Böneförbudet har ett syfte – diskriminering

Debattören: En väldigt stark varningssignal, vi måste göra oss hörda nu

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-07-06

Är det verkligen ett så stort problem att böneförbud behövs? Min övertygelse är att de ansvariga med SD i spetsen gör detta för att markera mot muslimer, men indirekt också mot andra religiösa grupper, skriver Willy Silberstein.

DEBATT. Förbudet i Bromölla mot bönestunder har ett enda syfte: att diskriminera.

Det handlar inte om effektivitet, det handlar inte om arbetsdisciplin. Syftet är att stänga ute.

Jag ska erkänna att jag inte känner till förhållandena på kommunala arbetsplatser i Bromölla. Men jag törs ändå säga att bönestunder inte kan vara något stort problem. Jag kan inte tänka mig att horder av exempelvis muslimer, judar eller kristna avbryter sitt jobb mitt i ett viktigt moment för att be till sin gud.

På sin höjd är det en handfull personer som behöver ägna några minuter åt att be, om ens det. Är det verkligen ett så stort problem att förbud behövs?

Min övertygelse är att de ansvariga med Sverigedemokraterna i spetsen gör detta bara för att markera mot i första hand muslimer, men indirekt också mot andra religiösa grupper.

Att partier som kristdemokrater och moderater hänger på är betydligt mer förvånande.

En religiös jude kan behöva cirka sju minuter om dagen för en kort bönestund. Ska en jude med det sättet att leva alltså stoppas från att ta jobb i Bromölla?

Det tar inte längre tid än ett normalt toalettbesök. Men ingen tror att Bromöllas kommunledning försöker komma åt omotiverade toalettbesök, dels självklart för att det är något svårt att kontrollera. Men också för att det inte träffar de grupper som är måltavlan.

Mindre än 80 år efter Förintelsen är religiösa judar på väg att stoppas från att ta jobb i en svensk kommun.

Att kristdemokraterna hänger på lokalt förvånar först. Men så inser jag att jag kanske inte ska vara fullt så överraskad.

Även om jag är rätt säker på att ledningen för partiet ogillar förbudet i Bromölla, leds KD nu av Ebba Bush Thor som tidigare helt avvisade förhandlingar med Sverigedemokraterna:

”Det har att göra med att jag ska sätta min ekonomisk-politiska talesperson vid samma bord som deras talesperson som har skrattat åt skämt om att man sparkar på får som om de vore döda judar. Det saknas den grundläggande respekt som krävs”.

Tydligen står Ebba Busch Thor nu ut med lite judehatande flabb, eftersom hon äter lunch med sin partiledarkollega Jimmie Åkesson och dessutom stolt twittrar om måltiden.

Vi lever i oroliga tider. Nyligen passerade jag en stor samling judar i Stockholms innerstad. De vaktades av poliser med k-pist.

Nordiska motståndsrörelsen har åter varit i Almedalen, om än kraftigt decimerade i antal jämfört med förra året. Och med en snöplig demonstration med ett fåtal deltagare i Visby under Almedalsveckan.

Men likafullt känner jag till judar som besökt Almedalen i år och som haft livvakt. Och det av ett enda skäl. De är judar. De är rädda för att nazister ska trakassera eller utsätta dem för våld.

Detta är en del av Sverige. Tack och lov en väldigt liten del av vårt fina samhälle. Men detta är ändå en påminnelse. Vi har alla ett ansvar.

När en kommun i praktiken vill förbjuda religiösa judar, muslimer eller kristna att ta jobb där är det en väldigt stark varningssignal.

Jag är helt övertygad om att vi som vill se mångfald och tolerans är i kraftig majoritet i Sverige. Men det räcker inte. Vi kan inte sitta hemma och säga bra saker.

Vi måste göra oss hörda på gator och torg. När en jude eller en lesbisk kvinna utsätts för hot eller våld i Almedalen utsätts vi alla.

För i morgon kan det vara du eller jag.


Willy Silberstein, styrelseledamot i Svenska kommittén mot antisemitism


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.