligheten ut.
Skogen är för mig en viktig resurs som skapar möjlighet att utveckla hela mitt företag i den riktning som klimatomställningen kräver. Faller ett av benen, riskerar därför hela verksamheten att falla.
Bara ett ekonomiskt och ekologiskt livskraftigt svenskt skogsbruk kan bidra i omställningen till ett fossilfritt samhälle.
Döda inte det svenska familjeskogsbruket genom ouppnåeliga målsättningar, utan låt oss vara med och bidra.
Mikaela Johnsson, skogsägare Småland, ledamot i LRF:s riksförbundsstyrelse
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.