Gå inte i danska fällan, Magdalena Andersson

S-debattör: Att skylla på invandringen är inte rätt väg för Socialdemokraterna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-10-03

Magdalena Andersson menar att Socialdemokraterna borde ha protesterat mot reglerna för migrationen som gällde 2015. Det är beklämmande för oss som tror på en human migrationspolitik, skriver Daniel Vencu Velasquez Castro.

DEBATT. I dagarna presenterades Magdalena Andersson som valberedningens förslag till ny partiordförande för Socialdemokraterna. I radions ”P1 morgon” var det föga förvånande att den nominerade partiordförandekandidaten fick en fråga om invandring.

Det som blev beklämmande för oss som tror på en human och mer öppen migrationspolitik var att Andersson menade att Socialdemokraterna borde ha protesterat mot reglerna som gällde 2015. Det är fel. 

Socialdemokraterna har gjort en resa i migrationspolitiken inför öppen ridå. Från Löfvens tal på Medborgarplatsen om att hans Europa inte bygger murar till Anderssons ångerfulla svar över Socialdemokraternas tidigare ställning i migrationsfrågan.

I Danmark har det föreslagits om ett tak för hur många personer med utländsk bakgrund som ska kunna bo i samma bostadsområde (30 procent).

Ett annat förslag som den socialdemokratiska regeringen lagt fram är att det inte längre ska vara möjligt att söka asyl i Danmark, den möjligheten skulle i stället ges på ett asylcenter i ett annat land.

Främlingsfientligheten i den danska debatten om migrationspolitiken förd av bland annat socialdemokrater är sorglig.

Rättfärdigandet av att prata om ens medmänniskor, eller för den delen medborgare på ett misstänkliggörande sätt är inte bara problematiskt utan även farligt.

För när staten blir kommunikatören för politik grundat på misstankar mot enstaka grupper är staten då också ansvarig för de motsättningar som skapas i samhället och de följande trakasserier som kan ske mot dessa grupper.

När orken tar slut att föra en debatt om vilka prioriteringar olika partier gör som föranleder ökad segregation och försämrad integration omfamnas de mest högljuddas verklighetsbild.

Socialdemokraterna riskerar att tappa förtroendet hos tusentals människor som helt plötsligt känner att deras närvaro i Sverige aldrig varit välkommet. Trots att de har arbetat här, betalat skatt och berikat Sverige är de flesta partierna ångerfulla över att flera av dem är här i dag.

Politiken från 90-talet och framåt har skapat ett Sverige för de resursstarka.

Om vi fortsätter ha ett Sverige med en orättvis fördelningspolitik håller jag med om att vi inte klarar av integrationen. Inte för den höga invandringen utan för de få resurserna.

Vi har misslyckats med att upprätthålla ett samhälle där varje barn får bästa möjliga förmåga att utvecklas till en demokratisk medborgare som bidrar till hela samhället.

Nyligen kunde vi läsa Anders Österbergs fråga till arbetsmarknadsminister Ewa Nordmark om de höga arbetslöshetssiffrorna i Järva. En utomordentlig fråga.

För vi som bor och arbetar ute i förorten vet att majoriteten av ungdomarna där ute vill ha jobb – men det finns inga att söka och det är få från förorten som får de jobb som finns tillgängliga.

Det handlar i grunden om lösningar som stärker SFI-utbildningar som gör att människor snabbt kan lära sig språket.

Att återinföra lokala arbetsförmedlingar med tydligare uppdrag om att få människor in i arbete.

Och att rusta upp allmännyttan via statliga bidrag som kommuner kan söka, få med sig den enorma arbetskraft som finns i förorterna i den gröna omställningen och få bort marknadsskolan och våga förbjuda aktiebolag från att driva skolverksamhet, en av de största katalysatorerna till segregation och ojämlikhet.

Magdalena Anderson borde vara mer ångerfull för den marknadsliberala ekonomi som tillåtits växa fram i stället för att vara ångerfull för en öppen och solidarisk politik som hjälpt människor.

Det är marknadskrafternas inflytande i välfärden och andra delar av de samhälleliga funktionerna som försämrat integrationen, inte invandringen. Det är en konflikt värd att ta.

Min förhoppning är att Danmark inte ses som ett föregångsland. Vi behöver hitta svenska lösningar som bygger på jämlikhet solidaritet och hållbarhet. Sverige ska vara världens bästa land att växa upp i.


Daniel Vencu Velasquez Castro, styrelseledamot Socialdemokraterna i Stockholm och förbundssekreterare Unga örnar


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.