Våra äldre tvingas dö i sin ensamhet

Sjuksköterska: Situationen är akut på landets äldreboenden

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-06-23

Ibland är personalen på våra boenden den enda kontakt våra äldre har med andra människor, skriver debattören.

DEBATT. Jag är joursjuksköterska – medicinskt ansvarig för ett antal äldreboenden under jourtid (mellan klockan 16.00 och 08.00). Jag åker ut till äldre vid behov för att undersöka personer efter fall, smärtlindra i livets slutskede, göra bedömningar och utföra behandlingar samt vara ett stöd för personalen som arbetar på boendet.

Jag har sedan 2006 även rest runt i Sverige för att föreläsa för sjuksköterskor om klinisk bedömning av den äldre patienten. Mötet med dessa sjuksköterskor har gett mig en god inblick i hur äldreomsorgen ser ut runt om i landet i dag.

Situationen är akut på flera punkter:

  • I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter står att ingen människa ska behöva dö ensam. Ändå är det inte ovanligt att äldre i dag somnar in utan någon vid sin sida den sista tiden. Alla har inte anhöriga som finns tillgängliga vid dessa situationer och för boendet skulle det innebära en extra kostnad. En helg i början av 2019 arbetade jag tre jourpass på ett boende där det fanns åtta personer som var i livets slutskede. Den helgen fick sex av dem somna in ensamma.
  • På SKL:s och Socialstyrelsens hemsidor står att det inte under några omständigheter är tillåtet att lämna personer med demenssjukdom utan tillsyn. Trots detta är det mer regel än undantag – inom mitt område gäller det alla äldreboenden – att bemanningen nattetid består av en personal per våningsplan. En personal har då ansvar för två avdelningar vilket innebär cirka 20 personer. Ibland är avdelningarna belägna på olika våningsplan. Då står en avdelning alltid utan personal. På denna avdelning bor det människor gravt sjuka i demens i livets slutskede som ramlar, ibland flera gånger per dygn.
  • När äldre ramlar uppstår ibland frakturer. Detta brukar benämnas "fall i eget plan", vilket innebär att det inte finns någon fallhöjd. Trots det är dessa fall belagda med mer än 100 procent högre dödlighet än vid trafikolyckor. Varje dag dör fyra äldre på grund av fall. Det finns flera orsaker till den höga dödligheten, en är vårdens syn på dessa skador. Inte sällan uttrycker vårdpersonal att den äldre har det mycket bättre i sin egen säng än att åka till ett sjukhus mitt i natten. Medelålders eller yngre personer skulle aldrig uppmanas av vården att stanna hemma i sängen om de brutit sitt ben. Forskning visar att tidig operation (inom 24 till 48 timmar) tydligt minskar dödlighet och sjukdomslängd.
  • Våra äldre utreds inte. Har de ont får de smärtstillande läkemedel; kan de inte sova får de sömntabletter; är de oroliga får de lugnande. Frågan "varför" ställs sällan eller aldrig och eftersom läkemedel är den billigaste lösningen så är det läkemedel som gäller. Majoriteten av de läkemedel som skrivs ut är inte utprovade på äldre personer. Eftersom vi fysiologiskt förändras är förutsättningarna inte samma för en person som är 40 år och för en person som är 80 år. Inte ens demensläkemedlen som förskrivs är utprovade på äldre. Nedstämda äldre erhåller antidepressiva läkemedel, trots att de enligt Socialstyrelsen ska erbjudas samtalsterapi.
  • Ibland är personalen på våra boenden den enda kontakt våra äldre har med andra människor. De äldre som bor kvar i sina hem är ofta mycket ensamma och uttrycker önskan om mer kontakt och samtal. Dessvärre är de besök som hemtjänstpersonalen ska genomföra sällan längre än 15 minuter. Då ska de även hinna värma mat och ställa fram den. Sedan sitter den gamla där igen och väntar till nästa dag då det är dags för ett nytt 15 minuters besök.
  • Förra sommarens värmebölja innebar ett ökat antal dödsfall inom äldreomsorgen, eftersom äldre har svårt att reglera temperaturen. I vissa rum var temperaturen över 30 grader nattetid och det var svårt att ersätta vätskeförlusten som detta innebar. Inte på något boende fanns luftkonditionering i de utrymmen som de äldre vistas i. Däremot sattes luftkonditionering in i läkemedelsrummen då många läkemedel inte klarar temperaturer över 25 grader.


Eva Styrwoldt, sjuksköterska sedan snart 35 år


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.