Bistånd ska inte knytas till migrationspolitiken
C: Regeringen agerar i strid mot syftet med biståndsarbetet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-01-15
DEBATT. Regeringen har varit hemlighetsfull med sina avsikter med reformarbetet av Sveriges bistånd. Men nu framträder konturerna av den största förändringen av svensk biståndspolitik i mannaminne.
Mest uppseendeväckande i den nya biståndspolitiken är naturligtvis att enprocentsmålet överges, vilket i år innebär en minskning på sju miljarder kronor.
I övrigt handlar förändringarna om att styra om från långsiktiga projekt till akuta insatser, att främja handel och använda biståndet som ett verktyg i den svenska migrationspolitiken för att få fler flyktingar att återvända till sina hemländer.
Fort har det gått och utan konsekvensanalys eller konsultationer med den mängd biståndserfarna aktörer som finns i Sverige och i våra samarbetsländer.
Genom att bakom lykta dörrar skära ner på biståndet i stället för att engagera brett runt en agenda för bättre bistånd framstår regeringen som defensiv och visionslös.
Detta sker samtidigt som fattigdomen i världen ökar, demokratin är på tillbakagång och klimatförändringarna sker i allt högre takt.
Den moderatstyrda regeringen är inte ensam om att minska på biståndet och stöd till internationellt samarbete. Med en annalkande lågkonjunktur och nationalistiska politiska strömningar ser vi samma trend hos flera givarländer.
Men så länge vi lever i en internationellt sammanlänkad värld är detta synsätt naivt och närsynt.
De vi ser som ”lokala” problem – klimatkris, skenande livsmedelspriser och ökande flyktingströmmar – har alla sina orsaker långt utanför Sverige. Lösningen är mer, inte mindre, internationellt samarbete.
Att dessutom knyta biståndet till den svenska migrationspolitiken för att försöka minska antalet flyktingar som kommer till Sverige är både i strid mot syftet med bistånd och tämligen verkningslöst.
Regeringens reformiver för biståndets kan och bör ifrågasättas men här finns också delar med potential.
Centerpartiet har länge framhållit att fungerande marknader, inte bistånd, är grunden för självbärande och hållbara ekonomier där medborgare kan leva på sina egna inkomster och bidra till det allmänna genom att betala skatt. Biståndet kan vara en räddare i nöden och en språngbräda, men bör ses som något tillfälligt.
Lösningen handlar dels om att stödja samspelet mellan bistånd, näringsliv, entreprenörskap och handel, dels om stöd till utbildning och långsiktigt demokratiarbete. Detta kan låta självklart men hittills har samverkan genom handel och lokalt entreprenörskap levt ett undanskymt liv i svenskt bistånd.
Även utbildning är ett område som under de senaste åren fått en mer undanskymd roll inom biståndet, trots att det är ett av de viktigaste verktygen både för att få människor ur fattigdom och för att bygga en hållbar demokrati.
Senast vi såg såhär genomgripande reformer i biståndet var under den moderata biståndsministern Gunilla Carlsson som tillträdde med Reinfeldtregeringen 2006.
Professorn i statsvetenskap Göran Sundström presenterade i dagarna en analys av hennes ambitioner att driva igenom den så kallade resultatagendan.
Slutsatsen är: Trots att det fanns en stor enighet bland biståndets aktörer om behovet av reformer så gick reformprocessen i baklås. Orsaken var hur reformerna drevs, inte vad de innebar.
Statsrådet Carlsson, som liksom nuvarande statsrådet Forssell, agerade hastigt och ensamt i stället för att engagera och entusiasmera biståndets aktörer bakom en samlande vision för bättre resultat.
Även om det nya året nu gått några dagar vill jag ändå avsluta med en önskan för det nya året.
Kära biståndsminister Johan Forssell: I din hand vilar utsatta människors väl och ve. Låt dig inte stressas av kortsiktiga och politiska mål. Engagera flera för en tydlig och klar vision för morgondagens bistånd genom att driva förändringen med och inte emot biståndskunniga aktörer i civilsamhälle, riksdag, akademi och förvaltning. Och tappa inte målgruppen – fattiga och förtryckta människor – ur fokus.
Så kan 2023 kanske trots allt bli lite bättre än 2022.
Anna Lasses, biståndspolitisk talesperson, Centerpartiet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.