Prata med muslimerna som bor här, politiker
Debattören: Lär av hur Nya Zeeland hanterade attacken i Christchurch
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2022-04-25 | Publicerad 2022-04-23
DEBATT. Jag kollar på min telefon och läser svaren under min kommentar i kommentarsfältet på statsministerns Facebooksida.
Även om jag genom min kommentar inte påstår något nytt utan bara håller med Magdalena Andersson, så hade jag fått svar från högerextrema som attackerade mig som om det vore jag som hade kastat sten och bränt bilar, och det beror förmodligen på att jag är invandrare.
Jag är en kvinnlig journalist från Jemen som nyligen invandrat till Sverige. Erfarenheten har lärt mig att alltid försöka se helheten för att få en så rättvis bild som möjligt.
Jag har alltid försvarat minoriteters rättigheter i mitt hemland tills dagen kom då jag själv blev en del av en minoritetsgrupp i Sverige. Det har hjälpt mig att nu kunna få perspektiv från båda sidorna.
När jag läste nyheterna och de politiska kommentarerna om händelserna kring koranbränningen och all den ilska som övergick till våld, märkte jag väldigt tydligt att ingen riktigt pratar med muslimerna i Sverige.
Alla samtal och diskussioner är riktade till den svenska majoritetsbefolkningen. Även när politiker uttrycker sin avsky över hatbudskapet mot muslimer når det inte fram till de som utsätts.
Jag vet inte om frånvaron av dialog med den muslimska minoriteten beror på rädsla för att säga något fel som kan leda till fler problem? Kanske är det så.
Det finns dock mycket att lära från Nya Zeeland. Vad hände efter att muslimer dödades i två moskéer av en högerextrem terrorist?
Innan någon hann gå till motattack vände sig Nya Zeelands premiärminister till landets muslimer. Hon bar sjal för att visa att hon är en av dem och talade direkt med de som hade drabbats.
Våldsamma reaktioner och större protester uteblev. Varför? De kände sig hörda och förstådda, och kände att regeringen också är deras regering – de kände att de var en del av det nyazeeländska samhället.
Jag måste upprepa och tydliggöra att jag är emot våld och attacker mot poliser. Och det är uppenbart att islam och andra religioner ska kunna kritiseras – men att provocera och förödmjuka andra för deras övertygelse är destruktivt för samhället.
Samtidigt måste vi också försöka förstå hur den här situationen kunde uppstå.
I Nya Zeeland var det en mycket värre händelse där människor dödades inne i moskéer som är en helig plats.
Men reaktionerna var annorlunda, inte för att muslimerna är annorlunda på Nya Zeeland utan för att de inte ignorerades av ansvariga politiker.
Det är tydligt att det saknas en länk – kommunikationen brister. Många invandrare kommer till Sverige för att få ett bättre liv, de flyr från krig och ojämlikhet, bort från våld, och de vill att detta land ska förbli tryggt men de vill också känna att de hör hemma här.
I stället möts de av utanförskap och segregation.
När dialogen saknas skapas grogrund för missförstånd och missnöje. Ett aktuellt exempel är kampanjen mot socialtjänstens tvångsomhändertagande av barn.
Situationen utnyttjas av högerpartierna som anklagar regeringen för en misslyckad integrationspolitik.
För att värna ett tryggt samhälle måste vi kommunicera med varandra. Media och politiker måste rikta sig till och inkludera hela samhället i det offentliga samtalet.
Vi behöver bygga broar mellan minoritetsgrupper och det svenska majoritetssamhället. Jag garanterar att detta kommer att lösa många problem och vi kommer att visa att Sverige kan bättre.
Hind Al Eryani, journalist från Jemen som 2018 sökte asyl i Sverige. Mottog priset ”Arab woman of the year Award” 2017 för sitt engagemang i sociala frågor och folkbildning. Känd för att försvara religiösa och sexuella minoriteters rättigheter i sitt hemland. Styrelseledamot i S-föreningen Internationalisterna.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.