Gör om – integrationen i Sverige fungerar inte

Ali Shafiei, tolk: Jag ser dagligen hur statens åtgärder misslyckas

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-04-18

I mitt arbete som tolk ser jag påtagliga brister och okunskap hos våra myndigheter som ansvarar för integrationen. Samtidigt bevittnar jag orimliga förväntningar och en felaktig bild av Sverige och det svenska samhället från de nyanlända, skriver Ali Shafiei. Personerna på stora bilden har inte med texten att göra.

DEBATT. Jag arbetar som frilanstolk åt olika myndigheter, bland annat Migrationsverket, Polisen, kommuner, Arbetsförmedlingen och inom vården. Mitt jobb är att enbart tolka det som sägs och vara opartisk och neutral i dialoger som förs mellan dessa myndigheter och de nyanlända. 

I mitt arbete ser jag påtagliga brister och okunskap hos våra myndigheter, samtidigt som jag bevittnar orimliga förväntningar och en felaktig bild av Sverige och det svenska samhället från de nyanlända.

Jag ser dagligen hur de många åtgärder som staten anordnat för att hjälpa de nyanlända att kunna integrera sig i samhället inte gett de resultat man förväntat sig.

Ett exempel är ”etableringsprogrammet” som Arbetsförmedlingen tagit fram. Tanken är god men effekten mindre god.

Målet med programmet är att en nyanländ ska lära sig svenska språket och genom att delta i olika aktiviteter och program under två år, närma sig arbetsmarknaden för och kunna försörja sig på egen hand.

Jag tolkar och bevittnar dagligen att en stor del av deltagandet i dessa program inte ens kommer i närheten av målet.

Efter två år ligger många i det närmaste på samma nivå som när de först började. Dessa människor som vi önskar ska närma sig arbetsmarknaden kan många gånger inte ens skriva ett CV, eller kontakta en arbetsgivare efter att ha slutfört utbildningen.

Efter två år av misslyckande inom etableringsprogrammet skrivs de över till ett nytt program, ”stöd och matchning”, och myrstegen fortsätter.

Vid uppföljning brukar en handläggare ringa upp klienten, programdeltagaren, och fråga kort hur det går med skolan och arbetssökandet. Ofta svarar klienten att skolan inte går bra på distans och att det under rådande pandemi inte finns några jobb.

Samtalet slutar med att de tackar varandra, och jag i egenskap av tolk, som ska vara opartisk, suckar djupt. 

”Samhällsorientering” är informationsmöten på sammanlagt 50–60 timmar på det egna modersmålet, som anordnas av kommuner. Målet med kursen är att bekanta de nyanlända med svenska värderingar, seder och bruk.

Tanken är återigen god, men den avsatta tiden alldeles för kort.

Kulturkrockarna mellan de nyanlända som kommer från tredje världen till ett modernt land som Sverige är enorma. För de som vill stanna här och anpassa sig till samhället finns det mycket att lära sig.

Före pandemin bröt ut, tidigt 2020, tolkade jag på plats åt en kommun i norra Stockholm. Kommunen anordnade olika fristående informationsmöten från olika entreprenörer.

Det handlade om miljö, om ekonomi, om försäkringar, om bostad och bostadsmarknaden och så vidare. 

Vid ett möte deltog en ung kvinna från ett privat företag som skulle utvärdera effekten av dessa möten. Hon ville att deltagarna, de nyanlända, skulle utvärdera mötena på en skala från 0 till 10.

Samtliga deltagare gav en 10 till vartenda möte. Ingen vågade ifrågasätta myndigheten. De var rädda för sin framtid i det nya landet. Den stackars unga kvinnan förstod ingenting, besviken packade hon ihop och gick. Och jag, i egenskap av tolk, kunde inte hjälpa henne att förstå. 

Nyligen tolkade jag i tingsrätten i Stockholm. Målsägaren, en ung afghansk kvinna, anklagade sin före detta man för upprepade trakasserier, sexuella ofredanden och misshandel.

Mannen hade, enligt kvinnan, sagt åt henne att han hade köpt henne från hennes far och betalt ett högt pris, därför borde hon lyda honom.

Uttalandet påminde mig om den brittiska filmen ”Lady M” som utspelar sig i 1800-talets England. Katarina, en ung flicka, säljs som livegen hustru till den äldre godsherren Alexander. I filmen sa Alexander exakt samma mening till Katarina som den afghanska mannen sa till sin fru år 2021 i Sverige. 

Vår integrationspolicy måste vädras ut. Dessa processer måste effektiveras och preciseras.

Svenska språket är nyckeln till framtiden för de nyanlända. Man kan lära sig språket lika bra även under pandemin. Det finns inte något utrymme för bortförklaringar.

De nyanlända måste uppmuntras att satsa på språket om de vill ha en framtid i Sverige och inte hamna i parallella samhällen.


Ali Shafiei, tolk, journalist och författare till boken ”En tolks bekännelser”


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.