Absurd kampanj för svindyr ny kärnkraft

Debattörerna: Har politikerna helt tappat det ekonomiska omdömet?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-10-28

Ny kärnkraft är onödig i Sverige, mycket dyrare än förnybara alternativ och mycket farligare. Den som ändå väljer att satsa på kärnkraft tar stora risker klimatmässigt, ekonomiskt och därmed också politiskt, skriver Göran Bryntse och Thomas B Johansson.

DEBATT. Nu pågår en absurd kampanj för svindyr kärnkraft, påhejad av hela svenska högern. Har de helt tappat sitt ekonomiska omdöme?

Enligt en studie 2019 av energiprofessorn vid Stanforduniversitetet, Mark Jacobson, och hans medarbetare, är ny kärnkraft i genomsnitt fyra till fem gånger dyrare än förnybar energi per kWh, och orsakar i ett livscykelperspektiv cirka tio gånger större koldioxidutsläpp.

Det tar i Europa i genomsnitt närmare 20 år att bygga ny kärnkraft. Varje ny reaktor kostar minst 300 miljarder mer under sin livstid jämfört med förnybar energi.

Mot den bakgrunden förvånar det inte att Vattenfalls förre vd, Magnus Hall, 2019 framhöll att ny kärnkraft inte finns på kartan eller att Svenska kraftnäts förre generaldirektör, moderaten Mikael Odenberg, i år framhöll att ”ingen normalt funtad människa vill bygga nya konventionella reaktorer i dag”.

Kärnkraftförespråkarnas svar blir då en hänvisning till små modulära reaktorer tänkta att serieproduceras i fabriker. De sägs bli billiga och oerhört säkra.

Det är obevisade förhoppningar från kärnkraftsintressenterna. Sådana reaktorer finns ännu inte i kommersiell drift någonstans i världen.

Svenska Blykalla satsar nu på att ha sin första kommersiella modulära reaktor i drift till 2032. Detta är alldeles för sent för att göra skillnad i klimatfrågan.

Sveriges årliga elanvändning är nu cirka 140 TWh per år medan produktionen är cirka 165 TWh per år och kraftigt växande på grund av vindkraftens utbyggnad. Överskottet exporteras.

Ökad elektrifiering i klimatomställningen bedöms leda till ökad elanvändning för transporter med upp till 15 TWh per år efter fullt genomfört elektrifiering, Hybrit (fossilfritt stål) behöver cirka 15 TWh per år och malm 50 TWh per år.

Med avveckling av befintliga sex reaktorer som nu producerar cirka 50 TWh per år skulle alltså ny kraftproduktion behövas för cirka 100 TWh per år till någon gång på 2030-talet.

Det finns stor potential för utbyggnad av förnybar elproduktion för att täcka detta. Av störst intresse är havsbaserad vindkraft.

Enligt en rapport till regeringen finns en teknisk potential för havsbaserad vindkraft längs Sveriges kust på cirka 3 000 TWh.

Ansökningar om anslutning av ny vindkraft till kraftnätet, hos Svenska kraftnät motsvarar cirka 500 TWh/år. Detta kan byggas ut i takt med att efterfrågan på el ökar.

Frågan om att ha el tillgänglig även när det inte blåser är kritisk. Det finns många svar på hur en mycket hög tillgänglighet kan åstadkommas baserad på lagring av el på olika sätt, till exempel i vattenkraftverk, pumpkraftverk, batterier eller effektiviseringar och laststyrning.

I dag används den utbyggda vattenkraften som effektstöd och lagringsmetod. Den lagringskapaciteten är stor.

Vätgasproduktion vid hög vindkraftgenerering är mycket lovande, tekniken finns och systemen utvecklas snabbt. Denna väg kan användas både för korttids- och säsongslagring.

Slutsatsen är att ny kärnkraft är onödig i Sverige, väsentligt mycket dyrare än förnybara alternativ och dessutom mycket farligare.

Den kan dessutom endast ge begränsade bidrag som kommer väldigt sent i den omställning av landets energisystem som måste ske inom en tjugoårsperiod.

Den som väljer att satsa på detta tar stora risker klimatmässigt, ekonomiskt och därmed också politiskt.


Göran Bryntse, tekn dr, ordförande i Sveriges energiföreningars riksorganisation
Thomas B Johansson, professor em i energisystem, Lunds universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.