Krav på blind lydnad får vårt parti att rasa

MP-riksdagsledamöterna: Det här är vad som behövs för att rädda Miljöpartiet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-11-18

Med centralt bestämda talepunkter blir politiken utan hjärta, med en tystnadskultur blir den också utan hjärna, skriver de fyra miljöpartister som valt att tillfälligt ta en paus från sin riksdagsgrupp.

DEBATT. Vi gröna riksdagsledamöter ska verka för Miljöpartiets vision om en mer solidarisk och hållbar värld. Vi vill bygga ett samhälle där vi människor inte tär på jordens resurser, där framgång mäts i annat än prylar och där välfärd är mer än konsumtion.

När det bildades stod Miljöpartiet för såväl ny politik som icke-hierarkiska arbetsformer, med jämställda språkrör i stället för partiledare, och gräsrotsdemokrati i stället för toppstyrning. Vi tror på att självständigt tänkande människor som utmanar hierarkier leder samhället framåt.

Det är vår skyldighet att respektera partiprogrammet, de kongressbeslut och det valmanifest som våra medlemmar gemensamt tagit beslut om, lika väl som regeringsöverenskommelsen med Socialdemokraterna.

För ett politiskt parti, särskilt ett som sitter i regering, är kompromisser nödvändiga och i många fall ett steg i rätt riktning. Ibland kan det råda olika uppfattningar om vilken lojalitet som är överordnad, exempelvis när en överenskommelse med ett annat parti strider mot grundläggande delar av vårt partiprogram, våra kongressbeslut eller vårt valmanifest.

Hårdare flyktingpolitik, ja till värdlandsavtal med Nato utan garantier för kärnvapenfritt svenskt territorium, eller ja till Vattenfalls försäljning av brunkolet i Tyskland – i dessa frågor stod vi fyra offentligt upp för Miljöpartiets egen politik och grundvärderingar. I övrigt har vi i 98–99 procent av fallen röstat som partigruppens majoritet beslutat.

Ändå avsattes ledamöter från sina uppdrag för att de stått upp för grön politik, mot förnedrande kompromisser i flera för Miljöpartiet centrala frågor.

Dessa plattläggningar och bristande omdöme hos ledande företrädare i flera känsliga frågor har nu lett till medlemstapp och opinionsras. Den i vårt tycke felaktiga strategin att ”regeringsduglighet” överordnas alla andra mål, i stället för ett ses som ett av målen, börjar närma sig vägs ände.

Politikerföraktet ökar när alla riksdagsledamöter undantagslöst och i alla omröstningar tvingas rösta för och blint försvara sin regerings politik. Populismen och avståndet till folkvalda växer när allt färre kan känna igen sina egna åsikter i vad deras folkvalda gör. Med centralt bestämda talepunkter blir politiken utan hjärta, med en tystnadskultur blir den också utan hjärna.

Det måste gå att kommunicera grön politik och samtidigt förklara regeringens politik.

Tilltagande krav på blind lydnad är en orsak till att vi valt att tillfälligt och i avvaktan på förbättrad arbetsmiljö ta paus från riksdagsgruppens veckomöten.

Vi tog redan i augusti initiativ till förbättring av vår interna arbetsmiljö genom ett antal förslag som vi skickade till gruppledarna. I nästan tre månader väntade vi på skriftligt svar. Våra förslag handlar främst om att inte se riksdagsgruppen som ett knapptryckarkompani.

Det handlar om att ledamöter ska behandlas med respekt genom att alltid få skriftliga underlag i rimlig tid inför viktiga beslut. Det handlar om möjlighet för våra ledamöter att i undantagsfall få välja att försvara partilinjen och inte regeringslinjen i riksdagen.

Vi måste kunna få tala om och försvara Miljöpartiets politik, såväl som regeringens. Vi litar på att väljarna begriper att det ibland är skillnad på vad regeringen gör i dag och vilket samhälle Miljöpartiet kämpar för.

Sådana nödvändiga förändringar krävs för att vi gröna riksdagsledamöter ska få förutsättningar att på bästa sätt utöva vårt uppdrag.

I en värld med klimatförändringar, ojämställdhet, överkonsumtion, växande klyftor, miljöförstöring, rasism och krig behövs ett Miljöparti med både visioner, konkreta verktyg och med högt i tak.


Annika Lillemets
Valter Mutt
Carl Schlyter
Jabar Amin


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.