Vården för kvinnor med vulvasmärta ska lyftas

Socialstyrelsen: Nu kommer för första gången nationella riktlinjer

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2022-11-23

Smärta i underlivet ska inte normaliseras, utan tas på allvar. Nu publicerar Socialstyrelsen för första gången nationella riktlinjer för provocerad vulvodyni, tidigare kallat vestibulit, skriver Jenny Halldén, Emma Strollo, Nina Bohm-Starke och Anders Berg.

DEBATT. Många unga kvinnor lider av provocerad vulvodyni, som kan kännas som en intensiv brännande smärta i underlivet. Samtidigt finns det brister i vården på området, det är långa väntetider och det saknas specialistvård i många regioner.

Det är viktigt att smärtan inte normaliseras utan att patienter får diagnos och behandling – tidigt. Nu kommer Socialstyrelsen med nationella riktlinjer för en förbättrad och mer jämlik vård.

Provocerad vulvodyni, tidigare kallat vestibulit, är ett smärttillstånd som främst drabbar unga kvinnor. Många får en intensiv, brännande smärta när slemhinnan runt slidöppningen berörs.

Tillståndet påverkar ofta sexuella relationer, men också vardagsaktiviteter såsom tamponganvändning, cykling eller gynekologbesök.

Därtill försämras ofta det allmänna välbefinnandet och livskvaliteten.

Vården för provocerad vulvodyni har varit eftersatt länge. Därför behöver nu arbetet för en bättre och mer jämlik vård ta fart. Kvinnor ska inte behöva gå med denna smärtproblematik år ut och år in utan behöver snabbt få rätt hjälp.

Tidigare kartläggningar pekar ut flera problem. Många patienter vet inte vart de ska vända sig och personal är osäker på remitteringsvägarna.

Kunskapen om provocerad vulvodyni brister också i vården. Det gör att kvinnor kan gå länge med sina smärtor innan de får rätt diagnos och behandling, vilket kan leda till att tillståndet förvärras liksom ett försämrat psykiskt mående.

Det finns även stora skillnader i vården – framför allt mellan storstad och landsbygd.

Bara hälften av Sveriges regioner erbjöd till exempel vård vid en vulvamottagning 2018, och många mottagningar har långa väntetider.

Nu publicerar Socialstyrelsen för första gången nationella riktlinjer för detta smärttillstånd.

Riktlinjerna innehåller både rekommendationer till beslutsfattare och ett stöd till hälso- och sjukvårdspersonal för utredning, diagnostik och behandling samt en vägledning i arbetet med att stärka vårdkedjan.

Följande delar anser vi är särskilt viktiga att prioritera:

  1. Ge diagnos och behandling tidigt
    Fler verksamheter i öppenvården behöver både kunna diagnostisera och behandla patienter med provocerad vulvodyni. Då kan fler bli friska snabbare än i dag. Tidiga insatser kan hindra att besvären förvärras, och ge en bättre sexuell hälsa och livskvalitet på lång sikt.
  2. Öka kunskap och kompetens inom vården
    De som möter unga patienter i hälso- och sjukvården behöver känna till att vulvasmärta vid vaginalt sex är vanligt, och veta hur man diagnostiserar och behandlar provocerad vulvodyni – eller kunna remittera patienterna vidare.
    De som beslutar om resursfördelning behöver också säkerställa kompetensutveckling för personalen. Målet är att färre patienter ska gå länge med obehandlade besvär, och att färre patienter utvecklar mer svårbehandlad smärta.
  3. Erbjud specialiserad vård – i alla regioner
    Beslutsfattare i regionerna behöver också se till att patienterna får tillgång till specialiserad vård, i form av multiprofessionella team som är specialiserade på provocerad vulvodyni. Teamen kan finnas på en särskild vulvamottagning, en kvinnoklinik eller motsvarande.
    Samtidigt kan belastningen på existerande vulvamottagningar minska om patienterna får nära vård och tidigare insatser, enligt Socialstyrelsens riktlinjer. Då kan också patienter med kvarstående eller allvarliga besvär få specialiserad vård snabbare.

Målet med Socialstyrelsens nationella riktlinjer är en god och jämlik vård och en stärkt kunskap om provocerad vulvodyni.

Smärta i underlivet ska inte normaliseras, utan problemen måste tas på allvar.

Rätt vård måste kunna ges snabbare och tillgången till vård ska inte vara beroende av var man bor. På så vis kan vi åstadkomma förändring för en bättre kvinnohälsa.


Jenny Halldén, utredare, Socialstyrelsen
Emma Strollo, utredare, Socialstyrelsen
Nina Bohm-Starke, gynekolog och överläkare vid Danderyds sjukhus och medverkande expert i arbetet med kunskapsstödet
Anders Berg, enhetschef, Socialstyrelsen


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.