Partierna styr kyrkan för sina egna syften

Debattören: Politikerna klamrar sig fast – från höger till vänster

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-10-08

Kyrkan är alldeles för viktig för att politikerna ska lämna sitt inflytande. De behöver kyrkan som ett redskap för att omdana samhället, skriver Gunnar Hyltén-Cavallius.

DEBATT. Just nu debatteras flitigt religionens plats i samhället. Ibland krockar viktiga rättigheter som religionsfrihet och individens frihet.

Ett exempel är centerstämmans beslut att verka för omskärelseförbud av gossebarn. Här i Aftonbladet ansåg Jimmie Åkesson och Aron Emilsson (SD) att Svenska kyrkan blivit en vänsterliberal opinionsbildare. Men de blev tillrättavisade av ärkebiskop Antje Jackelén: ”Denna beskrivning av Svenska kyrkan är fel.”

De flesta torde vara överens om att religiös tro har konsekvenser i det praktiska livet, i engagemang för medmänniskorna och skapelsen. Men hur mycket ska religionernas anhängare ”blanda sig i” samhällsfrågorna? Och omvänt, hur mycket ska politiska partier blanda sig i kyrkofrågorna?

Det här bör inte tystas ner utan debatteras rakt och öppet.

Ärkebiskop Antje Jackelén skriver att Svenska kyrkans förtroendevalda går till beslut teologiskt motiverade samt efter bibelstudier och bön. Hon föreslår Sverigedemokraterna men även andra partier: låt kyrkan vara kyrka.

I den önskan ber jag att få instämma. För som läget är, tillåts nämligen inte kyrkan att vara den hon egentligen är. Ordet kyrka betyder ”det som tillhör Herren” (Kristus).

Men Svenska kyrkan är i själva verket bunden av en otidsenlig beslutsmodell med politiska partier på kyrkans olika nivåer. Vid millennieskiftet inträdde en ny relation mellan kyrka och stat. Många hade hoppats på en fri kyrka. Men riksdagspartierna klamrade sig fast, som om statskyrkosystemet var kvar.

Stora nomineringsgrupper, som Socialdemokraterna och Centern kan skapa majoriteter för sina politiska hjärtefrågor. De senaste dagarna har nyheten spridits att Moderaterna, som för några år sedan lämnade ”kyrkopolitiken”, nu funderar på att söka sig tillbaka.

Kristna från andra länder häpnar, när de får klart för sig hur Svenska kyrkan styrs.

Idéhistorikern och DN-journalisten Maciej Zaremba skriver i sin bok ”Kyrkan & friheten(2000) om följderna av relationsförändringen mellan stat och kyrka: ”Nyårsnattens stora händelse var därför inte att Svenska kyrkan skildes från staten. Det var att den politiserades ytterligare ett stycke, det vill säga sekulariserades nästan intill den gräns där man ännu kan tala om en kyrka. Det är inte längre Paulus som skriver brev till romarna – det är romarna som vill bestämma vad Paulus skall lära ut.”

Så länge som lagen om Svenska kyrkan från 2000 gäller, är Svenska kyrkan särbehandlad.

Den är alldeles för viktig för de politiska partierna – både till vänster, i mitten och till höger – för att man vill lämna sitt inflytande och därmed kyrkan som ett redskap att omdana samhället.

I min forskning av den radikala kristna vänsterrörelsen på 60- och 70-talet har jag sett många exempel på detta helhetstänkande: kyrka och samhälle kan inte separeras. De inomvärldsliga frågorna tenderar att dominera över de rent andliga.

Många trådar från denna 68-rörelse har funnit sin väg främst in i partierna på vänsterkanten men även djupt in i borgerligheten.

Självfallet finns många genuint kristna i kyrkans politiska nomineringsgrupper. Men handen på hjärtat, vilket är viktigast, lojaliteten mot samfundet eller partiet?

Först när de politiska partierna släpper sitt grepp kan saker hända. Då kan kyrkan plötsligt börja uppfattas som relevant och inte bara som en spegel av samhället. Kyrkan kan äntligen få vara kyrka.


Gunnar Hyltén-Cavallius, pensionerad präst, aktuell med ”Rännil blev till flod. Nätverket kring 68-kyrkan och tidskriften Inter Nos i Lund”


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.