Lyft klimatet – starta ett medborgarråd
Debattörerna: Vanliga svenskar måste få bli mer delaktiga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-09-12
DEBATT. Den gångna sommaren har präglats av torka, rekordtemperaturer och översvämningar på många håll i världen.
Att bromsa klimatförändringarna blir en alltmer akut politisk uppgift, men de beslut som krävs för att minska utsläppen fattas inte. Förra året ökade till och med de svenska utsläppen av växthusgaser med fyra procent .
I den valrörelse vi nyss lämnat har klimatfrågan haft en skandalöst undanskymd plats.
Klimatkrisen är i dag en kris också för demokratin eftersom flertalet av våra folkvalda tycks stå handfallna inför uppgiften att se till att de klimatpolitiska målen uppnås, och att de beslut fattas som enligt Parisavtalet och den samlade vetenskapen är nödvändiga.
Vi uppmanar därför nästa svenska regering att inrätta ett medborgarråd för klimatet som får i uppgift att under mandatperioden ta fram förslag för hur de svenska utsläppen ska minskas i enlighet med Parisavtalet.
Medborgarråd har prövats på flera håll, bland annat i Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Danmark och på EU-nivå. Råden är ett sätt att komma ur de politiska låsningar som blockerar klimatpolitiken.
I Frankrike tillsattes medborgarrådet efter att proteströrelsen Gula västarna gjort en höjning av bensinskatten politiskt omöjlig. Trots att vi inte sett någon liknande rörelse i Sverige finns en Gula västarna-effekt i svensk politik i form av en förväntan från politikernas sida om protester mot eventuella klimatåtgärder.
Vi behöver politisk kreativitet för att komma ur den förlamning som skapats av politikernas negativa förväntningar på ett fåtal väljares reaktioner.
I Sverige har vi en modell där ett expertråd (Klimatpolitiska rådet) recenserar regeringens klimatarbete. En sådan modell har fördelen att den för in vetenskaplig kunskap i lagstiftningsprocessen, men Klimatpolitiska rådet har ingen representativ funktion och löser därför inte problemet med att skapa legitimitet och acceptans för de klimatpolitiska förslagen.
En sådan representativ funktion kommer inte av sig själv, den måste byggas upp medvetet. Vi behöver därför nya demokratiska arbetsformer för att skapa legitimitet och engagemang för klimatomställningen.
Minst lika stort som behovet av ny energiteknik är vårt behov av nya demokratiska praktiker för att göra medborgarna delaktiga i att utforma de förändringar omställningen kommer att innebära, och att på ett acceptabelt och rättvist sätt fördela de åtgärder som krävs.
Ett svenskt medborgarråd kan dra nytta av erfarenheterna från andra länder och från det internationella nätverk som etablerats för att samla beprövad erfarenhet (KNOCA, Knowledge Network on Climate Assemblies) liksom forskning på området.
En viktig aspekt av medborgarråden är att de inte består av experter eller aktivister, utan av ett representativt urval av befolkningen.
Ledamöterna får grundläggande utbildning kring klimatförändringarna, och möjlighet att lyssna på representanter från exempelvis fackföreningar, företag och statlig administration. De assisteras i sitt arbete av forskare och jurister.
Dock är ledamöterna helt fria i sina diskussioner och beslut. Rådets diskussioner och utfrågningar av experter kan samtidigt följas av allmänheten online.
Ett medborgarråd för klimatet skulle ge vanliga svenskar en aktiv plats i demokratin, vi skulle betros med mer än att bara välja mellan färdiga alternativ – vi skulle få vara med och formulera dem.
Julia Nordblad, docent i idéhistoria med inriktning mot klimat och demokrati, Uppsala universitet
Stephan Barthel, professor i miljövetenskap, Stockholm Resilience Centre och högskolan i Gävle
Kristina Boréus, professor i statskunskap, Uppsala universitet
Tim Daw, docent i hållbarhetsvetenskap, Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet
Daniel Lindvall, doktor i sociologi, f.d. huvudsekreterare demokratiutredningen
Kimberly Nicholas, forskare i hållbarhet och klimat, Lunds universitet
Sofia Näsström, professor i statskunskap med inriktning mot demokrati, Uppsala universitet
Åsa Persson, forskningschef och vice vd, Stockholm Environment Institute
Folke Tersman, professor i praktisk filosofi, Uppsala universitet
Anders Wijkman, författare och debattör
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.