Vi granskar krisen från vårt håll – underifrån

48 debattörer: Nu startar vi medborgarnas egen coronakommission

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-06-09

Granskningen av coronakrisen måste också ske underifrån, av alla oss vars arbetsvillkor, liv och försörjning hotas av bristande samhällsstrukturer. Därför startar vi nu en medborgarkommission, skriver debattörerna.

DEBATT. Coronakrisen har blivit en kraftfull påminnelse om att vi behöver varandra och om vikten av att våra gemensamma välfärdssystem fungerar också när de sätts under press. Allt tyder på att pandemin kommer att följas av nya smittor. Inget samhälle är immunt mot sådant men hur väl dess invånare klarar sig avgörs av hur samhället är organiserat.

Men krisen har också visat att samhällsfunktioner brustit eller sviktat när de utsatts för stora påfrestningar. Därför är det viktigt att granska bristerna.

En rad sådana granskningar har redan annonserats av myndigheter, politiska institutioner och näringslivsintressen. Men granskningen måste också ske underifrån, av alla oss vars arbetsvillkor, liv och försörjning hotas av bristande samhällsstrukturer. Bland vård- och omsorgspersonal, men även bland andra i särskilt samhällsviktiga funktioner, finns erfarenheter och berättelser som behöver dokumenteras och spridas.  

Problemen har varit kända långt före coronapandemin men de har sällan tagits på allvar, trots utredningar, fackliga krav och forskningsresultat. Vi anser att dessa problem hänger samman med en lång period av förändringar som försvagat den gemensamma välfärden redan före krisen och med andra samhällsförändringar som gjort människor mer skyddslösa.

Just-in-time-system och en tro på att allt går att mäta och räkna kvantitativt har på ett djupgående sätt förändrat strukturerna inom vård, omsorg, utbildning och annan samhällsservice. En ideologiskt styrd tro på marknaden har satts före brukarnas behov, personalens erfarenheter och demokratiskt fattade beslut.

Vi vill särskilt belysa hur följderna av coronakrisen har påverkats av:

  • Nedskärningar i kommuner och regioner
  • En uppsplittrad vård utan samordning mellan regionerna..
  • En vinstdriven marknadsanpassning av olika slag i välfärden, köp- och säljsystem och olika styrsystem som hämtats från den privata sektorn, som påverkat verksamheternas innehåll lika väl som beredskapslager av läkemedel och utrustning.
  • Inhyrning från bemanningsföretag, visstidsanställningar och timvikariat i stället för tillräckligt med fast anställd personal.
  • Arbetsmiljöproblem, brist på utbildning och fackliga rättigheter för stora delar av personalen i omsorgen.
  • Osäkra anställningsförhållanden och låga löner som tvingar människor att arbeta när de är sjuka och ställer en stor grupp människor utanför trygghetssystemen
  • Brist på social bostadspolitik som leder till hemlöshet och skapandet av nya utsatta grupper som inte kan skyddas mot smitta..
  • En migrationspolitik som leder till skapandet av ett skyddslöst skuggsamhälle.
  • Klimatkrisen som ökar risken för okontrollerad spridning av virussmittor.

Det behöver inte vara på det här sättet. Det finns lokala exempel där äldrevården fungerar bra i ett konstruktivt samarbete mellan vårdcentraler, äldreboenden, kommunen och lokala småföretag. Där är också smittspridningen och dödstalen mycket lägre än på orter där omsorgen har lagts ut på kortsiktig entreprenad eller där samordningen brister mellan de politiskt ansvariga och utförarna.

Dessa exempel måste tas tillvara och förmås att leva vidare.

Vi startar därför en medborgarkommission för att undersöka krisens verkningar underifrån och utarbeta konkreta förslag till förändringar. Vårt syfte är att vi ska lära oss något för framtiden så att samhället blir tryggare, mer jämlikt och bättre rustat för kriser. Coronapandemin har visat att det finns pengar när det krävs. Men frågan är vem som ska betala, och på vilket sätt resurserna ska tas tillvara.  

Vi kommer att knyta oberoende forskare och experter till detta arbete men målsättningen är att det ska bli en medborgarnas eller folkrörelsernas coronakommission, i första hand byggd på uppgifter, vittnesmål och kunskaper från dem som i dag står vid krisfronten: personal, patienter, brukare och deras respektive organisationer.

