Skogsbolagen skövlar våra renbetesmarker

29 samebyar: Att verksamheten skulle vara klimatanpassad och rättvis är en bluff

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-11-26

Våra renar svälter men skogsbolagen tillåts fortsätta kalavverka de sista mark- och hänglavskogarna på samebyarnas marker. Vi kräver att Sveriges skogsbruk blir urfolksinriktat – endast så blir det klimatanpassat, skriver Sofia Jannok tillsammans med representanter för 28 andra samebyar.

DEBATT. Vi slår nu larm om de statliga skogsbolagens hyckleri.

95 procent av statliga Sveaskogs skogsinnehav ligger på renbetesmarker. Det är marker som vi samer brukat och förvaltat i tusentals år, långt innan det storskaliga trakthyggesbruket började och markerna togs över av de statliga skogsbolagen. Även nästan hela Fastighetsverkets skogsinnehav ligger på samebyarnas marker.

Trots att dessa marker förvaltats av oss urfolk sedan urminnes tider saknar vi samer verkligt inflytande över hur markerna brukas, vilket leder till att de i stället förbrukas.

På en generation har nästan all skogsmark kalavverkats och markberetts. De naturliga ekosystemen och skogarna slås sönder och ersätts av tallplantage.

Planterade träd utgör inte en skog. I en naturskog har en tall en livscykel på 1 000 år, som levande träd, torrfura och låga. Den utgör en hemvist och är till nytta för djur, lavar, svampar, växtarter och människor. Ett tallplantage anläggs enbart för att avverkas igen efter 80 år.

På sin hemsida skriver Sveaskog att ”Sveaskog säkrar renens mat” men Sveriges Lantbruksuniversitet visar på det motsatta; 60 år av trakthyggesbruk har gjort att hela 71 procent av de lavrika markerna redan har försvunnit.

Skogsbrukets konsekvenser för klimatet, renskötseln och ekosystemet är oöverskådliga. Det är ingen slump att just Sveaskog vann det Svenska Greenwashpriset 2020.

Förutom den akuta klimatkrisen står skogens hela ekosystem nu på gränsen till en kollaps.

Inte ens renen som präglats att överleva på dessa marker sedan istiden kan leva i det ökenlandskap som skogsbolagen, med statligt ägda Sveaskog i spetsen, skapar. Som urfolk och utövare av en naturbetesbaserad renskötsel är vi tvungna att slå larm!

I statens ägarpolicy går att läsa att statliga bolag ska agera föredömligt. Men i stället för att vara en förebild i branschen verkar Sveaskog ha satt i system, med markförsäljningsprogrammet från 2002 som förevändning, att sälja ut just de markerna samebyarna år efter år nekat avverkning just för att de är så viktiga för renskötseln.

Den privata markägaren som köper innehavet omfattas ofta inte av samrådsplikt och kan eftersom tillsynen är så dålig, i princip avverka fritt. Efter avverkningen, eller som en del av affärsuppgörelsen, kan Sveaskog köpa tillbaka virket av den privata skogsägaren. När samebyn får kännedom om försäljningen är marken i regel redan kalavverkad och förlorad.

Genom en aggressiv marknadsföring lurar de statliga skogsbolagen hela svenska folket att tro att bolagen arbetar för mänskliga rättigheter och att de bidrar positivt till klimatet.

Men ute i verkligheten sker raka motsatsen.

Skogsbruket, som det bedrivs i dag, utgör ensamt det absolut största klimathotet genom hela Sveriges historia.

I våra skogar är två tredjedelar av kolet bundet i marken. När träden avverkas och marken vänds upp och ner för att plantorna ska växa snabbare frigörs enorma mängder växthusgaser. Det dröjer sedan minst 60 år innan de nya plantorna sugit upp all den koldioxid som kalavverkingen bidrog med.

Det är tid som varken klimatet eller våra renar har. Ett tallplantage är ju dessutom enbart planterat för att avverkas igen. 

När vi talar med forskare förstår vi att ingen teknik i världen kan ersätta skydd av naturskog som klimatlösning. Om Sverige ska minska sina utsläpp av växthusgaser och samtidigt ta bort redan existerande växthusgaser i atmosfären måste vår urfolksrätt respekteras så att dessa skogar får stå kvar.

Precis som urfolk världen över, tillhör vi den grupp i samhället som tidigt märkt av de stora väderförändringarna som klimatförändringarna innebär. Våra renar svälter men skogsbolagen tillåts – trots all brännande internationell kritik – fortsätta kalavverka de sista mark- och hänglavskogarna på samebyarnas marker.

I naturen finns ingen ångerknapp. Sverige är sämst i klassen när det gäller skogsskydd. Om ingenting görs kommer en av världens viktigaste lungor vara punkterade inom några år.

Vi kräver att Sveriges skogsbruk blir urfolksinriktat – endast så blir det klimatanpassat.

Kalhyggesavverkning av hänglavsskogar och annan naturskog i Sápmi måste få ett omedelbart slut.


Patrik Lundgren, Östra Kikkejaur sameby
Magnus Andersson, Rans sameby
Tomas Nutti, Svaipa sameby
Anna-Carin Mangi, Ängeså sameby
Nils-Mihkal Påve, Tuorpon sameby
Inger-Helene Gråik, Jijnjevaerie sameby
Jonas Stenberg, Västra Kikkejaur
Hans Holma, Muonio sameby
Birgitta Engrund Sohlberg, Vittangi sameby
Kjell Larsson, Ståkke sameby
Niila Inga, Laevas sameby
Aslak Allas, Talma sameby
Anja Fjällgren Valkeapää, Mittådalens sameby
Johan Jonsson, Mausjaur sameby
Mats Berg, Girjas sameby
Jonas Stinnerbom, Vilhelmina norra
Per Nilsson, Njaarke sameby
Peter Andersson, Idre sameby
Thomas Stenlund, Malå sameby
Peter Larsson, Maskaure sameby
Arne Omma, Handölsdalen sameby
Markus Mattson, Kall sameby
Jonas Salmijärvi, Tärendö sameby
Jan-Erik Länta, Jåhkågaska tjiellde
Stig Persson, Gällivare skogssameby
Kjell Ove Klemensson, Jovnevaerie sameby
Áslat Simma, Lainiovuoma sameby
Anders Sunna, Sunna-gruppen
Sofia Jannok, Luokta-Mávas sameby


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.