Dags att slå ihop de två lärarfacken till ett

Debattören: Politiker och arbetsgivare utnyttjar splittringen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-08-10

Lärarkåren måste enas och samlas i en organisation. Annars kan arbetsgivare och politiker fortsätta att spela ut lärarfacken mot varandra, skriver Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande i Lärarförbundet.

DEBATT. Sveriges lärare är samhällsbärare av rang. Utbildning ger djupa och långvariga effekter för individers livschanser och är en förutsättning för samhällets utveckling på strängt taget alla plan.

Trots att läraryrket betyder så mycket för vår gemensamma framtid, så har svenskt skolväsende under lång tid befunnit sig i en utdragen kris. Läraryrket lockar för få och bristen på utbildade lärare är enorm.

I skolor i glesbygd och i många av storstädernas ytterområden är inte sällan varannan lärare obehörig. Totalt sett är tre av tio lärare i grundskolan obehöriga och två av tio i gymnasieskolan. För ett kvartssekel sedan hade detta varit otänkbart. Då hade fler än nio av tio lärare relevant utbildning.

Söktrycket till lärarutbildningarna har varit svagt i åratal. Orsakerna återfinns i läraryrkets höga arbetsbelastning, ett för lågt löneläge, bristen på till kontinuerlig ämnesfördjupning och att lärarnas friutrymme att göra egna bedömningar och själva förfoga över arbetstiden steg för steg pressats tillbaka.

Som fackförbund måste vi självkritiskt konstatera att vi inte varit starka nog att driva igenom kraven som försett läraryrket med tillräckligt lockande villkor.

Uppgiften ser än tuffare ut inför framtiden. Redan före pandemin satte besparingar sin prägel på skola och utbildning i de flesta kommuner. De ekonomiska effekterna av coronakrisen gör att dragkampen om resurser ökar ytterligare.

Vi ser samtidigt hur mäktiga krafter vill urholka arbetsrätten och ifrågasätter skyddsombudens viktiga roll. Osäkra anställningar och ingen som vågar slå larm mot försämringar i arbetsmiljön blir en sällsynt farlig cocktail när den blandas med besparingar och personalnedskärningar.

Vi ser också hur kommuner och friskoleföretag efter coronavåren pressar på för att permanent införa nya oprövade metoder för distansundervisning – allt i syfte att sänka sina kostnader. Ett framtidsscenario tornar upp sig där utbildningskvalitet löper stor risk att bli något som sätts i andra hand.

En viktig orsak till att vi hamnat här är att lärarna inte varit samlade och talat med en gemensam röst. Lärarprofessionen är utspridd på flera fackförbund, något som leder till att arbetsgivare och politiker framgångsrikt har kunnat spela ut lärarnas olika företrädare mot varandra.

En splittrad profession ger i praktiken frivilligt bort makten över yrket och utvecklingen i skolan till andra. Lärarprofessionen måste bli samlad och målinriktad – inte splittrad och svag. Endast då kan vi åstadkomma de förändringar som gör läraryrket attraktivt och hållbart.

Sveriges lärare måste företrädas av ett förbund som kan representera alla lärarkategoriers särart och samtidigt samla den gemensamma styrkan. Lärarförbundet har fört långtgående diskussioner med Lärarnas Riksförbund om att skapa en helt ny facklig organisering.

Jag hoppas på positiv respons från Lärarnas Riksförbunds kongress och Lärarförbundets extrakongress om några veckor.

Sveriges lärare ska inte behöva vänta längre. Lärarprofessionen måste stå starkare mot arbetsgivare och politiska beslutsfattare. Det handlar om framtiden för läraryrket, för skolan och för Sverige som kunskapsnation.


Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande Lärarförbundet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.