Skyll inte dödstalen på alla andra, Löfven
Ulf Kristersson: Den nationella strategin måste styras om
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-06-18
DEBATT. Intervjun med Stefan Löfven i söndagens SVT Agenda blev en uppvisning i undanflykter, oklarheter och dimridåer. Regeringen och Stefan Löfven personligen måste börja visa ett helt annat ledarskap om vi ska lyckas stoppa smittspridningen, återupprätta omvärldens förtroende för Sverige och få igång ekonomin igen.
Det handlar inte om att man ska låtsas veta vad man inte vet, än mindre om att vara efterklok. Det handlar om att ta in ny kunskap när resultat av tidigare beslut inte visar sig vara bra nog, göra en ny analys och fatta nya beslut. Det kan bara regeringen göra. I grunden är det faktiskt för den uppgiften som man är regering.
Först om detta med ansvar: ”Det är för tidigt att utvärdera”, säger Stefan Löfven, som helst ville att granskningen av regeringens strategi och insatser skulle redovisas först efter valet 2022.
Men redan nu gör han och hans regering vad de kan för att skylla på andra. Är det inte kommunernas fel, så är det regionernas. Ibland myndigheternas. Men det är aldrig regeringens ansvar.
Naturligtvis ska allas insatser utvärderas utan skygglappar, även kommunernas och regionernas. Men det duger inte att vara passiv när besluten ska fattas och därefter skylla på andra när besluten inte fattats och resultaten blivit därefter.
Numera vet alla att regeringens ovilja att ta fram en ordentlig strategi och genomförbar handlingsplan har fördröjt den storskaliga testningen med minst ett kvartal. Först när regionerna och några privata företag har klivit in börjar det hända något på allvar.
Och det är inte så enkelt – som Stefan Löfven vill få det till – att de höga dödstalen bland äldre kan skyllas på kommunerna och den kommunala äldreomsorgen. Så sent som i tisdags hördes medicinskt ansvariga sjuksköterskor i några kommuner i P1:s morgonekot. De pekade i stället på utebliven testning, ett alldeles för sent besöksförbud och brist på skyddsutrustning. Det vill säga brister som framför allt faller på staten.
Det är uppenbart att Sverige inte kan ha 21 olika strategier för testning och 290 olika inköpscentraler för skyddsutrustning.
Det ser dessutom ut som att andelen äldre bland de som har avlidit i Sverige inte sticker ut jämfört med andra länder.
Det talar i stället för att det är den jämförelsevis stora allmänna smittspridningen i Sverige som har spelat en avgörande roll för att så många äldre har avlidit just här.
Detta måste naturligtvis analyseras i detalj, men att bara skylla dödsfallen på kommunerna är ohederligt och orättvist. När Sverige inte har lyckats begränsa smittan tillräckligt bland allmänheten, har vi heller inte klarat av att skydda de mest sårbara riskgrupperna.
Detta påverkar inte bara oss, utan gör nu att Norge, Danmark, Finland, Tyskland och andra länder har frågetecken om Sverige. Det kan vi inte prata bort, utan bara räta ut genom att få bättre kontroll på smittspridningen och vara helt transparenta. För ett land vars halva BNP bygger på export är andra länders tilltro och respekt en helt avgörande tillgång.
Bara det gör att vi har skäl att ta våra grannländers oro på allvar.
Detta handlar inte om att söka syndabockar bakåt, utan att dra lärdom av våra erfarenheter och fatta bättre beslut framåt.
En sådan kritisk lärdom gäller just testning. Sedan i början av mars har Moderaterna drivit på för att vi ska få igång storskalig testning. Inte minst för att vi som land ska kunna återstarta ekonomin och så småningom återgå till ett normalt liv. Men tiden har också visat att storskalig testning är helt nödvändig för att vi ska kunna smittspåra för att stoppa smittspridningen.
Därför måste den nationella strategin (som aldrig genomfördes) nu styras om mot en systematiskt genomförd testning, smittspårning och brytning av smittkedjor.
Regeringen och myndigheterna måste stå för det budskapet i ord och i handling. Detta har på senare tid även lyfts av Centerpartiets Anders W Jonsson, som själv är läkare. Ska samhället öppnas upp igen, ekonomin komma igång och äldre slippa långvarig ensamhet, är det naturligtvis de smittade som ska upptäckas och isoleras i karantän, inte alla andra.
Dessutom måste regeringen visa ett helt annat intresse för vaccin än vad den gjorde för testning. Medan andra länder redan ligger långt framme i planering och har gått in i olika internationella vaccinprojekt, så agerar den svenska regeringen så här långt tvehågset och planlöst.
Det är ännu inte för sent, men det är bråttom om vi inte ska hamna sist i kön. Att allmänt vänta och hoppas på EU är en ohyggligt riskabel väg att gå. Det räcker inte att utse ännu en samordnare. Regeringen måste nu göra allt den kan för att Sverige ska vara med i upphandling av ett kommande vaccin, gärna genom avtal både med svensk-brittiska AstraZeneca och med andra läkemedelsproducenter.
På detta sätt kan regeringen ta ansvar på riktigt – i stället för att skylla ifrån sig. Bara så kan Sverige stoppa smittspridningen, få andra länder att åter lita på oss och få igång ekonomin igen.
Ulf Kristersson, partiledare (M)
En tidigare version av texten är publicerad på debattörens Facebook-sida
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.