Det är dags att koppla ihop genus och klimat

16 organisationer: Sveriges politiker måste se sambandet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-06-12

Vi har i Sverige ett klimatpolitiskt ramverk som på flera områden saknar genusanalys och en feministisk utrikespolitik som missar att ta ett helhetsgrepp om hur jämställdhet och klimat hänger ihop, skriver 16 organisationer inom jämställdhet och klimat.

DEBATT. Coronakrisen visar tydligt att vi behöver ställa om till en hållbar värld. Det kräver en klimatpolitik som ser att patriarkala maktstrukturer är en del av problemet och flickors och kvinnors inflytande och delaktighet en central del av lösningen.

Vår granskning visar dock att många svenska och internationella lagar och ramverk saknar tydlig koppling mellan genus och klimat. Det måste åtgärdas – vi har inte råd att missa chansen att nu bygga en grön och jämställd värld.

Den globala pandemi vi befinner oss i, som hittills haft oerhörda negativa konsekvenser för människoliv och ekonomi, skulle kunna innebära ett tillfälle för omstart. För att bygga en värld där friska ekosystem och människors hälsa och säkerhet får stå i centrum behöver vi hitta andra sätt att mäta utveckling och välfärd än genom strikta och ohållbara ekonomiska modeller.

Vi vill se en inkluderande och rättvis omställning där de stora samhälleliga förändringarna som krävs för att kraftigt minska utsläppen av växthusgaser utgår ifrån sociala aspekter som jämställdhet och jämlikhet.

Vi, 16 svenska organisationer med expertis inom områdena jämställdhet och klimat, har gjort en genomgång av svenska och internationella lagar och policys på jakt efter kopplingar mellan genus och klimat. Resultatet är nedslående.

Vi har i Sverige ett klimatpolitiskt ramverk som på flera områden saknar genusanalys och en feministisk utrikespolitik som missar att ta ett helhetsgrepp om hur jämställdhet och klimat hänger ihop.

Vi efterlyser en politik som vågar utmana de normer och maktstrukturer som står i vägen för en hållbar och jämställd framtid. En sådan politik måste bygga på en analys av hur flickor och kvinnor drabbas av klimatförändringar på andra sätt än pojkar och män, se flickor och kvinnor som viktiga förändringsaktörer i omställningen, liksom att fler pojkar och män behöver engagera sig i jämställt arbete tillsammans med dem.

I vår rapport, Feminist Policies for Climate Justice, utvecklar vi hur genus och klimat hänger ihop. Vi ser hur diskriminerande könsnormer och maktstrukturer gör att flickor och kvinnor som redan lever i fattigdom och konflikt är särskilt utsatta för klimatförändringarnas konsekvenser.

När konflikterna om mark ökar i klimatkrisens spår, när det blir svårare att sätta mat på bordet efter långvarig torka, översvämningar och oförutsägbart väder drabbas flickor och kvinnor hårdare eftersom de bär den största bördan för familjens mat- och vattenförsörjning.

Redan i dag är tillgången till rent vatten bristfällig. När den försämras ytterligare på grund av klimatkrisen påverkas förutsättningarna för sexuell och reproduktiv hälsa negativt. När det inte finns vatten och toaletter på skolor tvingas flickor stanna hemma under menstruation, och när maten tar slut och pengarna sinar fråntas än fler flickor sin möjlighet till utbildning.

Kvinnliga jordbrukare som inte har rätt till den mark de brukar förnekas ofta även tillgång till andra resurser och får svårt att anpassa sitt jordbruk efter ett nytt varmare klimat, med ökad hunger och fattigdom som följd.

Flickors och kvinnors erfarenheter är avgörande för att vi skall kunna hantera klimatkrisen, men de förbises alltför ofta i den politiska debatten om klimatförändringarna.

Samtidigt protesterar unga, och särskilt flickor, världen över och kräver akuta politiska åtgärder. På liknande sätt försvarar många kvinnliga jordbrukare, fiskare och ursprungsfolk miljön och sina rättigheter, inte sällan med risk för sina liv. Flickor och kvinnor i alla åldrar som kämpar för sin mark, miljön och de mänskliga rättigheterna utmanar strukturella orättvisor och rådande könsmaktsordning. De utsätts för andra typer av trakasserier och hot jämfört med män, till exempel i form av könsrelaterat våld.

Ett feministiskt perspektiv på klimatpolitiken handlar också om att titta på hur arbetsmarknaderna behöver förändras. Det gäller inom alla sektorer, men inte minst inom energisektorn.

För att få till en rättvis omställning som leder till schysta jobb och ett jämställt arbetsliv behöver diskrimineringen av flickor och kvinnor på arbetsmarknader, i sociala trygghetssystem och i utbildningssystem upphöra.

Vi behöver en global politik med starkare fokus på jämställdhet och klimaträttvisa. Sverige har som rikt land med stort klimatavtryck ett ansvar för att bidra till detta. Vi uppmanar regeringen att bland annat:

  • I Sveriges feministiska utrikespolitik stärka kopplingarna mellan genus och klimat för att hantera klimatkrisen mer effektivt och bidra till klimaträttvisa.
  • Ligga på för att stärka det feministiska perspektivet i EU:s gemensamma åtaganden inför COP26.
  • Arbeta för att utrikes-, utvecklings- och klimatpolitiken bidrar till att öka flickors och kvinnors inflytande och delaktighet i klimatarbetet, och samtidigt stärka skyddet av dem som försvarar sin mark, miljön och de mänskliga rättigheterna.
  • Arbeta för att flickors och kvinnors rätt till utbildning, mark och andra naturresurser samt rätten till rent vatten, sanitet och hygien sätts i centrum i det globala arbetet för klimatanpassning.
  • Våga ta reella steg för att gå bortom BNP som huvudsakligt sätt att mäta utveckling och välfärd. Placera människans och planetens välmående i centrum för alla politiska mål.


Underskrifter, samordnade av CONCORD Sverige:
Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna
Elin Liss, tf. generalsekreterare IKFF
Martin Nihlgård, generalsekreterare Individuell Människohjälp
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Alán Ali, ordförande MÄN
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palme Internationella Center
Ann Stödberg, ordförande Operation 1325
Mariann Eriksson, generalsekreterare Plan International Sverige
Niclas Lindgren, direktor PMU
Prudence Woodford-Berger, ordförande PRO Global
Anna-Karin Johansson, generalsekreterare RFSU
Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen
Carolina Ehrnrooth, verksamhetsledare Svalorna Indien Bangladesh
Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare, WaterAid Sverige/Norden
Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect
Sofia Östmark, kanslichef Union to Union


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.