Skyll inte dödsfallen på Ädelreformen

Replik från Gert Alaby om äldreomsorgen och covid-19

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-08-26

Att som Kristina Nilsson tillskriva Ädelreformen och bristande sjukvårdskompetens i kommunerna de många dödsfallen bland personer som får äldreomsorg är tveksamt, skriver Gert Alaby i en replik.

REPLIK. Äntligen diskuteras vården och omsorgen om äldre personer. Den berör oss alla. Men diskussionen måste vara saklig.

Kristina Nilssons inlägg är inte det. Hon lägger skulden för att så många äldre med äldreomsorg avlidit i covid-19 på organiseringen av vården och omsorgen om äldre, särskilt Ädelreformen som genomfördes 1992.

Hon gör ett stort nummer av att sjukvårdsrutiner tagits bort, terminologi ändrats och att sjukvården har monterats ned. Det var inte avsikten med Ädel, det har inte blivit så och de är inte heller orsaken till dagens brister.

  1. Ädelreformen genomfördes för att integrera sjukvård och socialtjänst. Visst, sjukvårdsrutiner som begränsade äldres möjligheter att få individualiserad vård och omsorg skulle tas bort. Vem vill ha dem tillbaka?
  2. Sjukvården i kommunerna har inte monterats ned som Kristina Nilsson påstår. Faktum är att antalet sjuksköterskor, arbetsterapeuter, fysioterapeuter och undersköterskor ökat kraftigt inom kommunalt finansierad vård och omsorg om äldre.
  3. Vid mitten av 1980-talet var insikten stark om att alla människor skulle ha rätt till en egen bostad, till integritet och samtidigt god vård och omsorg efter individuella behov, i hemmiljö. Den idén låg bakom Ädelreformen. Men i dag tycks en del sjukvårdsdebattörer ha glömt detta. Vem vill ha tillbaka flerbäddsrum från den gamla långtidssjukvården, rutinstyrd vård och en opersonlig miljö?

Alltför många äldre personer i Sverige har förlorat månader av sina liv genom covid-19-pandemin. Så är det tyvärr också i andra utvecklade länder med en stor andel gamla. Multisjuka, sköra äldre är alltid utsatta för influensa och andra smittsamma sjukdomar. Reservkapaciteten är begränsad.

Mycket talar för att den allmänna smittspridningen i ett samhälle är den främsta riskfaktorn för att personer i hög ålder ska drabbas. Smittskyddet i regionerna och statliga myndigheter har här ett stort ansvar att motverka smittspridning. Och där ser vi flera misslyckanden.

Fokus i debatten om hur vården och omsorgen om äldre ska bli bättre borde istället ligga på att:

  • stärka äldres inflytande i vård och omsorg, bra företrädare behövs för kognitivt nedsatta
  • tydligare skyldigheter för kommuner och regioner och tydligare rättigheter för äldre personer
  • all personal ska ha yrkeskompetens för sitt arbete tydligare kompetens och större ansvar
  • bättre anställnings- och arbetsvillkor för personalen
  • en styrning och ledning som ger personalen svängrum
  • och inte minst, mer resurser

Att som Kristina Nilsson tillskriva Ädelreformen och bristande sjukvårdskompetens i kommunerna de många dödsfallen bland personer som får äldreomsorg är tveksamt.

IVO:s granskning och kommissionen som granskar de offentliga aktörernas agerande i pandemin kommer att ge mer underlag. Men redan i dag står det klart att Kristina Nilsson i sitt inlägg i Aftonbladet är inne på ett stickspår.


Gert Alaby, tidigare samordnare för äldrefrågor på Socialstyrelsen och programchef på Svenska Kommunförbundet, samt utredare av Ädelreformen.