Frökens Frimans krig pågår ännu
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-01-07 | Publicerad 2016-01-04
Jämställdhetsministern: Kvinnors rättigheter har inte kommit av sig själv – oavsett vad SD tror
DEBATT. I helgerna har ”Fröken Frimans krig” i SVT återigen elegant berättat om kvinnors kamp för politiska rättigheter och rösträtt. I serien framgår hur kvinnoaktivister genom politiskt, strategiskt arbete banar väg för framtida frågor som tillgång till studier, likalön och jämställdhet på arbetsmarknaden. Det motstånd och hån, som jämställdhetsivrare fortfarande stöter på, skildras också. Det är ett problem att alldeles för få män har engagerat sig i jämställdhetsarbetet, men de finns, och de fanns då.
År 2015 var jämställdhet inte i mediers fokus. Men det pågick samhälleliga samtal om ”förortsfeminism”, om hur vi ska förebygga våld, om näthat mot kvinnor i offentligheten och om sjuktal kopplat till kön. Regeringen har tagit beslut och budgetar som främjar kvinnors ekonomi, stärker förebyggande av våld, motverkar kvinnors stigande ohälsa och ökar fäders uttag av föräldraförsäkringen.
Kvinnorörelsen driver på. År 2015 uppgick kvinnors andel av ledamöterna i riksdagen, en siffra som sjunkit två val i rad, till 44 procent. Minskningen beror inte minst på Sverigedemokraternas framgångar. De har övervägande manliga riksdagsmän och är i vissa mätningar största parti bland manliga väljare.
SD-ledamöter vill gärna debattera jämställdhet. Rubrikerna varierar, men deras ärende är föreställningen om att den svenska jämställdheten inte överlever omfattande invandring från länder där kvinnors ställning inte är lika stark som här.
Att värna jämställdhetsframgångar är onekligen viktigt. Det paradoxala är att SD själva inte alls står för ”svensk jämställdhetspolitik”. SD är emot de flesta av de reformer som lett fram till den grad av jämställdhet som kvinnorörelsen och kvinnor i politiska partier arbetat fram i decennier. Partiet verkar tro att jämställdhetsvinningar uppstått av sig själva – ja, är något automatiskt i det svenska samhället.
Deras syn på kvinnors rättigheter är djupt historielös och föraktfull mot de modiga aktivister som slagits för dem. SD motsätter sig abortlagstiftningen i dess nuvarande form. SD förespråkar sambeskattning, trots att särbeskattningens införande bidrog exempellöst till kvinnors arbetskraftsdeltagande. De förordar vårdnadsbidrag och är emot kvotering av föräldraförsäkringen.
I själva verket liknar SDs syn på jämställdhetsfrågor mer den i länder där religion har stort inflytande över politiken, än den svenska. Jag undrar faktiskt om de män som stödjer SD har tänkt igenom det här? Tycker de verkligen att kvinnor inte längre ska få bestämma över sina kroppar, ha inkomster man inte kan leva på eller att omsorgen om små barn inte ska delas mer lika?
”Fröken Frimans” kamp förs fortfarande. Runt om i världen möter kvinnoaktivister motstånd, allt från indragna medel, hot och offentliga våldtäkter rapporteras. Samtidigt har allt fler flickor tillgång till utbildning, fler kvinnor förvärvsarbetar och lagar om våld mot kvinnor moderniseras.
Jag ser frågor om representation och kön som helt centrala jämställdhetsfrågor och kommer under våren bjuda in till samtal om framtida insatser för att stärka flickors och kvinnors politiska rättigheter och tillgång till det offentliga samtalet och rummet, oberoende av bakgrund och bostadsort. I mars kommer jag i FN i New York träffa kvinnoorganisationer från hela världen för att höra deras syn på motstånd och framgångar.
”Fröken Frimans krig” påminner om de modiga kvinnor som gjort dagens jämställdhetsarbete möjligt. Det måste ständigt försvaras och förnyas.
Barn-, äldre- och jämställdhetsminister (S)