Rädda skogarna – vår överlevnad står på spel
16 samebyar: Bara en spillra av naturskogen i norr finns kvar, Sveaskog
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-06-01
DEBATT. Enligt statliga Sveaskogs egna beräkningar är bara fem procent av bolagets produktiva markinnehav i Norrbotten avverkningsbart, en övervägande majoritet är alltså redan kalavverkat.
Sveaskog har avverkat sig in i ett hörn – nu finns bara den sista spillran av oersättlig hänglavsbärande skog kvar.
Vi skriver för att påminna om det faktum att dessa ekosystem, under alla omständigheter, måste fredas. För att renen ska överleva i sitt eget landskap på sikt är det även brådskande att utföra storskalig restaurering.
Dagens kalhyggesbruk har resulterat i att stora delar av de naturliga ekosystemen kalavverkats och samernas möjlighet att bruka marken för renbete avsevärt försvårats.
På en människoålder har skogslandskapet i Sverige totalt förändrats – på bara 60 år har den lavrika skogsmarken minskat med hisnande 71 procent enligt studier vid SLU.
Främst på grund av alla täta trädplanteringarna där de lavar och växter som renen betar har kvävts och dött. Till och med monokulturer av främmande trädslag har systematiskt ersatt de för renskötseln livsavgörande häng- och marklavsbärande gammelskogarna.
Är det konstigt att vi ber staten ställa om skogsbruket?
Rätten för oss samer att säga nej till markintrång som hotar just den naturbetesbaserade renskötseln är en internationellt erkänd rättighet (FPIC), en egendomsrätt som skyddas av grundlagen på samma sätt som äganderätten, och ett utpekat allmänintresse i Skogsvårdslagen.
Det ansvar som följer med detta tar vi på största allvar.
Vi som arbetar dagligen ute i naturen följer klimatförändringarna i realtid, men vi vet också att skydd av skog är en nödvändighet för att begränsa klimatkrisen.
Det verkar trots det finnas en tro både inom skogsbruket, och hos en del av landets politiker, att skogsmarker är en resurs som bara ska finnas till för att få fram maximal mängd virke och massaved till pappersfabrikerna och för att skapa snabb kortsiktig ekonomisk vinst.
Detta synsätt har resulterat i att kalhyggen och trädplantage av miljö- och klimatskadliga gran- och tallplanteringar har ersatt de milsvida naturskogarna.
Vi kan inte fortsätta förlora skog till fördel för fler planterade träd: Skog är ett ekosystem som skapas av naturen med gläntor och variation, olika arter, träd i olika höjder och ålder, både levande och döda.
Det är i gläntorna djuren söker sin föda och människorna stannar till för att lyssna till skogens ljud eller ta en fika. Träd som planterats däremot är alla likåldriga, står tätt, tätt, ofta på rader med samma mellanrum utan gläntor och variation.
Få kan leva i dessa planteringar, och bara några få kan långsiktigt leva av dessa planteringar. Skogen, som vi samer känner den, finns där, även för sin egen skull – och för djuren som lever sina liv där 24 timmar om dygnet.
Varför ska det inte finnas möjlighet för naturen, människor och djur att överleva i och av de marker som staten förvaltar? Det är den fråga vi ställer oss.
2021 var ett rekordår för avverkingsarealen i Sverige. Vi som lever i dessa områden ser hur områden som tidigare sparats som hänsyn exempelvis nära bebyggelse och byar nu avverkas i rasande takt.
De statliga skogsaktörerna Sveaskog och Statens fastighetsverk har i många områden gått hårdast fram på bekostnad av allt och alla andra.
Det måste få ett slut. Det finns ingen hållbarhet i detta expansiva sätt att bokstavligen förbruka skogen.
Länderna i FN har tagit i hand på att skydda 30 procent av världens land och hav. EU arbetar i detta nu med en förordning om att restaurera natur.
Skogsbruket måste uppenbart ställa om för att:
- Freda de sista naturskogarna.
- Förändra skogsbruksmetoderna på brukbara marker.
- Utföra storskalig restaurering.
För att renen ska överleva i sitt eget landskap på sikt är det brådskande med att utföra restaureringsåtgärder i de planteringar som växt upp på tidigare kalhyggen. Marklaven behöver ljus och glesa skogar för att överleva.
Assymetrisk lavgynnande utglesning i både i unga och medelålders planteringar för att skapa gläntor och variation är enkla metoder som skulle kunna rädda marklaven och bidra till en återställning av renbetet. Avveckling av den främmande arten contorta är en annan nödvändig åtgärd.
Dessa typer av restaureringsåtgärder är första steget mot fler rekreationsskogar, bär, svamp, och arbetstillfällen.
Vi samer har levt i och försökt värna om dessa områden sedan istiden och bidrar gärna med vår kunskap om skogen, markerna och vad ekosystemen tål.
Men då måste de statliga skogsbolagen börja lyssna på oss, och låta oss vara med i omställningen av skogsbruket, inte försöka tysta oss med kampanjer.
Sveaskog kan inte heller fortsätta kalavverka den sista skogen och samtidigt hävda att de värnar om klimatet, urfolksrätten, eller vår gemensamma natur – det är en ekvation som inte går ihop.
Sveaskogs huvuduppdrag bör vara att börja förvalta skogen för att bibehålla och gynna både friska ekosystem, renbete, rekreationsområden, ett långsiktigt virkesuttag och skogen som kolförråd och kolsänka.
Vore inte det mer rimligt än att fortsätta som vanligt och kalavverka även de resterande fem procent som Sveaskog har kvar?
Lars-Anders Baer, Luokta-Mávas sameby
Jonas Stenberg, Västra Kikkejaur
Per-Jonas Parffa, Tuorpon sameby
Ingemar Blind, Girjas sameby
Per-Gustav Idivuoma, Lainiovuoma sameby
Peter Larsson, Maskaure sameby
Jon-Mikko Länta, Jåhkågasska tjiellde
Jonas Salmijärvi, Tärendö sameby
Niila Inga, Laevas sameby
Jonas Larsson, Malå sameby
Johan Lundgren, Östra Kikkejaur sameby
Birgitta Engrund Sohlberg, Vittangi sameby
Hans Holma, Muonio sameby
Per-Olof Nutti, Könkämä sameby
Tomas Nutti, Svaipa
Johan Jonsson, Mausjaur sameby
Utan samebyarna i Norrbotten hade Sveaskogs normala expansionstakt kunnat fortgå; Samebyarna skyddar tydligt det som skyddar oss alla. I solidaritet:
Greta Thunberg, Fridays for future Sverige
Lina Burnelius, Skydda skogen
Agnes Hjortsberg, Aurora
Greta Frisk, Miljöjuristerna
Erik Törnlund, Amnesty Sápmi
Anna Johansson, Amnesty international Sverige
Marcus Lidström, Naturskyddsförening Norrbotten
Olivia Linander, Skiftet
Nastaran Zargari, Jordens vänner
Daniella Andersson, PUSH Sverige
Pia Björstrand, Klimataktion
Torbjörn Vennström, Klimatriksdagen
Alex Brekke, Amazon watch Sverige
Erika Bjureby, Greenpeace
Tobias Larsson, Fältbiologerna
John Stauffer, Civil rights defenders
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.