Sluta prata om heder – det är ”skambrott”

Debattören: Vi med mångkulturell bakgrund måste fördöma det som felaktigt kallas ”hedersvåld”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-03-25

Att vi i Sverige gett förövarna rätten att ens andas ordet ”heder” är för mig obegripligt och djupt tragiskt, skriver Sascha Abdelnabi.

DEBATT. Sedan mitten av 90-talet har jag hört uttryck som ”hedersbrott”, ”hedersrelaterad problematik”, ”hedersrelaterat våld” och varje gång har det vänt sig i själen av hur man i det grövsta missbrukat ordet ”heder” och därmed satt förövarna, det vill säga människor som utövar denna grymhet mot andra, i ett kontext där man pratar om ”heder”.

Att vi i Sverige gett förövarna rätten att ens andas ordet ”heder” är för mig obegripligt och djupt tragiskt.

Inte nog med att förövarna totalt struntar i att applicera några av Sveriges mest fundamentala grundlagar, att kunna bli kär i vem som helst, oavsett kön, etnicitet, socialgrupp, religion.

Att inte få vara på vissa platser, att inte som kvinna få titta på alla människor i ögonen, att inte få vara en fri själ i vårt kära Sverige, DET gör mig både förbannad och innerligt ledsen.

Jag blir kanske ännu mer ledsen över hur samhället och till och med myndigheter dagligen använder ord som ”hedersrelaterad problematik”. Det måste bara sluta nu och jag saluterar dig Stefan Löfven som nu öppet visar din ståndpunkt i denna ytterst viktiga fråga.

Att begränsa kärlek mellan människor är nämligen skamligt och jag har otroligt svårt att se minsta uns av heder i detta. Att bevaka och begränsa människors frihet är skamligt.

Att inte följa Sveriges mest basala grundlagar om alla människors lika värde är skamligt och jag tycker inte man ska leva i Sverige om man inte är okej med detta. På riktigt önskar jag att de som utövar ”Skamrelaterat våld” har förbrukat sin chans att leva i Sverige.

Jag växte upp i Högdalen (en förort i södra Stockholm) med min pappa Sami från Egypten, min mamma Irma (från Sverige) och mina två äldre bröder. Bland det första min far lärde mig var att jag alltid kommer representera två länder men att jag skulle leva efter lagar, normer och etiken i Sverige.

Att när någon frågar ”var kommer du ifrån?” skulle jag rakryggat säga Sverige trots att många kanske ser mig som utlänning eller invandrare på grund av min hy eller mitt konstiga namn.

Detta skulle jag ha i åtanke och om någon frågade om mina föräldrars ursprung skulle jag svara lika rakryggat Egypten och Sverige och alltid vara en god representant för båda länderna.

Jag har nu insett mer än någonsin att vi med blandad härkomst måste höja våra röster och kanske mer än etniskt svenska fördöma, förkasta och öppet visa hur avskyvärda dessa ”Skamrelaterade brott” är. För på något sätt kryper en misstanke om rasism in under huden på många om etniskt svenska säger ifrån. Det borde inte vara så, men min uppfattning är tyvärr just denna.

Jag arbetar med att hjälpa samhällets mest utsatta människor på olika sätt i mitt företag. I min vardag möter jag tyvärr alltför många som utsätts för denna tortyr och tyvärr ser jag inget slut på dessa ”skambrott”. Tvärtom! Kurvan och förfrågningar från socialtjänsten om fall med ”så kallad hedersrelaterad problematik” pekar brant uppåt.

Sedan många år tillbaka har jag förmånen att föreläsa land och rike runt om människor i riskzonen. Jag önskar där och då precis som här och nu att vi alla i Sverige tar bort ordet ”heder” och ersätter detta med ”skam”.

Snälla, sluta misshandla det ädla ordet ”heder” i dessa sammanhang. Det är bara för sorgligt. Som salt i såren på offren.


Sascha Abdelnabi, socialarbetare, terapeut, föreläsare och lärare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.