Utan PPM-fonderna blir det mindre i pension
Replik från Bo Könberg om pensionssystemet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-07-01
REPLIK. I det pensionssystem som en mycket bred riksdagsmajoritet beslöt om sommaren 1994 är en mindre men viktig del premiepensionen. Medan en större del av pensionen – inkomstpensionen – räknas upp med ett löneindex, så räknas premiepensionen upp med värdet av – ofta valda – andelar i företag.
Vårt pensionssystem består till större delen av ett så kallade fördelningssystem, där större delen av de utbetalda pensionerna ett år finansieras med de inkommande avgifterna. Premiepensionen finansieras med försäljning av tillgångarna.
Den nivå som överenskoms var 18,5 procent. Valet av nivå påverkades förstås av vetskapen att ca 9 av 10 löntagare hade tjänstepension. Detta tycker Jan Hagberg märkligt nog var fel!
I förhandlingarna i början av 90-talet, så var det de dåvarande fyra regeringspartierna som ville ha med det som blev premiepensionen, medan Socialdemokraterna var skeptiska.
I uppgörelsen blev det 2 procentenheter (senare 2,5) av 18,5 procentenheter som blev premiepension.
Ett av anhängarnas argument var att det historiskt sett hade varit en snabbare börsutveckling än löneutveckling. Därför var det sannolikt att ett inslag av premiepension skulle ge högre pensioner än ett renodlat fördelningssystem.
I propositionen nämndes som lägsta fondandel för Inkomstpensionen ett halvt års pensionsutbetalningar.
Premiepensionen började i full skala från och med början på 00-talet. Aktiekurserna de första åren var extremt dåliga. Många kritiska röster hördes.
Joakim Israel skrev 2001 ”Börsen har gått ned och de som satsat sina pengar inser väl att Könberg lurat dem.”
Sven Lindqvist skrev våren 2003 ”Börsen sjönk som en sten … Det vore en intressant journalistisk uppgift att ta reda på hur många miljarder Bo Könbergs stora tanke hittills har kostat Sveriges pensionärer.”
Och hur har det gått sen?
Löneindex har till och med i ifjol ökat realt med knappt 2 procent per år. Premiepensionen har (kapitalvägt) ökat med drygt 7 procent per år.
Ränta på ränta är det en väldig kraft i. Knappt 2 procent om året ger en fördubbling på drygt 35 år. Medan drygt 7 procent om året ger en fördubbling på 10 år, en fyrdubbling på 20 år och en åttadubbling på 30 år och ännu mer på 35 år.
Det är självklart så att man/staten kan avskaffa premiepensionen och därmed till en början betala ut mer i Inkomstpension, men på sikt blir det förstås mycket mindre i pension med en avkastning på 2 procent än på 7 procent.
Jan Hagberg har länge varit kritisk mot det nya pensionssystemet. I sin artikel nämner han inte att medellivslängden sedan reformbeslutet har ökat med tre år och att man om man önskar samma årliga procent som när reformen togs behöver arbeta ca två år längre.
Och han nämner inte Premiepensionens stora avkastning.
Han nämner inte heller att inkomstpensionens AP-fonder i dag är lika stora som Premiepensionens fonder – ca 2 000 miljarder kr.
I det nya systemet ingår en så kallad broms. Om pengarna inte beräknas räcka till att räkna upp utbetalningarna i inkomstpensionen med löneindex, så bromsas uppräkningen.
Det har skett några gånger. När det sedan gått bättre har utbetalningarna räknats upp.
Det var också tänkt att införa en så kallad gas, det vill säga om buffertfonderna var stora så skulle pensionerna räknas upp med mer än löneindex.
Det gjordes en bra utredning om detta år 2004, som också fick en positiv remissbehandling. Dock fattades tyvärr inga beslut.
Vid det gångna årsskiftet fanns det – som nämnts – cirka 2 000 miljarder kronor. Av det beloppet skulle nog cirka 200 miljarder kr kunnat användas till införandet av en gas. De flesta av pensionspartierna verkar nu vara för detta.
Med tanke på att frågan är välutredd, så borde gasen snabbt kunna införas
Bo Könberg som i början av 90-talet ledde arbetet på pensionsreformen
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.