Sverige körde i diket med gymnasielagen

Jan Emanuel: Ansvariga politiker måste lära av misstaget och be om ursäkt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-04-17

Om kraven i gymnasielagen inte uppfylls, ska individen utvisas. Jag påstår att det inte kommer ske. Men det är upp till våra politiker att visa, skriver  Jan Emanuel Johansson, frihetlig socialdemokrat och riskkapitalist.

DEBATT. I veckan var jag i SVT:s Opinion Live och diskuterade gymnasielagen. Lagen som konstruerades för att särbehandla 9 000 män från Afghanistan och ge dem en gräddfil att få stanna i Sverige utan asylskäl.

Lagen är ett svek mot kommande generationer på flykt och underminerar för de människor som verkligen har asylskäl. För varje person som stannar i Sverige utan giltiga asylskäl, stjäls det utrymmet från någon som behöver det på riktigt.

Vi har genom gymnasielagen behandlat systemen och asylprocessen så illa att de tappar i legitimitet. Det som präglar ett system som är lika för alla, har styrande politiker valt att negligera.

Hade våra politiker valt att visa respekt för internationell solidaritet, asylrätt och kommande generationer på flykt, hade individer utan asylskäl utvisats i första rummet. Nu finns gymnasielagen som åsidosätter detta.

Lagen kom till genom att Miljöpartiet drev på för total amnesti. Socialdemokraterna gick emot, då amnesti är direkt rättsvidrigt. Socialdemokraterna, korrumperade av makten, gjorde allt för att behålla den och så skapades gymnasielagen. Den förtäckta men fortfarande rättsvidriga amnestin fick stöd av Centerpartiet.

Lagrådet sågade lagförslaget i sin kanske hårdaste skrivning i historien: ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Socialdemokraterna fick in vissa krav angående närvaro i skolan, laglydighet och krav på arbete inom sex månader efter studier. Om dessa krav inte uppfylls, ska individen utvisas.

Jag påstår att det inte kommer ske. Men det är upp till våra politiker att visa. Jag påstår att det inte kommer ske, oavsett hur de som gymnasielagen berör agerar i Sverige. Om de är kriminellt aktiva eller laglydiga. Om de får jobb eller inte. Detta av flera skäl.

Främst för att lagen är utformad för att alla ska stanna, inte för att de har skyddsbehov, utan av anledning att de som gett direktiv till lagen vill det.

Dels för att våra politiker är maktkorrumperade, släpphänta och rädda.

Dessutom är lagen svår att tillämpa i praktiken. Kriterierna gör att lärare tvingas göra Migrationsverkets arbete genom att vara de som får avgöra om en person får stanna eller ej på grund av frånvaro eller underkänt. Det är inte lärarnas uppgift och det kommer i realiteten troligen inte fungera som underlag för utvisning.

Kriterierna gällande arbete efter sex månader är så vagt skrivna att det kommer bli svårt att använda som underlag för utvisning. De ställer inte krav på bevis på inkomst eller närvaro, endast att en arbetsgivare skriver ett intyg. Kraven är så medvetet otydligt skrivna på så många plan att utvisning sannolikt inte kommer ske i något fall.

Men också av relevanta skäl såsom humanitär individuell hänsyn till de män som lagen berör och som efter åratal i Sverige fått anknytning hit. De som arbetade fram lagen vet hur traditionell svensk migrationspolitik ser ut. Att utvisa någon efter så många år i Sverige är inte i linje med hur Sverige agerar. Svensk myndighetsutövning fungerar helt enkelt inte så.

Som cyniker måste jag fråga mig: Vad är att diskutera nu ett år senare? Det är som att ångra att man kört i diken. Det enda vi kan göra är att lära. Att inte köra i diket igen.

Vad ska vi då lära?

  • Att politiker ska respektera myndighetsbeslut. Individer som fått avslag ska åka hem. Lett i bevis är nu att allt annat skapar individuellt lidande, social misär och osolidarisk och antifeministisk migrationspolitik.
  • Principen om likabehandling ska återinföras. Gräddfil och särbehandling sätter asylprocessen ur funktion. Myndighetsbeslut och stiftade lagar tappar i legitimitet.
  • Det solidariska perspektivet att hjälpa människor som verkligen är på flykt måste framöver gälla. Inte vilka grupper politiska partier och särintressen valt att fokusera på.
  • Nu tvingas kommunerna ta konsekvenserna av den misär, kriminalitet och hemlöshet lagen ger, utan reell kompensation av staten. Det får inte ske igen.

Nu är det som det är. Vad som borde göras är att ansvariga politiker ber om ursäkt. Ursäkt till de svältande, våldtagna och misshandlade på flykt i världen som i en morgondag kanske inte kan få det skydd de har rätt till, för att vi tvingats stänga dörren helt. Ursäkt till det svenska folket för att de undergrävt asyllagstiftningen och förtroendet för systemet. Ursäkt till gymnasisterna som får studera med vuxna män.

Tacka eldsjälar, organisationer, företag och kommunala tjänstemän som räddat situationen från fullständig katastrof genom att få fram boenden och förnödenheter till gruppen lagen berört.

Det som måste göras är att ge berörda rätten att få göra rätt för sig genom arbete efter utbildning. Integrera berörda individer på riktigt genom att komma bort från ytterligare särlösningar, strukturell kravlöshet, passiva bidrag och konsekvenslöshet vid brott. Låt dem få känna respekt och stolthet över det samhälle de ska bli en del av.

Låt oss aldrig mer svika kommande generationer på flykt och förminska våra möjligheter till internationell solidaritet genom kortsiktiga gräddfiler skapade av politiker agerande som att våra resurser vore oändliga.


Jan Emanuel Johansson, frihetlig socialdemokrat och riskkapitalist


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.