Vi jägare har tagit troféer i alla tider

Replik från Claes Staffansson om kravet på förbud för ”troféjakt”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2021-04-16 | Publicerad 2021-04-15

Vad debattörerna än tycker så är jakt roligt och ett stort nöje. Ibland jagar vi själva, ibland med andra. Vi njuter och mår bra i skog och mark, skjuter vi något speciellt sparar vi gärna en trofé. Inget konstigt med det. Replik från jägaren Claes Staffansson.

REPLIK. Med anledning av debattartikeln om så kallad troféjakt känner jag mig tvungen bemöta debattörerna.

Texten är fylld av insinuanta påståenden och ordval för att få det se så illa ut som möjligt. Jakt på rödlistade och fridlysta arter, nöjesjakt, kroppsdelar med mera. Det blir inte mer trovärdigt genom dessa ordval och formuleringar.

Det är oseriöst att inte kunna föra en debatt byggd på fakta utan i stället med insinuanta påståenden försöka spela på människors känslor. Fakta är alltid bättre än okunnighet och känsloyttringar.

Att vi jägare tar reda på troféer i form av horn, kranier, tänder, betar, hudar eller fjädrar från det vilt vi fäller är inget nytt.

I alla jägarkulturer har jägare tagit delar av de djur de jagat och dödat. En trofé kan vara ett minne från en lyckad jakt, eller ett sätt hedra och visa respekt för det djur man tagit av daga.

I vissa kulturer har det visat vilken status jägaren har i stammen, eller att jägaren lyckats fälla många eller farliga djur.

Dagens jägare är inte annorlunda. Ett horn på väggen minner om en lyckad jakt. Ett björnskinn eller en uppstoppad tjäder likaså. Våra hjärnor fungera på samma sätt nu som de gjort i hundratusentals år.

Det är samma psykologiska faktorer vad gäller tillfredställelse, stolthet eller belöning, som då en idrottare nöjd, stolt och glad efter en seger glatt visar upp sin guldmedalj. Sin trofé.

Det är inte konstigare att åka till Afrika eller Nordamerika för att jaga än att en sörländsk jägare åker upp till Norrland i hopp om att få skjuta en stor älgtjur. Eller att en norrlänning åker söderut för att jaga vildsvin. Det är bara prislappen som skiljer.

Av praktiska skäl så är det bara trofén man kan ta med sig från Afrika. Inget konstigt med det och djuren som jagas är inte utrotningshotade. Vare sig här eller i Afrika.

Vad debattörerna än tycker så är jakt roligt och ett stort nöje. Ibland jagar vi själva, ibland med andra. Vi njuter och mår bra i skog och mark, skjuter vi något speciellt sparar vi gärna en trofé. Det är lite svårt att förstå varför det skulle göra någon skillnad för andra om vi tar reda på ett horn eller en päls.


Claes Staffansson, jägare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.