Ny migrationslag får inte splittra familjer

Debattörerna: Våra minimikrav för flyktingpolitik

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Mänskliga kostnader kommer att bli konsekvenserna av de förslag som nu ligger på bordet i kommittén. Sverige måste vara föregångar och visa på större ansvar, skriver debattörerna.
Foto: Magnus Wennman, Röda korset, Magnus Aronson, Hamid Ershad Sarabi
Mänskliga kostnader kommer att bli konsekvenserna av de förslag som nu ligger på bordet i kommittén. Sverige måste vara föregångar och visa på större ansvar, skriver debattörerna.

DEBATT. Just nu sitter en parlamentarisk kommitté och förhandlar om Sveriges framtida migrationslagstiftning.

Vi vet att ett antal förslag diskuteras och vi vet att dessa – om de blir verklighet – kommer att drabba människor som sökt skydd i vårt land mycket hårt.

Våra organisationer möter dagligen människor som har tvingats fly och söka skydd i Sverige – skydd undan förföljelse, tortyr och konflikter.

Det handlar om barn, kvinnor och män i alla åldrar, med olika bakgrund och olika upplevelser och trauman i bagaget. Det är dessa individer som svensk migrationspolitik handlar om och det är de som drabbas när skyddet försvagas.

Med stöd i den samlade erfarenheten vi besitter listar vi nedan ett urval av de humanitära konsekvenser som riskerar att bli verklighet om de förslag som i dagarna diskuteras mellan partierna går igenom.

Föräldrar och barn riskerar att splittras i många år – vissa kanske för alltid – om tremånadersundantaget från försörjningskraven för alternativt skyddsbehövande tas bort. Sverige riskerar även att bli ett av de tuffaste länderna i Europa för splittrade familjer.

Svårt sjuka barn, samt barn som levt hela sin uppväxt i Sverige, riskerar att utvisas till länder där de inte kan få den vård de behöver eller som de inte har någon anknytning till. Detta om det i den framtida migrationslagstiftningen inte finns en humanitär grund som tar särskild hänsyn till barn.

Asylrätten slår fast att alla har rätt att söka skydd och få sin sak prövad.

Ett volymmål som använder kvotflyktingar för att reglera antalet asylansökningar i Sverige innebär att några av världens mest utsatta människor förvägras skydd. Det underminerar också en av de få säkra och legala vägar till skydd som finns i dag.

Hbtq-personer som flytt förföljelse kommer inte att kunna ta hit sina partners om de inte kan visa att de varit sammanboende i hemlandet – vilket för många är en omöjlighet då det kan vara en av de anledningar att de var tvungna att fly från början.

Korta tillstånd och avsaknad av familjeåterförening kommer att öka den psykiska ohälsan, minska möjligheten att bearbeta trauman från krig och flykt samt minska möjligheten att etablera sig i Sverige.

Vi kan undvika dessa konsekvenser. De partipolitiska aspekterna av pågående förhandlingar ställer vi oss utanför, men absoluta minimikrav för en flyktingpolitik som inte orsakar oacceptabla mänskliga kostnader är:

  • att säkerställa att rätten att leva med sin familj blir både praktiskt och reellt möjlig och därmed behålla möjligheten för alternativt skyddsbehövande att få familjeåterförening genom ett tidsbegränsat undantag från försörjningskravet.

  • att Sverige återgår till att barn ska kunna få uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande skäl. Detta borde också vara självklart med tanke på att barnkonventionen är svensk lag sedan 1 januari 2020.

  • att undanta kvotflyktingar och familjeåterförening ur ett eventuellt ”volymmål”.

  • att längden på uppehållstillstånd är densamma för alternativt skyddsbehövande och flyktingar och att möjligheterna till permanenta uppehållstillstånd bestäms av skyddsbehov och inget annat.

Detta är punkter som inte bör överträdas om vi på allvar menar att vi vill ha en human och långsiktigt hållbar migrationspolitik samt möjliggöra etablering och integration i Sverige för de som beviljas skydd.

I en tid när antalet människor på flykt når historiskt höga nivåer känns det främmande att diskutera människor i behov av skydd i termer av volymer. Det finns ingen forskning som visar att en restriktiv politik i Sverige påverkar andra länder att ta ett större ansvar. Tvärtom.

Med förslagen som nu ligger på bordet blir Sverige en del av en trend där länder väljer att vända människor som flytt från krig och förföljelse ryggen och vi riskerar samtidigt att hamna i EU:s bottenskikt.

Det rimmar illa med vår historia och vårt lands identitet. Är det verkligen vad Sveriges riksdag vill?


Martin Ärnlöv, generalsekreterare Svenska Röda Korset
Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen
Helén Ottosson Lovén, generalsekreterare Svenska Kyrkan


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publicerad:

LÄS VIDARE