Köpen du returnerar hamnar på soptippen
Ny forskning: Billigare för e-handeln att slänga produkterna än att sälja dem igen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-11-25
DEBATT. Nu är Black Friday igång, och vi frestas av erbjudanden på nätet. Med några få klick lägger vi våra beställningar och vet att om något inte passar eller om vi ändrar oss kan vi skicka tillbaka det utan extra kostnad.
Ny forskning från Lunds universitet avslöjar vad som händer med våra returer.
Produktförstöring är en situation där återförsäljare och tillverkare gör sig av med funktionsdugliga konsumtionsvaror innan de används.
Även om detta kan verka absurt är det vanligt förekommande i stora delar av återförsäljningssbranschen.
Det är ett sätt att hantera kundreturer och osålda produkter. Enligt vissa beräkningar förväntas summan av returnerade textil- och elektronikprodukter som förstörs i EU nå upp till svindlande 21,74 miljarder euro år 2022, en siffra vars värde är högre än hela Cyperns BNP för år 2020.
Vi ser att antalet konsumentprodukter som returneras har ökat explosionsartat på sistone.
Detta kan tillskrivas en rad faktorer, såsom den ökande populariteten av hemleveranser, returrätter som är gratis för konsumenten och förekomsten av produkter av låg kvalitet som inte motsvarar konsumenternas förväntningar.
Tillsammans har dessa faktorer främjat uppkomsten av en så kallad ”returkultur”, där de returnerade varorna sannolikt kommer att hamna på soptippar eller förbrännas. Detta är helt enkelt oacceptabelt i en tid av ekologisk och resurskris.
Så varför ägnar sig dessa företag – som alla talar om hållbarhet och koldioxidneutralitet – åt en sådan miljöförstörande verksamhet? För att i en kapitalistisk ekonomi är det vinsten som styr.
Att hantera kundreturer är otroligt dyrt för e-handlare. Säg till exempel att du har skickat tillbaka ett par skor som inte passade. När de har returnerats till företagets lager har återförsäljaren redan betalat tillbaka pengarna till dig, betalat för returfrakten och täckt de tillhörande hanterings- och lagringskostnaderna.
För att få tillbaka skorna på marknaden måste företaget anställa personal för att fastställa deras skick. Detta är en arbetsintensiv och dyr process, som i fallet med många massproducerade varor av lågt värde vida överstiger deras ursprungliga kostnad.
Att förbereda produkter för återanvändning och reparation är också dyrt. Dessutom har företagen inte nödvändigtvis den expertis som krävs för att reparera alla produkter som de säljer, varav de flesta aldrig var avsedda att repareras från början.
En möjlig lösning på detta problem är att företagen skänker dessa produkter till välgörenhet. Men många företag är rädda att läckage till andrahandsmarknader riskerar att devalvera deras varumärke eller minska nyförsäljningen.
Hälso- och säkerhetsbestämmelser, och produktsäkerhetsansvar, utgör ytterligare hinder för donationer. Dessutom har välgörenhetsorganisationer sannolikt inte kapacitet att ta emot de stora volymerna av returvaror.
Vad kan man då göra för att lösa det växande problemet med produktförstöring?
Det första steget är att förstå problemets omfattning. EU har föreslagit obligatoriska rapporteringskrav som tvingar företagen att offentligt redovisa sina volymer av osäljbara lager och kundreturer som skickas till deponi, förbränning, återvinning och återanvändning.
Sverige bör överväga vad vi nationellt kan göra för att få bättre information om produktförstöring från svenska aktörer.
Därefter måste konsumenternas medvetenhet öka om den verkliga kostnaden, för miljön, i samband med produktreturer.
Ett obligatoriskt krav på märkning på returförpackningar med information till konsumenterna om miljökonsekvenserna av att returnera varor skulle kunna bidra till att ändra köparnas vanor.
Ett mer radikalt förslag skulle vara att beskatta kundernas returer, eller åtminstone lagstifta bort gratis returnering.
Vissa återförsäljare, bland annat Zara, har frivilligt avskaffat gratis returer, men en symbolisk avgift för online-returer kommer säkerligen inte att ändra köparnas beteende.
En skatt skulle, om den utformas på rätt sätt, bidra till att få slut på returkulturen, samtidigt som återförsäljare uppmuntras att omvärdera sitt produktutbud och upphöra med produkter av låg kvalitet som rutinmässigt inte uppfyller kundernas krav.
Ett alternativ är att lagstifta om minsta avgift för konsumentreturer.
Med tanke på de drastiska åtgärder som krävs för att undvika en global ekologisk katastrof är det minsta vi kan göra att vidta nödvändiga åtgärder för att undvika att produkter förstörs innan de används.
Så när erbjudandena på Black Friday frestar dig med rabatter och löften om gratis returer, kom ihåg att det är osannolikt att allt du skickar tillbaka kommer att hitta ett andra hem.
Hedda Roberts, magister i miljöförvaltning och politik
Leonidas Milios, postdoktor
Oksana Mont, professor, Mistra Sustainable Consumption
Carl Dalhammar, docent, Mistra REES.
Samtliga från Internationella miljöinstitutet (IIIEE) vid Lunds universitet.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.