Ta hjälp av oss nu när arbetslösheten växer

Debattörerna: Regeringen har inte råd att slarva bort civilsamhällets kompetens

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-05-10

Långtidsarbetslösheten växer i pandemin. Som representanter för några av Sveriges största civilsamhällesorganisationer vill vi bidra med lösningar. Regeringen har inte råd att slarva bort vår kompetens, skriver debattörerna.

DEBATT. När Arbetsförmedlingen presenterade nya siffror förra veckan var det tydligt att pandemins konsekvenser blir allvarliga. Gruppen långtidsarbetslösa förväntas växa från 188 000 till över 200 000 innan året är slut.

Arbetsförmedlingens generaldirektör Maria Mindhammar betonar gruppens heterogena behov som en av de stora utmaningarna. Trots det har varken regeringen eller samarbetspartierna svar på hur frågan ska lösas efter omgörningen av Arbetsförmedlingen.

Som representanter för några av Sveriges största civilsamhällesorganisationer vill vi bidra till återhämtningen efter pandemin. Vi har kompetensen som krävs – faktum är att vi är specialiserade på att arbeta tillsammans med och stärka de som befinner sig längst ifrån arbetsmarknaden.

Men för att detta ska fungera behöver regeringen omvärdera civilsamhällets potential och låta oss verka på likvärdiga villkor med det privata näringslivet.

För att hjälpa långtidsarbetslösa behövs helhetsgrepp och individanpassning.

I dagens system hamnar arbetslösa ofta mellan stolarna då stelbenta myndigheter klubbar beslut baserade på direktiv snarare än verklighet. Detta drabbar framför allt de som skulle behöva hjälpen mest – de som befinner sig i skärningspunkten mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och socialtjänstens uppdrag.

Civilsamhällets styrka består i att vi har ett helhetsperspektiv som myndigheterna och näringslivet saknar.

Vi är vana att anpassa våra verksamheter efter deltagarnas individuella behov, till exempel genom arbetsintegrerande sociala företag eller folkhögskolorna och studieförbundens undervisningsmodeller där individens egenmakt är central.

Vi har människan i centrum. Det kan låta som en floskel, men för dem som vi har direkt kontakt med är det avgörande – i praktiken betyder det att vi får den skoltrötte att våga påbörja en ny bildningsresa, den som blivit sviken av systemen att börja lita på samhället igen eller att vi tar oss an de fall som är olönsamma för den privata sektorn.

Vi har uppvisat våra förmågor i tidigare samhällskriser. Under flyktingvågen 2015 fångade studieförbund och folkhögskolor upp tiotusentals nyanlända i sina utbildningsprogram. Svenska kyrkan, Röda Korset och många andra hjälpte till med mottagandet.

Det blev tydligt att samhället, genom civilsamhällets organisationer, kan samla sig när det gäller.

Regeringen har nu en unik chans att ta vara på civilsamhällets kraft i efterdyningarna av pandemin. Vi kan fånga upp och stärka de som råkat illa ut under krisen på ett sätt som andra aktörer inte kan.

Men för att det ska gå behöver regeringen genomföra konkreta åtgärder för att underlätta för civilsamhällets organisationer på arbetsmarknaden.

I stället för att vifta bort våra insatser som konkurrensstörande, vill vi bli inkluderade på likvärdiga och fungerande villkor i upphandlingar, arbetsmarknadspolitik och satsningar på den sociala ekonomin.

Vi vill bli involverade i näringspolitiken på samma sätt som andra sektorer – bli inbjudna till samråd med regeringen inför toppmöten och få samma chans att söka medel från EU:s strukturfonder och långtidsbudget.

Framför allt måste regeringen utreda utvecklingen av ett konkurrensneutralt system för upphandling av arbetsintegrerande insatser, både vad gäller finansiering och uppföljning.

Vi ser ett starkt behov av fortsatt utbildning av myndighetspersonal i hur civilsamhällets organisationer fungerar. Ökad kunskap och forskning på området skulle vara ett viktigt steg mot att låta den idéburna sektorn ta större plats i att lösa samhällets utmaningar.

I dag arrangerar vi en konferens om civilsamhällets roll på arbetsmarknaden. Förhoppningsvis kan detta bli första steget mot en ny arbetsmarknadspolitik i Sverige. Vi är redo att bidra, att förbereda människor för arbetslivet och följa med på resan tillbaka från långtidsarbetslösheten.

Regeringen har inte råd att slarva bort vår kompetens.


Wanja Lundby-Wedin, 1:e vice ordförande Svenska kyrkan, ordförande i LO 2000–2012
Gordon Hahn, ordförande Coompanion Sverige
Nilla Helgesson, direktor Skyddsvärnet
Ewa Lantz, biträdande förbundssekreterare ABF
Mia Nilsson, generalsekreterare, Hela människan
Ariane Rodert, enhetschef, Svenska kyrkan
Karin Svedberg, ansvarig intressepolitik, civilsamhälle och välfärd, Fremia


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.