Polen visar risken med starkt public service
Debattören: Statligt finansierad media är lättast att omvandla till propagandamaskin
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-02-10
DEBATT. I debatten nämns ofta vikten av ett fortsatt starkt public service som står fritt från politiskt inflytande för att undvika en liknande utveckling som i Polen.
Men erfarenheten från Polen vittnar snarare om riskerna med ett allt för dominerande public service och insikten om att statligt finansierade verksamheter riskerar politisk påverkan.
Sedan Jarosław Kaczyński och hans parti Lag och Rättvisa tog makten i Polen 2015 har landets public servicebolag stöpts om till regeringens propagandamaskiner och de fira medierna pekats ut som fienden.
Liknande utveckling har även skett i Ungern under ledning av Viktor Orbán där en mediemyndighet med regeringstrogna ledamöter inrättats. Dessutom har en stor del av de tidigare oberoende medierna i Ungern köpts eller tvingats över till inhemska ägare som står makten nära, vilket innebär att det knappt finns några fristående medier kvar i landet.
I debatten har länderna använts som skräckexempel och flera har dragit slutsatsen att vi i Sverige, för att förhindra en liknande utveckling, behöver gardera public servicebolagens politiska oberoende samtidigt som bolagens finansiering måste säkras.
”Riksdagspartierna i Sverige bör ta Polen som ett varnande exempel och i samband med de pågående och kommande utredningarna på medieområdet göra vad som krävs för att ytterligare stärka och värna såväl public service som kommersiella mediers frihet”, skrev cheferna för SVT, SR och UR i ett gemensamt debattinlägg i DN 2016 med anledning av Lag och Rättvisas omfattande förändringar på public serviceområdet.
Några veckor senare kom Miljöpartiet med förslag om att se över möjligheterna för att grundlagsskydda public servicebolagens oberoende. Förslaget behandlades senare i en parlamentarisk kommitté men 2020 strandade förhandlingarna i oenighet.
Förslaget om att grundlagsskydda bolagens oberoende innebar i praktiken att verksamheternas finansiering (statliga medel) skulle garanteras utan möjlighet för uppdragsgivaren (staten) att ställa krav.
I en sådan struktur finns dock få incitament för att förbättras, höja kvalitén, eller effektivisera – pengarna kommer ju in oavsett prestation. Risken hade därmed varit stor att förändringen ganska snart hade lett till misskötta public servicebolag.
Fria och oberoende medier är ett fundament för demokratin och det ligger i samhällets intresse att mediebolag ska stå fritt från politisk påverkan.
Utvecklingen i Polen är dock en påminnelse om att det som finansieras med statliga medel har en ofrånkomlig koppling till politiken som, när makten hamnar i fel händer, innebär en risk för direkt politisk styrning.
Även om public servicebolagen i Polen har blivit maktens megafoner så har de fria medierna stått för den oberoende journalistiken i landet. Men nu hotas även dem när Lag och Rättvisa kraftigt vill reducera det utländska ägandet i medieföretag vilket i praktiken skulle innebära att medieföretagen tvingas sälja sina verksamheter till inhemska, regeringstrogna mediebolag.
Den svenska mediemarknaden är mindre än den polska och flera privata medieaktörer skulle få svårt att klara sig utan mediestöd. I denna marknad är public servicebolagens åtta miljarder i statliga medel ett påtagligt marknadsförstörande inslag som gör det svårt för andra medieaktörer att locka till sig betalande kunder.
Sannolikt skulle de medier som i dag är beroende av mediestöd inte lyckas bättre i en tid när politiker som reglerar stöden ser dem som ett hot.
En fungerande mediemarknad är inget vaccin mot den regering som ser yttrandefriheten som ett hot, men det innebär en ökad motståndskraft att stå upp för det fria ordet även när auktoritära politiker har makten.
Den som är orolig för att Sverige snart kommer få en Orban eller Kaczyński vid makten bör därför snarast rikta blicken mot den svenska mediemarknaden och säkra att de fria medierna kan bära sig själva, samt verka för att minska marknadsandelarna för de medier som lättast kan omvandlas till propagandamaskiner.
Pamina Falck, Näringslivets medieinstitut
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.