Polis och åklagare inte på väg ner i helvetet

Debattören: Kritiken är en protest mot ny, effektivare brottsbekämpning

Publicerad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Wejedal målar upp en felaktig bild av att det råder krig inom rättsväsendet mellan polis/åklagare och försvarsadvokater. Strategin tycks vara att driva ut polis och åklagare till oanständighetens territorium så ingen lyssnar på dem när de kräver verktyg för en effektivare brottsbekämpning. Replik från åklagaren Daniel Larson.
Foto: TT
Wejedal målar upp en felaktig bild av att det råder krig inom rättsväsendet mellan polis/åklagare och försvarsadvokater. Strategin tycks vara att driva ut polis och åklagare till oanständighetens territorium så ingen lyssnar på dem när de kräver verktyg för en effektivare brottsbekämpning. Replik från åklagaren Daniel Larson.

DEBATT

DEBATT. Livsfarlig konflikt och skyttegravskrig. Det är inte Nagorno-Karabach eller västfronten 1916 som omtalas.

Eld, ond spiral och vägen mot helvetet. Inte heller är det en scen tagen ur Dantes ”Den gudomliga komedin”. Det är Sebastian Wejedal, lektor i processrätt, som från sidlinjen recenserar relationen mellan advokater och brottsbekämpare.

Wejedal målar upp en felaktig bild av att det råder krig inom rättsväsendet.

Detta stämmer inte och är i bästa fall en omedveten överdrift, i sämsta fall en medveten polariserande strategi som känns igen från den pågående politiska debatten.

Driva ut polis och åklagare till oanständighetens territorium. Så lyssna inte på dem när de kräver verktyg för en effektivare brottsbekämpning!

Att en handfull advokater och åklagare inte alltid drar jämnt på Twitter, och i mycket sällsynta fall i rättssalen, är inte representativt för hur det ser ut i det vardagliga rättslivet.

Dagligen genomförs hundratals rättegångar utan något groll mellan åklagare och advokater. Dagligen sker hundratals kontakter mellan poliser, åklagare och advokater utan något groll.

Konfliktfyllda rättegångar och kontakter tillhör rariteter. Sådan ser verkligheten ut för oss som inte står vid sidlinjen.

Wejedal hänvisar till många advokaters många exempel på regelöverträdelser hos myndigheterna. Och visst förekommer det fel och misstag som i alla verksamheter.

Den intressanta frågan är vad det beror på.

Efter att ha läst ohälsosamt många JO-beslut, granskningsrapporter och tillsynsärenden som rör den brottsutredande verksamheten vågar jag påstå att felen antingen beror på individuella kunskapsluckor, eller tillfälligt slarv eller försummelse, ofta utlöst av bristande förutsättningar på grund av pressade arbetsförhållanden.

Wejedal synes genom den information han fått från goda advokatvänner frukta systematiska och medvetna regelöverträdelser inom myndigheternas väggar.

Jag kan lugnande försäkra er om att det inte finns någon sådan utveckling. Tvärtom ser vi de senaste åren en motsatt utveckling, där allt mer vikt läggs vid de misstänktas rättigheter, såväl inom intern utbildning som i det praktiska arbetet.

Exempelvis är det numera rutin att förundersökningsledare och utredare ser till att de misstänkta i regel har biträde av försvarare redan vid första polisförhöret.

Hur var det då med rättsväsendets "svarta lista" över advokater? Det framgår inte av artikeln i DN att någon polis ens talat om en svart lista.

Upphovspersonen till de omtalade uppgifterna synes vara en anonym poliskälla vars uppgifter har lett till påstående om att åklagare och polis i allmänhet skulle kringgå det fria advokatvalet.

Även om uppgifterna stämmer är det inte alls säkert att det är ett regelbrott. Förundersökningsledaren har långtgående lagliga möjligheter att skjuta upp informationsdelning och stora möjligheter att utnyttja utredningstaktik, såsom att välja i vilken ordning olika misstänkta ska höras.

Jag tar starkt avstånd från att åtgärder vidtas i syfte att kringgå det fria advokatvalet, men vi vet inte om det skett eller i vilken omfattning.

Vi måste också vara medvetna om att det som varit känt inom polisen om de två advokaternas agerande kan få allvarliga följder. Den formen av läckage och samröre med kriminella gäng kan inte bara försvåra utredningen, utan kan i värsta fall leda till att människor dödas.

Det är en väldigt exceptionell situation, som manar till ödmjukhet inför att gå till doms över polisens eventuella agerande.

Wejedal ber att andra ska sansa sig. Men jag kan lugna dig, Sebastian, det finns ingen ond spiral, inget är på väg att gå åt helvete.

Tvärtom är framtiden ljusare än på länge. Rättsväsendet kommer med en ny inriktning i kriminalpolitiken kunna slå tillbaka mot gängen utan att äventyra viktiga rättigheter som rätten till försvar.

Såvitt avser de fåtalet smutsiga advokater faller de en efter en. Advokatsamfundet är på väg igenom ett stålbad som leder till ett ökat fokus på etikfrågor, ett vassare disciplinförfarande och ett stärkt förtroende för advokatkåren.


Daniel Larson, åklagare och rättspolitisk debattör


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publicerad:

LÄS VIDARE