Kasta utredningen om Las i papperskorgen
Jonas Sjöstedt: Verkligheten har kommit ikapp Januariavtalet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2020-06-04 | Publicerad 2020-06-01
DEBATT. Las-utredningen är det största angreppet på Sveriges löntagare på årtionden. Om förslagen genomförs får Sveriges arbetstagare i praktiken livslång provanställning.
Det kommer Vänsterpartiet aldrig att acceptera.
De senaste månaderna har satt vårt samhälle på hårda prov. Men de har också visat oss vad som verkligen är viktigt i tider av kris: ett tryggt samhälle som håller ihop. Det tyngsta lasset har burits av alla de som arbetar långa pass i vård och omsorg, för att vårda och ta hand om våra äldre och sjuka.
Tyvärr har krisen också plågsamt tydligt visat på bristerna i vårt samhälle. Det handlar om underfinansiering av välfärden och brist på material och mediciner.
Men många har nog också fått sig en tankeställare när de sett hur villkoren faktiskt ser ut för de som arbetar inom vård och omsorg.
Otrygga anställningar har bokstavligt talat kostat liv. Timanställda, utan rätt till sjuklön, har tvingats att jobba när de varit sjuka för att klara sin försörjning – en trolig förklaring till att äldre smittats på våra äldreboenden. I det här läget borde det vara uppenbart för alla att det som behövs är fler trygga jobb och bättre villkor – inte tvärtom.
I stället presenterar Las-utredningen ett antal förslag som skulle innebära drastiskt försämrad anställningstrygghet för svenska löntagare. Utredningens förslag innebär bland annat att företag med mindre än femton anställda i det närmaste får fri sparkningsrätt. Dessutom ska alla företag oavsett storlek få göra fem undantag från turordningsreglerna.
Sammantaget innebär utredningens förslag att arbetsgivarnas makt stärks på bekostnad av arbetstagarnas trygghet.
Vilka som kommer att drabbas hårdast av en urholkad arbetsrätt är tyvärr alltför uppenbart. Den som säger ifrån på jobbet kommer naturligtvis sitta löst. Men också den som på grund av sjukdom eller ålder kanske inte längre kan jobba lika fort. Vad det kommer innebära på ett personligt plan, med de brister i sjukförsäkring och pensionssystem som vi ser i dag, är lätt att föreställa sig.
Men det här är inte förändringar som kommer att slå mot vissa mindre grupper. Anställningstryggheten är något som angår oss alla. Om de här försämringarna går igenom kommer otryggheten att breda ut sig på våra arbetsplatser och provanställningar i praktiken bli det nya normala.
För nyliberalerna i Centerpartiet och Liberalerna låter allt detta kanske som utmärkta idéer. I deras värld blir det nämligen fler jobb ju lättare det blir att säga upp folk – man kan nästan undra om de tror att arbetsmarknaden är ett nollsummespel?
Naturligtvis måste vi se till att rädda och skapa jobb. Men det gör vi med kompetensutveckling, utbildning och riktade stöd som gynnar både företag och löntagare. Inte genom att göra det lättare att sparka ännu fler.
Som tur är så är det mycket få som tror på sådana här ideologiska experiment. Bara 10 procent av svenskarna tycker att anställningstryggheten borde försvagas. Både LO och tjänstemännen i Saco och TCO är också eniga om att det här är fel väg att gå.
För utöver den osäkerhet som förändringarna skulle innebära för enskilda löntagare, så skulle de också undergräva fackens möjlighet att förhandla, och därmed också påverka stabiliteten och tryggheten på arbetsmarknaden som helhet.
Det skulle bli svårare att förhandla fram omställningsavtal när uppsägningar faktiskt blir nödvändiga, och de kommer ge dåliga och oseriösa arbetsgivare fritt fram att spela ut anställda mot varandra.
Våra krav är alltså detsamma som LO:s, TCO:s och SACO:s – kasta utredningen i papperskorgen. Då ska den självklart inte heller ut på remiss! I den mån arbetsrätten ska förändras så ska det ske i samtal mellan arbetsmarknadens parter, på det sätt som redan gjorts under decennier.
Sådana förhandlingar kan inte ske under hot. Och de kan inte föras med utgångspunkten att de ska leda till fler osäkra anställningar och mindre trygghet på jobbet.
Vänsterpartiet kommer aldrig att gå med på att de här förslagen blir verklighet. De senaste månaderna har visat att ett samhälle med trygga jobb också är ett tryggt och starkt samhälle. Verkligheten har kort sagt kommit ikapp Januariavtalet. Det utgår vi ifrån att regeringen inser.
Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.