Låt oss röka våra e-cigaretter i fred

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-01-04 | Publicerad 2015-12-30

Debattören: Såväl Läkemedelsverket som EU borde avstå från regleringar

DEBATT. Rökningen är för många av oss som en passionerad men psykotisk älskare du inte kan släppa, men som en dag kan få för sig att slå stekpannan i huvudet på dig. Många har försökt allt för att sluta: snus, sprejer, tuggummi, terapi, men ändå fallit tillbaka. En och annan anställningsintervju eller affärsmöte har säkert sumpats genom att komma dit och lukta askkopp. Vi flåsar, snarkar, hostar, ser gråa ut i ansiktet – och ändå slutar vi inte.

För de som sen nästan utan problem bytt helvetesvanan mot e-cigaretter; de som varje dag känner hur oerhört mycket bättre de mår så blir regleringshysterin kring e-cigaretter absurd.

Läkemedelsverket processar för att få det att räknas som läkemedel och skulle vi slippa det så kommer EU:s tobaksdirektiv ändå inom ett halvår sätta upp höga och onödiga farthinder.

Alla rimliga bedömningar säger att e-cigaretter är långt mindre farliga än tobaksrökning. Om vi pratar en procent eller tjugo av risken är faktiskt sekundärt. Att det rör sig om bråkdelar av tobakens farlighet är däremot något som jag tror att vi alla kan vara överens om.

Det är ett njutningsmedel, vilket förvirrar frågan. Det är inte ett läkemedel, utan något som är njutbart i sig själv: Jag själv älskar min citronpaj, min mjölk med persika, blåbär och knäck. Jag är inte ett barn, jag är snart 50 år gammal.

Vi kan knappast tvinga folk att leva hälsosamt, men vi kan främja alternativ som är mindre skadliga. Sverige är redan i framkant med sitt snus, låt e-cigaretterna bli ytterligare en sträng på samma lyra.

Av miljonen vanerökare i Sverige kommer statistiskt hälften att dö av sin vana. Att minska det antalet är bra, men att göra det genom tvång skapar inte ett bra samhälle. Mindre riskabla alternativ når samma resultat utan att göra oss mindre fria.

Det talas dock mycket om försiktighetsprincipen. E-cigaretter är förvisso inte morötter, men om alternativet är tobak vad är försiktigheten värd då?

Det finns ett par undersökningar som visar på höga halter av gifter, men de är kraftigt missvisande. Helt enkelt för att sättet de genomförts på inte har med verkligheten att göra. Dra en slang från avgasrör till kupé så förgiftar en bil sin förare, men är det relevant? Det gör bra tidningsrubriker, men har knappast med sanningen att göra. Samma sak gäller undersökningar om inkörsportseffekter, inte heller dessa tål att skrapas på utan att gå sönder.

Jag är förvisso jävig. För ett halvår sedan avslutades 35 år av hatkärlek till tobaken. Trots många försök har jag aldrig lyckats fimpa helt. En månad efter att jag prövade e-cigaretter var jag helt rökfri, nu ett halvår senare finns ingen längtan tillbaka.

Jag oroar mig för vad som komma skall: Om Läkemedelsverket får som de vill, så kommer min nya bättre vana kosta tio gånger mer och ha en tusendel av utbudet. Om de inte får sin vilja igenom riskerar EU:s nya regler att få nästan samma effekt. Rent krasst så kommer e-cigaretter regleras hårdare än tobak, tro't om ni vill.

Ett gammalt visdomsord säger: Låt inte det bästa stå i vägen för det goda.

Är det verkligen ett nikotinfritt samhälle som är det centrala? Är det inte snarare skadorna rökarna lider och skadorna som drabbar omgivningen som är själva pudelns kärna?

Det är många som oroar sig för att de ska tvingas gräva fram sina tändare, pipor och cigarettpaket igen, människor som kommer återgå till den ryska rouletten i stället för att njuta av något som är mindre farligt för både en själv och ens omgivning.

Snacka om kontraproduktivt.

Marcus Fridholm

Följ ämnen i artikeln