Matsvinn borde gå till människor, inte biogas

Debattören: Stor del av avfallet är oöppnade förpackningar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-09-30

Utveckla en nationell strategi för hur olika typer av matavfall bör hanteras. Rimligen bör det i första hand ätas av människor, i andra hand djur, och i tredje hand gå till energiproduktion, skriver forskaren Nils Johansson.

DEBATT. Vi blir allt bättre på att samla in matavfall. I dag går den största delen av matavfallet till biogasproduktion.

Samtidigt finns det en växande andel människor i Sverige som lever i matosäkerhet, men som inte får ta del av matöverflödet.

FN beräknar att en tredjedel av alla livsmedel slängs, vilket globalt utgör åtta procent av klimatutsläppen. Den svenska lösningen är att samla in matavfallet i bruna påsar och producera biogas, vilket är ett bra alternativ till bensin.

Men ska verkligen allt matavfall bli till fordonsbränsle eller komposteras? Allt fler människor i Sverige saknar tillräckligt med mat för ett aktivt och hälsosamt liv. De lever i vad som kallas för matosäkerhet.

De flesta av dessa människor är fattiga. Men matosäkerhet kan även uppstå när pengarna inte räcker till hälsosam mat eller när matinköp väljs bort för att betala räkningar.

Det finns en föreställning i Välfärdssverige att människor i nöd utgörs av EU-migranter, hemlösa och papperslösa.

Situationen har dock hårdnat även för svenska medborgare i och med utförsäkringar, bidrag som fryser inne, mental ohälsa och ökade skulder. Covid-19 förvärrande situationen för många redan utsatta människor.

Den växande matosäkerheten och svenska medborgares ökade utsatthet går att spåra i Stadsmissionens senaste statistik.

Två tredjedelar av Stadsmissionens insatser utgörs av matstöd. Mottagarna av stöd utgörs samtidigt till två tredjedelar av människor med långvarigt försörjningsstöd eller som hamnat mellan stolarna i välfärdssystemet.

Anmärkningsvärt nog saknas politik som adresserar detta problem, trots att maten som dessa människor behöver redan finns.

Under 2018 producerades över en miljon ton matavfall i Sverige enligt Naturvårdsverket. Av detta matavfall är en viss del inte lämpligt för tredje part att konsumera, då det till exempel utgörs av oätbara rester som kaffesump, eller benrester från en tallrik.

Men en betydande del av matavfallet utgörs av ej konsumerade livsmedel som oöppnade matförpackningar eller bortsorterade frukt och grönt. En stor del av den slängda mat som inte har konsumerats skulle kunna minska problemet med matosäkerheten i Sverige.

Sociala entreprenörer har fångat upp denna problematik och distribuerar överskottslivsmedel till utsatta människor. Det finns i dag till exempel tre sociala livsmedelsbutiker, två i Stockholm och en i Jönköping, med reducerade priser för utsatta.

Men dessa initiativ är småskaliga och fångar endast in en liten andel av allt matavfall. Till de ideella föreningarna skänks ungefär endast en procent av allt matavfall som genereras i Sverige.

Det ideella matstödet utgörs därför i huvudsak av direkt inköpta livsmedel, som på grund av den pressade budgeten i regel håller lägre kvalitativt än matsvinnet.

Det finns således en stor potential att möta matosäkerheten med det växande berget av matavfall och därigenom bidra till att minska matsvinnet, rättvisa och erbjuda näringsrik mat.

Men då krävs gemensamma krafttag från en mängd aktörer:

  • Utveckla en nationell strategi för hur olika typer av matavfall bör hanteras. Rimligen bör det i första hand ätas av människor, i andra hand djur, och i tredje hand gå till energiproduktion.
  • Utred hur omfattande matosäkerheten är i Sverige, dess drivkrafter och orsaker.
  • Utred olika strategier för hur matsvinnet bör distribueras till människor.
  • Bör distributionen ske nationell samordnat eller genom lokala initiativ?
  • Vilka aktörer har kunskap, ansvar och rådighet? Hur bör samarbetet se ut och hur kan det formaliseras?
  • Hur kan konsumenternas matsvinn fångas upp? Offentliga kylskåp i Tyskland kan vara ett intressant exempel.


Nils Johansson, forskare på avdelningen för strategiska hållbarhetsstudier, KTH


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.