Du som själv har erfarenheter av hur krisen drabbar och ni som tillhör en organisation som ser hur samhällsstrukturerna behöver stärkas –anslut dig till vårt gemensamma granskningsarbete. Och du som finns inom en verksamhet som fungerar väl är varmt välkommen att dela med dig av dessa erfarenheter.

Vi välkomnar alla som med utgångspunkt i demokratiska principer och allas lika värde vill delta i arbetet. Det är dags att börja anträda vägen mot ett värdigt samhälle där vi aldrig mer ska behöva läsa rubriker som ”Skydda våra äldre – sluta leka affär med äldrevården”.


Monika König, läkare, Psykiatri Sydväst, Stockholm
Lars Taxén, aktiv i Nätverket för gemensam välfärd, Stockholm
Lars Henriksson, metallarbetare, Göteborg
Cecilia Verdinelli, förstärkningsläkare på Covid-IVA, Sahlgrenska, Göteborg
Lisa George-Svahn, infektionssjuksköterska, Rinkeby Vårdcentral
Vahide Yilmaz, förskolechef, Kista
John Lapidus. forskare i ekonomisk historia, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Elsa Hälinen, undersköterska, Södersjukhuset/Stockholm
Birgitta Henriksson, pensionerat vårdbiträde, Stockholm
Katja Raetz, specialistsjuksköterska, Stockholm
Lena Kullman, specialistsjuksköterska, Stockholm
Mattis Nilsson, anestesisjuksköterska, Västernorrland
Tina Engvall, sjuksköterska, Karolinska sjukhuset, Huddinge
Christian Hermansson Plaçon, specialistsjuksköterska, Stockholm
Darius Barimani, ST-läkare i kirurgi, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm
Roya Hakimnia, ST-läkare i allmänmedicin, Rinkeby vårdcentral
Sten Axelsson Fisk, ST-läkare gynekologi/obstretrik, Lund
Jan Halldin, läkare i allmän psykiatri och socialmedicin, Stockholm
Kai Berghdahl, f d vårdbiträde och förskolepedagog, Stockholm
Merit Aguirre, lärare, Uppsala
Maria Dexborg, socionom och människorättsaktivist, Malmö
Ann-Marie Strömberg, socionom, Stockholm
Anne Sörman, präst i Svenska Kyrkan och #metoo-aktivist, Stockholm
John Stigmar, personligt ombud, PO Skåne
Håkan Jarmar, styrelsemedlem i Riksförbundet Social och Mental Hälsa (RSMH) Stockholm/Gotland
John Andersson, f d distriktsordförande Riksförbundet Social och mental hälsa (RSMH) i Skåne
Sven-Olof Johansson, f d socialdirektör, Lund
Maria Sundvall, pensionerad psykiater, Botkyrka
Pia Sandqvist, vice ordförande för Stöttepelaren – förening för ensamkommande unga
Faiaz Dowlatzai, ordförande för Ensamkommandes riksförbund
Maria Werme, ordförande i nätverket SLUSSA, Västerås
Viktor Risling, organisationsansvarig i SEKO Stockholm
Irene Wanland, journalist, Stockholm
Eva Nikell, journalist och kvinnorättsaktivist, Stockholm
Janne Hägglöf, medlem i En annan vård är möjlig, Stockholm
Håkan Blomqvist, medlem i Välfärdsalliansen, Stockholm
Britta Ring, medlem i Nätverket för Gemensam Välfärd och Nätverket för folk och fred, Stockholm
Gunnar Lindholm, filmare och medlem i Nätverket för gemensam välfärd, Stockholm
Mia Stubbendorff, medlem i Tantpatrullen, Stockholm
Monika Thelin, Lapplandsupproret
Jonna Wigandt, utemiljöarbetare, Stockholm
Ulla Bertling, medlem i #Psychologistsforfuture, Stockholm
Arne Johansson, ledamot i Norra Järva stadsdelsråd
Göran Dahlgren, f d folkhälsoråd på Socialdepartementet, Stockholm
Gunnar Ågren, f d GD Statens Folkhälsoinstitut
Christer Hogstedt, professor och fd forskningschef Statens folkhälsoinstitut
Åke Sandberg, professor emeritus, organisationsforskare, Stockholm
Töres Theorell, professor emeritus i psykosocial medicin, Stockholm


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.