Nej, riktiga män slår inte kvinnor

Debattören: Dags att markera mot dem som beter sig som svin

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-04-21

Det är bra att politiken nu tar initiativ till att minska våldet mot kvinnor. Men för att det ska bli skillnad måste vi, alla riktiga män, tydligt ta avstånd mot de svin som med våld anser sig ha rätt att bestämma, skriver Kent Källqvist.

DEBATT. Riktiga män våldtar inte, slåss inte eller förgriper sig på barn eller kvinnor.

Ja, jag har sagt det förut och säger det igen.

Min morfar var ett svin. Precis som de medieprofiler, komiker, skådespelare och artister som figurerat i medierna. Precis som de män som i notiser om våldsamma övergrepp i dagspressen beskrivs som pojkvän, före detta sambo, bekant eller okänd.

Min morfar slog sin fru och sitt barn. I Söråker norr om Sundsvall levde den lilla familjen i ständig skräck för hans nyckfulla beteende. Värst var det alltid när han inte var nykter.

Att männens rätt att slå och misshandla sina fruar avskaffades redan 1864 bekymrade inte min morfar. Han tyckte att han hade sin rätt som man. Ordet hustrumisshandlare fanns inte, men det var en realitet för min mormor och många andra kvinnor i Sverige.

I Sverige våren 2021 är det fortfarande en ofattbar verklighet.

Min mormor och mamma rymde ner till Stockholm och förorten Abrahamsberg där de fann sin tillflyktsort i några månader innan han hittade dem. En ny flykt följde på en annan.

I 40-talets Stockholm var det lättare än nu att hålla sig gömd och till slut fann de platser där han inte hittade dem. De levde med hemliga telefonnummer och som inneboende utan namn på dörren. Och flykten lyckades till slut och min morfar träffade aldrig mer sin familj.

En man som slår kvinnor och barn är en skam för oss andra män. En skitstövel som ska buras in.

På boendet på Stationsgatan i Stockholm, där han levde sina sista år, var han en ökänd vårdtagare och en skräck för personalen som tvingades arbeta i hans närhet. När han dog 1985 var han saknad av ingen. Sven Öberg fick det förakt han förtjänade.

Min mormor levde hela sitt liv med en rädsla för att hennes före detta man skulle dyka upp igen.

Hon gifte om sig och tog ett nytt efternamn och arbetade som portvakt. Och varje gång det ringde på dörren, och det var ju rätt ofta, fanns rädslan om att hennes exman skulle stå där. Han hade ju lovat att ta livet av henne.

Och min mammas telefonnummer fanns inte i telefonkatalogen så länge som den fanns.

Mäns våld mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av ett samhälle som diskriminerar kvinnor. Ett samhälle i avsaknad av jämställdhet och sann demokrati.

Vad är det som får några män att vilja ta till våld mot kvinnor och begränsa kvinnors rätt att bestämma över sina liv? Vad är det som får män att slåss och förnedra? Vad är det som får män att våldta? Jag har inte svaren på det.

Men jag vet vad jag kan göra.

Jag kan använda mina arenor till att alltid ta avstånd mot män som på olika sätt använder våld mot kvinnor. Vara tydlig med var jag står och inte skratta åt plumpa sexistiska skämt. Alltid stå upp för kvinnor och mäns lika villkor.

På fotbollsmatchen, på krogen, i kamratkretsen, i grannskapet och som här i Aftonbladet. Och försöka att så gott jag kan ge mitt stöd till de kvinnor som kämpar mot förtyck i alla dess former.

Riktiga män står upp för kvinnors och barns rätt till ett liv utan förtryck och övergrepp. Och vi är fler än våldsverkarna.

Och ni män som tiger och fegt tittar bort, skäms!

Det är bra att politiken nu tar initiativ till att minska våldet mot kvinnor. Men för att det ska bli skillnad måste vi, alla riktiga män, tydligt ta avstånd mot de svin som med våld anser sig ha rätt att bestämma.

Länge leve feminismen, krossa våldet och bura in våldsverkarna.


Kent Källqvist, fd chefredaktör Dagens arena och Tidningen Vision
Texten är tidigare publicerad på debattörens Facebook-sida.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.