Ovärdigt att utnyttja gråzoner i lagen, SVT
Debattörerna: Tv-serien om Gryningspyromanen ligger oerhört nära upplägget i vår bok
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2020-02-18 | Publicerad 2020-02-16
DEBATT. Den spännande och på många sätt tragiska berättelsen om ”Gryningspyromanen” Ulf Borgström har engagerat många. Det är historien om en man som gäckade polisen i tjugo år och ett rättsväsende som gång på gång misslyckades med att fälla honom. Hans liv och gärningar är därför av uppenbart allmänt intresse.
Så när SVT hösten 2019 sände en tv-serie i sex delar om Gryningspyromanen var det något som många hade väntat på.
I tv-serien kan tittarna följa hur journalisten Nils Bergman åker runt på olika platser och tar del av Gryningspyromanens liv och bränderna i hans fotspår. SVT uppger också att Nils Bergman har fördjupat sig i fallet såsom han ska ha gjort i andra rättsfall.
SVT tar i tv-serien upp många olika källor men nämner aldrig vad som rimligen måste vara deras största och viktigaste källa, nämligen boken om Gryningspyromanen. De flesta fakta i tv-serien vet vi med säkerhet att teamet bakom tv-serien först har tagit del av genom boken om Gryningspyromanen.
Nils Bergman hade sträckläst boken enligt egen uppgift innan produktionen startades. Sedermera har även redaktionen för programmet köpt fyra böcker av författarna när de inledde sin research och sina förberedelser för tv-produktionen.
Det är enkelt att konstatera att tv-serien har en dramaturgi som är mycket snarlik boken om Gryningspyromanen. I tv-serien ställs likaså samma två huvudfrågor som återfinns i boken.
”Vad var det som drev den här personen till de här brotten och på vilket sätt har polisen arbetat med fallen?”
Lika talande är att serien startar på samma sätt som boken genom att ta upp bränderna vid telestationerna och sedan även genomgående gör samma urval av bränder som i boken. Med tanke på att Gryningspyromanen själv har sagt sig ha anlagt över 200 bränder så är det svårt att tro att detta är en tillfällighet.
Även avslutningen på tv-serien följer bokens upplägg där experter intervjuas om grundläggande frågor som vad en pyroman är och vad som kännetecknar en mordbrännare liksom en diskussion om vad som händer när Gryningspyromanen kommer ut ur fängelset.
Även det för boken bärande temat varför rättsväsendet inte har lyckats döma Gryningspyromanen mer än i en bråkdel av fallen lyfts särskilt fram.
Sammanfattningsvis ligger upplägget för och innehållet i tv-serien oerhört nära det som presenteras i boken och kan omöjligen ha tillkommit utan att bokens innehåll är en viktig grund för tv-seriens tillskapande.
Vi är medvetna om att fakta och idéer inte i sig skyddas av upphovsrätten. Självklart står det vem som helst fritt att ta del av offentliga handlingar, intervjua berörda personer och diskutera händelser i samhället utifrån en egen ansats.
Däremot kan man som författare förvänta sig att andra inte använder samma dramaturgi, samma exakta frågeställningar och samma urval av händelser för en tv-produktion utan att tillfråga författarna. Att public service dessutom väljer att inte ange sin största källa är faktiskt inget annat än anmärkningsvärt.
Författarna till boken om Gryningspyromanen – i dess olika versioner som har publicerats sedan 2012 – har förstås lagt ner tusentals timmar på ett mycket omfattande researcharbete och på att gå igenom ett material på flera tusen sidor. Detta för att sedan beskriva detta på bästa möjliga sätt för läsaren.
Vi tycker att det självklart kan krävas av SVT att de tar mycket stor hänsyn till upphovsrätten. Det handlar då inte om en bedömning av vad som går att komma undan med utan att bryta mot landets lagar. Det är i stället rimligt att SVT anstränger sig för att upphovsmän som berörs ska känna att de kan förlita sig på att public service ger dem det erkännande och den ersättning de förtjänar.
Att utnyttja gråzoner i lagstiftningen anstår inte en samhällsinrättning som SVT och det måste vara grundläggande för varje journalist och författare att vara mycket noga med att ange sina källor.
När så inte sker drabbas inte bara den enskilde upphovsmannen utan också tilltron till SVT som en trovärdig avsändare till viktiga samhällsprogram.
Om den som är satt att granska inte säkrar sina källor, gör rätt för sig och agerar föredömligt själv så kan i värsta fall hela granskningen ifrågasättas som sådan. Med tanke på hur oerhört viktigt vi tycker att det är att Gryningspyromanens härjningar och de skador och det lidande som detta har medfört blir belysta ur ett samhällsperspektiv skulle det vara minst sagt olyckligt.
De viktiga slutsatser som tv-serien, liksom boken, lyfter fram förtjänar ett bättre öde.
Vi hoppas därför att SVT tar den här frågan på stort allvar och gör en rättelse. Allt annat anser vi skulle peka på ett större problem i verksamheten där man måste fråga sig vilka attityder som är förhärskande till upphovsmän och deras verk.
På vilket sätt kan man då säga att SVT tar större ansvar för att göra rätt för sig än till exempel den nyligen uppmärksammade Mordpodden?
David Widlund, en av författarna till böckerna om Gryningspyromanen
Lars Rambe, vd Hoi Förlag
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Läs hela debatten här
Gå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.