F-kassan, underskatta inte sjukas intelligens

Debattören: Generaldirektören är skyldiga de sjuka en förklaring

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2018-12-14 | Publicerad 2018-12-09

Lagen är tydlig. Det är begreppen inom denna lag de har förändrat. Försäkringskassans generaldirektör Maria Hemström-Hemmingsson behöver berätta varför, skriver Susanne Brandheim.

DEBATT. När kroniskt sjuka som blivit utförsäkrade av Försäkringskassan i ren existentiell förtvivlan undrar varför, då antar generaldirektören Maria Hemström-Hemmingsson rollen som pedagog.

Hennes uppgift? Att till varje pris berömma Försäkringskassans handläggare för deras fantastiska arbete och att hänvisa de utförsäkrades existentiella förtvivlan till deras okunskap om förvaltningsrätt.

Hemmingsson intervjuades i Ekot i P1 den 1 december angående landets pågående socialförsäkringssystem. Hemmingsson tog över efter att Begler sparkades av socialminister Strandhäll.

Kritiken mot Försäkringskassan var så stor att det nu behövdes ett nytt ledarskap, ett mer kommunikativt inriktat på samverkan, dialog och på att sjuka människor inte hamnade mellan stolarna. Det lät som om den sjuka människan skulle få en tydligare röst.

I intervjun får Hemmingson den första frågan, om det nu blivit någon förändring med henne som ny generaldirektör. Nej, svarar hon då, och fortsätter. Lagen är tydlig och samhällsmålet med 9.0 sjukdagar per person kvarstår som innan. Syftet är ju att öka hälsan.

Hon berättar stolt att de lyckats öka antalet omställningsmöten från 100 till 500 i månaden. Men när intervjuaren trycker på, erkänner generaldirektören att de ännu inte sett några resultat av detta. Idén är dock bra, menar hon, att få arbetsförmedlingen att fånga upp de människor som inte längre får vara kvar i sjukförsäkringssystemet.

Hemmingsson kopplar på pedagogiken. Så här är sjukförsäkringen uppbyggd, berättar hon, trots att intervjuaren inte bett om denna mycket banala redovisning.

”Regelverket som säger vem som ska få sjukpenning är väldigt tydligt. Om du kan arbeta, måste du göra det. Det är arbete som finansierar välfärden. Det är det grundläggande samhällskontraktet. Och det är Arbetsförmedlingen som ska ge dig stöd tillbaka till arbetslivet. De som sedan inte får jobb, fångas upp av våra andra trygghetssystem”.

De ensamstående hamnar alltså på socialen, medan de med en partner förvisas att leva på dennes lön.

Hon ger, för alla kroniskt sjuka, förnedrande pedagogiska exempel på samspelet mellan sjukdom och arbetsförmåga genom sina ”bryta benet”, ”frisör”- och ”kirurg”-berättelser. Sammanfattningsvis går de ut på att ”alla kan jobba även om tummen gått av, det enda de inte kan arbeta med är de jobb som kräver en tumme”.

Men nu är det inte tummen utan hela människor som har gått av! I den grupp jag pratar om finns 10 000-tals med gedigna läkarintyg om allvarliga och funktionsnedsättande psykiska och fysiska sjukdomstillstånd.

Människor som antingen jobbat hela sina liv eller varit sjukskrivna i många år – innan de plötsligt försäkrades ut under åren 2016 till 2018.

Hon låtsas att kritiken mot Försäkringskassan beror på att de försäkrade saknar kunskap om sjukförsäkringen

Men Hemmingsson berör aldrig denna grupp. Och ”Försäkringskassan har inte blivit mer restriktiva”, säger hon.

Trots att hon är där just för att svara på kritiken om deras nya restriktivitet, ägnar hon sig åt att fullkomligt prisa handläggarna på Försäkringskassan för deras korrekta bedömningar.

Hon har, citat: ”Aldrig sett så många fantastiska, empatiska, kompetenta och engagerade myndighetsförvaltare med så stort rättspatos”.

Hon låtsas att kritiken mot Försäkringskassan beror på att de försäkrade saknar kunskap om sjukförsäkringen. Ja, jag skriver låtsas, jag kan helt enkelt inte tro att hon verkligen skulle tro något så befängt.

Därför måste samhället, säger hon, ställa upp och verkligen förklara för dessa människor vilka som sjukförsäkringen verkligen är till för.

En sådan pedagogik är naturligtvis ett knivhugg mot alla de som ligger hemma sjuka utan pengar. Den som är för sjuk för att arbeta har rätt till sjukpenning, detta är den centrala lagen.

Det Försäkringskassan aktivt ägnat sig åt de senaste åren är att leka med och bygga om både sjukdoms- och arbetsbegreppet – utan att ha en öppen samhällsdebatt om detta.

De sjuka står tillsammans med Läkarna och Arbetsförmedlarna handfallna inför den nya synen på sjukdom och arbetsförmåga. Hemmingsson erkänner att det varit ”svårt att samarbeta med dessa andra aktörer”, för att de har så olika synsätt.

Kritiken har därför aldrig handlat om kunskap, lagen eller villkoren. Den som är för sjuk för att arbeta har rätt att få sjukpenning. Så enkel är lagen. Kritiken är mörkare och mycket allvarligare. Utförsäkringarna har förstört många sjuka människors liv, samtidigt som de massanställda handläggarna påstås göra ”ett fantastiskt jobb”.

Dessa fakta går inte att förstå på något annat sätt än att myndigheten glidit in i ett ”amerikanskt försäkringsbolagspatos”. De försäkrar att friska medborgare kan ta en vecka som sjuka en gång om året, men att de som kostar pengar, de långtidssjuka, måste kastas ut för att de är för dyra.

Det gör de genom att förvränga lagen, tolka om grundläggande begrepp som sjukdom och arbete samt söka aktivt efter stöd för avslag. De backar upp sina avslag med hjälp av högbetalda konsultläkare vars uppgift är att hitta felskrivningar i de vanliga läkarnas sjukintyg.

Genom olika omfattande byråkratiska processer som kommuniceringsbrev, omprövningar, överklagande försäkrar man sig om att den enskilde handläggarens ansvar och de sjukas krafter suddas ut under processens gång.

10 000-tals sjuka försöker uttrycka sin förtvivlan och kritik. Från den myndigheten som tagit ifrån dem deras grundläggande ekonomiska trygghet, i en period av svår sjukdom, får de höra att deras förtvivlan beror på okunskap.

Det krävs nu en transparent genomgång av de olika steg som tagits inom Försäkringskassan de senaste åren. Det krävs en grundläggande, politisk förklaring till varför dessa steg tagits och hur dessa steg lett till att kroniskt sjuka i Sverige inte längre omfattas av sjukförsäkringen.

Underskatta inte de sjukas intelligens. Att fortsätta att pedagogiskt hänvisa till lagen, kommer de sjuka inte acceptera.

Lagen är, som Hemmingsson själv säger, tydlig. Det är begreppen inom denna lag de har förändrat. Berätta varför.


Susanne Brandheim, Filosofie doktor i Socialt Arbete.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.