EU:s jordbrukspolitik värnar inte om klimatet

Debattören: Stödet är ett omvänt Robin Hood-system

Publicerad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

EU lägger fram ambitiösa klimatstrategier samtidigt som den egna jordbrukspolitiken skapar stora utsläpp och skadar den biologiska mångfalden. Som om detta inte vore nog är stödet överlag orättvist fördelat enligt ett slags omvänt Robin Hood-system, skriver Malin Björk (V).
Foto: TT
EU lägger fram ambitiösa klimatstrategier samtidigt som den egna jordbrukspolitiken skapar stora utsläpp och skadar den biologiska mångfalden. Som om detta inte vore nog är stödet överlag orättvist fördelat enligt ett slags omvänt Robin Hood-system, skriver Malin Björk (V).

DEBATT. Ett av EU:s mest ambitiösa lagförslag inom ramen för Den gröna given är strategin för att öka den biologiska mångfalden till 2030.

Att främja biologisk mångfald är, precis som att minska den globala uppvärmningen, nödvändigt för vår planets överlevnad.

Vi behöver vatten, bördig jord och bin som pollinerar växter och träd för att producera vår mat. Vi behöver stora ytor skyddade marker, skogar och hav för att binda koldioxid och avge syre. Vi behöver korallrev för att säkra havens ekosystem och bromsa stormar. Vi behöver våtmarker för att hindra översvämningar.

I EU:s biologiska mångfaldsstrategi föreslås bland annat att 30 procent av våra land- och havsytor ska skyddas från exploatering. Minst 10 procent av jordbrukslandet ska avsättas för häckar, dammar och andra typer av ytor som gynnar den biologiska mångfalden. Tre miljarder nya träd ska planteras.

Även EU:s nya livsmedelsstrategi är förvånansvärt progressiv. Där föreslås bland annat att en fjärdedel av EU:s jordbruk ska vara ekologiskt och att användningen av antibiotika och kemiska bekämpningsmedel ska halveras till 2030.

EU-kommissionen vågar visserligen inte skriva att vi måste minska vår ohållbara köttkonsumtion rejält, men strategin är ändå ett viktigt steg framåt. Målen i de båda strategierna går i stort sett i linje med vad vetenskapen kräver och är avgörande för vår framtid.

Men om vi ska kunna göra verklighet av målen måste EU våga ta sig an elefanten i rummet – den egna jordbrukspolitiken.

I dag går närmare 40 procent av EU:s totala budget till ett ohållbart jordbruk som, i stället för att främja den biologiska mångfalden, är ett av våra största hot mot den. Om vi inte radikalt reformerar jordbrukspolitiken blir de ambitiösa klimatstrategierna irrelevanta.

Ett av de största problemen med jordbrukspolitiken är att den främjar industriell stordrift framför hållbarhet. Enligt en sammanställning av New York Times, baserad på EU:s egna uppgifter och data från svenska SLU, är de jordbruksområden som får mest EU-bidrag också de där föroreningarna är som störst. Flera studier har visat på kopplingen mellan ökade jordbrukssubventioner och en minskad biologisk mångfald.

Även EU:s egen revisionsrätt visar att jordbrukspolitiken misslyckats med att leva upp till strategin för biologisk mångfald. Samma instans konstaterar att antalet bin, getingar och fjärilar kraftigt minskat de senaste åren, främst på grund av intensivt jordbruk och bekämpningsmedel.

Utöver att vara en stor ekologisk riskfaktor göder EU:s jordbrukssubventioner också korrupta ledare. Ungerns premiärminister Orbán använder till exempel bidragen för att belöna vänner och straffa politiska motståndare. I Tjeckien har en stor del av stödet från EU hamnat direkt i premiärminister Babiš eget företag. Han utreds nu för bidragsfusk.

Som om detta inte vore nog är stödet överlag orättvist fördelat enligt ett slags omvänt Robin Hood-system. Det baseras till stor del på storleken på en landägares areal, där de som äger mest mark får mest bidrag – utan krav på att marken brukas! Cirka 80 procent av pengarna beräknas hamna hos 20 procent av de största bidragstagarna.

Med sådana ekonomiska intressen på spel kommer det inte att bli lätt att reformera EU:s jordbrukspolitik. Alla vi EU-parlamentariker känner till den stenhårda lobbyingen från jordbruksindustrin. Ändå måste vi se till att EU:s destruktiva jordbrukspolitik snabbt görs om från grunden. Varken vår planet eller våra jordbrukare har råd att vänta.

På sikt vill Vänsterpartiet att jordbrukspolitiken åter ska bli en fråga för de nationella parlamenten, inte för byråkrater i Bryssel. Men till dess måste stödet förändras, med hårda krav på minskade utsläpp. Bidragsutbetalningarna måste följas av krav på skydd av områden som främjar den biologiska mångfalden. Stödet måste därtill riktas om så att framför allt de som brukar jorden, inte de som äger den, får ta del av pengarna.

Att skapa ett hållbart jordbruk skulle vara en av EU:s mest kraftfulla åtgärder för att skapa klimaträttvisa.


Malin Björk, EU-parlamentariker (V)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publicerad:

LÄS VIDARE