Nog med ursäkter – vår existens är under hot

FN:s generalsekreterare: Nu förväntar sig folket att regeringar ska leda

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-10-29

Trots alla varningsklockor visar de senaste FN-rapporterna att regeringarnas agerande hittills inte stämmer överens med vad som så desperat behövs. Inga fler ursäkter, ingen mer ”greenwashing”, skriver FN:s generalsekreterare António Guterres inför klimatmötet i Glasgow.

DEBATT. Världsledare kommer snart att sättas på prov vid FN:s klimatkonferens COP26 i Glasgow.

Deras handlingar – eller passivitet – kommer att visa hur allvarligt de ser på att ta itu med denna planetariska nödsituation.

Varningssignalerna är svåra att missa: temperaturer når nya toppar överallt, biologisk mångfald når nya bottennivåer och haven värms upp, försuras och kvävs av plastavfall.

Ökande temperaturer kommer att förvandla stora delar av vår planet till döda zoner för mänskligheten vid sekelskiftet.

Den medicinska tidskriften The Lancet beskrev nyligen klimatförändringar som den ”definierande berättelsen om människors hälsa” under de kommande åren – en kris definierad av utbredd hunger, luftvägssjukdomar, dödliga katastrofer och utbrott av infektionssjukdomar som kan vara ännu värre än covid-19.

Trots dessa varningsklockor visar de senaste FN-rapporterna att regeringarnas agerande hittills helt enkelt inte stämmer överens med vad som så desperat behövs.

Nya tillkännagivanden om klimatåtgärder är välbehövliga och kritiska – men trots det är vår värld på väg mot katastrofala globala temperaturökningar långt över två grader.

Detta är långt ifrån målet på 1,5 grader som världen skrev under vid Parisavtalet – ett mål som vetenskapen säger oss är den enda hållbara vägen för vår värld.

Detta mål är fullt uppnåeligt. Men bara om vi kan minska de globala utsläppen med 45 procent jämfört med 2010 års nivåer detta årtionde.

Bara om vi kan uppnå globala netto-noll utsläpp till 2050.

Och bara om världsledare anländer till Glasgow med djärva, ambitiösa och verifierbara mål för 2030, och nya, konkreta policyer för att vända denna katastrof.

I synnerhet måste ledare i G20-länder leverera.

Tiden är passerad för diplomatiska finesser.

Om regeringar – särskilt G20-regeringar – inte ställer upp och leder denna ansträngning, är vi på väg mot ett fruktansvärt mänskligt lidande.

Men alla länder måste inse att den gamla, kolförbrännande utvecklingsmodellen är en dödsdom för deras ekonomier och vår planet.

Vi behöver minska våra koldioxidutsläpp nu, inom alla sektorer i varje land. Vi måste flytta subventioner från fossila bränslen till förnybar energi och beskatta föroreningar, inte människor.

Vi måste sätta ett pris på kol och kanalisera tillbaka det mot motståndskraftig infrastruktur och jobb.

Och vi måste fasa ut kol – till 2030 i OECD-länder och 2040 i alla andra. Ett ökande antal regeringar har lovat att sluta finansiera kol – och privata finanser måste göra detsamma, omgående.

Folk förväntar sig med rätta att deras regeringar ska leda. Men vi har alla ett ansvar att värna vår kollektiva framtid.

Företag måste minska sin klimatpåverkan och fullt ut anpassa sin verksamhet och sina finansiella flöden till en hållbar framtid.

Inga fler ursäkter, ingen mer ”greenwashing”.

Investerare – såväl offentliga som privata – måste göra detsamma. De måste ansluta sig till föregångare som alliansen för netto-noll tillgångsägare.

Likaså måste bör de ansluta sig till FN:s egen pensionsfond som uppfyllde sina investeringsmål för minskning av koldioxidutsläppen för 2021 i förväg och överskred sitt mål med en minskning på 32 procent i år.

Individer i varje samhälle behöver göra bättre, mer ansvarsfulla val i vad de äter, hur de reser och vad de konsumerar.

Och unga människor – och klimataktivister – måste fortsätta göra det de gör: att kräva åtgärder från sina ledare och hålla dem ansvariga.

Genomgående, behöver vi global solidaritet för att hjälpa alla länder att göra denna förändring. Utvecklingsländer brottas med skuld- och likviditetskriser. De behöver stöd.

Offentliga och multilaterala utvecklingsbanker måste avsevärt öka sina klimatportföljer och intensifiera sina ansträngningar för att hjälpa länder att övergå till motståndskraftiga ekonomier med netto-noll utsläpp.

Den utvecklade världen måste snarast uppfylla sitt åtagande på minst 100 miljarder dollar i årlig klimatfinansiering för utvecklingsländer.

Givare och multilaterala utvecklingsbanker ska allokera minst hälften av sin klimatfinansiering till anpassning och motståndskraft.

Förenta nationerna grundades för 76 år sedan för att skapa konsensus kring åtgärder mot de största hoten som mänskligheten står inför.

Men sällan har vi ställts inför en kris som denna, en verkligt existentiell kris som – om den inte åtgärdas – hotar inte bara oss utan även framtida generationer.

Det finns en väg framåt. En framtid på 1,5 grader är den enda livskraftiga framtiden för mänskligheten. Ledare måste fortsätta med jobbet i Glasgow, innan det är för sent.


António Guterres, generalsekreterare för Förenta Nationerna


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.