Coronaviruset riskerar öka hedersvåldet nu

GAPF: Karantän kan innebära frihetsbegränsning utan avbrott

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-03-24

För dem som lever under hederskulturens förtryck innebär en isolering tillsammans med familjen i själva verket en avskärmning tillsammans med förövarna, med dem som utövar förtrycket, skriver  Omar Makram och Sabina Landstedt, GAPF.

DEBATT. I dessa svåra och utmanande tider sätts vårt samhälle på prov, olika åtgärder vidtas och restriktioner införs för att möta hotet av Corona-virusets framfart. Dessa nya förhållningssätt påverkar olika människor och olika grupper i varierande grad.

En grupp var redan innan Corona-viruset nådde oss föremål för mycket kontroll och restriktioner i det dagliga livet, nämligen de som utsätts för hedersvåld och förtryck.

Detta samtidigt som kvinnoorganisationer i Europa har slagit larm om att våld i hemmet ökar när familjer går i karantän. För dem som lever under hederskulturens förtryck blir detta naturligtvis än mer påtagligt. För dessa personer innebär en isolering tillsammans med familjen i själva verket en avskärmning tillsammans med förövarna, med dem som utövar förtrycket.

Barn är förstås mer sårbara än vuxna, samtidigt är det viktigt att komma ihåg att inom hederskulturen bor även vuxna döttrar tillsammans med sina föräldrar tills de gifter sig. De är på samma sätt utsatta för kontroll och restriktioner från familjen. Nu försvåras deras situation då kraven på att stanna hemma ökar.

De individer som redan tidigare var föremål för extrem kontroll och ofrihet är nu utsatta för absolut kontroll. Deras frihetsbegränsningar pågår nu utan avbrott eller andrum 24/7 eftersom hemmet inte utgör någon fristad för dem. Nu har det uns av frihet man har kunnat stjäla sig till genom att gå utanför dörren tagits ifrån dem.

Eftersom många föräldrar också stannar hemma, får kontrollen en omfattning som till och med inkluderar svårigheter för de utsatta att använda sina telefoner, surfplattor och datorer utan övervakning. Vem kontaktar de? Vad säger de? Vad skriver de?

Särskilt påträngande blir det för den flicka som redan dragit på sig misstankar om förkastligt beteende eller, misstänks ha en kärleksrelation med någon. Även utan misstankar erbjuder omständigheterna ett gyllene tillfälle för föräldrar att förvissa sig om att hederskulturens strikta regler respekteras och efterlevs.

Många skolor har nu infört distansundervisning och för de elever som lever under hederskulturens förtryckande strukturer innebär detta också en förlust av den fristad skolan utgör.

För många av dem är det en omöjlighet att gå ut överhuvud taget utan en åtföljande anhörig, med skolan som enda undantag. Att gå till skolan är den nödvändiga ursäkten de behöver för att undkomma den ständiga kontrollen hemma, för att kunna umgås med vänner och fritt kommunicera med andra, borta från föräldrarnas vakande ögon.

Distansundervisningen försvårar möjligheterna till stöd och hjälp, inte bara från kamrater utan också från skolans vuxna, från lärare de annars kan vända sig till för support och akut hjälp om förhållandena hemma blir outhärdliga och ett nödläge uppstår.

Att inte få gå till skolan gör det också svårare för den som behöver kontakta socialtjänsten eller organisationer som GAPF som kan erbjuda hjälp. Somliga får inte prata i telefon utan övervakning, andra kan helt och hållet förlora tillgång till en telefon.

Allt detta leder till en överväldigande känsla av ensamhet och hjälplöshet hos dem som är utsatta för hedersvåld och förtryck, samtidigt som det blir allt svårare för omgivningen att upptäcka nödsituationen för att kunna ingripa.

Därför är information och kunskap om var man ska söka hjälp en grundläggande förutsättning, att veta att det finns hjälp och få kan ha en hoppgivande effekt hos de utsatta.

Detta är inte alls någon kritik av åtgärderna kring karantän, isolering och social distans, åtgärder helt nödvändiga för att få bukt med Corona-krisen. Detta är bara en erinran om den speciella risk som den här gruppen är utsatt för och att dessa sårbara individer inte får glömmas bort.

Skolans och samhällets omställning kan möjligen leda till underlåtelse att vidta adekvata åtgärder för att skydda de mest sårbara i vårt samhälle. Även elevhälsan har en viktig funktion.

Samhället måste också arbeta för att hitta nya rutiner och metoder i syfte att upprätthålla det skyddsnät som alla våldsutsatta har rätt till och behöver den som mest.

Vi har bara på några dagar fått indikationer om hur isoleringen och den sociala distanseringen påverkar de utsatta. Utsatta som trots den totala kontrollen de lever med, lyckats signalera att de behöver stöd och hjälp.

Här måste socialtjänsten ha beredskap och resurser för att snabbt kunna agera och vidta skyddsåtgärder. Vår stödverksamhet fortsätter att erbjuda stöd och hjälp som vanligt via vår stödjourstelefon både till utsatta och yrkesverksamma.


Omar Makram, Sakkunnig och projektledare, Riksorganisationen GAPF
Sabina Landstedt, Stödsamordnare, Riksorganisationen GAPF


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här