Måste GW agera för att brotten ska utredas?
Debattörerna: Medias bevakning kan inte vara förutsättningen för att myndigheter gör sitt jobb
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-11-15
DEBATT. Är det acceptabelt i en rättsstat att medias bevakning ska utgöra en förutsättning för att myndigheter ska göra sitt jobb?
Att media har en förmåga att påverka rättsprocesser råder det förmodligen inga tvivel om. Domare, åklagare och advokater är alla människor och beslut kan påverkas av olika intryck, däribland intryck från media. Det är ändå anmärkningsvärt att medias rapportering om allvarliga brister i den uppmärksammade mordutredningen i Falkenberg – brister som varit väl kända för såväl polismyndighet som åklagarmyndighet – återupptagits först efter rapporteringen.
I mordutredningen i Falkenberg valde förundersökningsledaren, efter att ha beslutat om rubricera händelsen till vållande till annans död och sedermera till en olycka, att helt lägga ned förundersökningen. Föräldrarna till den avlidne har allt sedan dess kämpat för att förundersökningen skulle återupptas.
Bristerna i utredningen har varit ovanligt omfattande och bland annat bestått av att den lokala polisen – trots upprepade påstötningar från oss som är familjens ombud (advokat Anton Strand och kriminalteknikern Sonny Björk) – struntat i att analysera beslagtagen teknisk bevisning.
Polisen har inte brytt sig om att förhöra samtliga personer som befann sig på platsen när händelsen inträffade och att man avvaktat veckovis med att förhöra ett litet barn som hade väsentlig information att lämna och som med hänsyn till bevisvärdet borde hörts omgående.
Påstötningarna och förslagen mottogs inte med ens ett grundläggande intresse från polisen och så snart man genom ett obduktionsprotokoll hittat en ursäkt för att inte fortsätta arbetet, lade man ned förundersökningen.
Obduktionsprotokollet har efter ”second opinion” av såväl professorer inom rättsmedicin som aktiva rättsläkare bedömts som undermåligt och ett stort antal påtalade märkliga omständigheter kvarstod outredda.
Efter medias rapportering om bristerna i den aktuella förundersökningen återupptogs den samma vecka och bedrivs numera såväl skyndsamt som av kompetent och erfaren personal med intresse för polisärt utredningsarbete.
Vi ser det som viktigt att lyfta fram och diskutera frågan om hur stor påverkan medierna har över beslutsfattandet. Vilken makt ska media ha över rättsordningen och myndigheterna i Sverige? Det måste väl vara tillräckligt att påtala uppenbara brister och fel till myndigheter för att felaktiga beslut skall omprövas?
I en rättsstat ska det inte krävas att enskilda väcker journalisters intresse för att vederbörande ska få sina angelägenheter tillgodosedda av de myndigheterna. Det är av grundläggande betydelse att den enskilde ska kunna räkna med att myndigheterna iakttar sin grundlagsstadgade skyldighet att iaktta saklighet och opartiskhet vid myndighetsutövning!
Det är förklarligt att utredare som kanske aldrig hanterat ett mordärende missar saker som mer erfarna aktörer kan se direkt, men när påtalade självklara åtgärder ändå inte vidtas är vi tyvärr på en nivå av arrogans och felaktigt myndighetsutövande.
En del av problemet vi uppfattat är en ovilja att lokalt och centralt ompröva redan meddelade beslut.
Så länge kompetensen är tillräckligt låg i delar av Myndighetssverige och det finns en ovilja att gå emot tidigare myndighetsbeslut, kommer en oproportionerligt stor makt ligga kvar hos media.
Det skulle behövas ett fristående institut – fristående från såväl polismyndighet som åklagarmyndighet – som hanterar överprövningsärenden. Åklagarmyndigheten är en myndighet som ligger för nära polismyndigheten, såväl avseende uppdrag som rent lokalmässigt, för att med full trovärdighet överpröva polisens beslut.
Att högre åklagarfunktioner i sin tur kan överpröva besluten förändrar inte vår bedömning, dessa instanser levererar ofta snabba beslut om att den egna myndigheten gjort korrekta bedömningar, i förekommande fall tvivelsutan mot bättre vetande.
En fristående instans för överprövningar i allvarliga brottsutredningar skulle öka förtroendet för rättsväsendet och verka för mer korrekta bedömningar.
I Falkenbergsärendet krävdes ett inslag i Veckans Brott och ett uttalande från den folkkära professorn inom kriminologi, Leif GW Persson, för att förundersökningen skulle återupptas. Detta trots att precis samma synpunkter gång på gång skriftligen och muntligen redan framförts till de berörda myndigheterna.
Det är för sorgligt att myndigheterna inte klarade av att fatta rätt beslut utan en knuff från GW.
Anton Strand, advokat och målsägandebiträde i Falkenberg-ärendet
Behrang Eslami, jur kand och biträdande jurist i Falkenberg-ärendet som också utförs med kriminalteknikern Sonny Björk
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.