Nej, vi ska inte rycka mobilen av eleverna

Lärare: Jag behöver inget förbud i mitt klassrum

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-04-10

Vi behöver ungdomar som kan hantera och är medvetna om risker och möjligheter med digitala verktyg, skriver Sara Andersson.

DEBATT. Mobilförbud i mitt klassrum? Förbud skapar avstånd, förbud skapar ett vi och ett dem. Förbud skapar en gräns som inbjuder till att provocera. Jag vill skapa relationer och förståelse i mitt klassrum.

I mitt klassrum använder vi mobilen för att fota, dokumentera, föra närvaro och kommunicera med elever som inte finns på plats. I ett klassrum med mobilförbud, hur kan jag försvara det?

Hur ska jag jobba med eleven som behöver en påminnelse när nästa lektion startar? Med eleven som behöver fota genomgången? Eleven som vill hjälpa sin sjuka kompis med en bild? En del kan vi visserligen använda en dator till, men vilket verktyg använder eleven helst? Förbud är något jag tycker vi ska undvika.

I mitt klassrum finns det en tydlig struktur. Eleverna vet vad som förväntas av dem och vad målet med lektionen är. Vår skola har en gemensam struktur för hur vi startar och avslutar lektionerna. Rutinen finns i alla klassrum oavsett vem som leder lektionen. Den underlättar och skapar trygghet både för elev och pedagog.

Lektionen startar med locket på datorn stängt. Inga hörlurar i öronen. Alla ska veta vad lektionen har för syfte och delta i diskussioner och genomgångar. Vissa grupper utmanar mitt ledarskap, då är det en trygghet att veta att alla gör lika. Gör vi alla lika blir det mindre utmaningar runt ledarskapet.

Ibland leder mobilen till lärande, ibland behöver mobilen vara undanlagd.

Jag pratar med eleverna jag möter i min undervisning om det. Vilken insats eleverna behöver göra för att nå ett visst mål. Jag pratar med eleverna om jag känner oro att de tappar utifrån de mål och kunskapskrav de tidigare presterat.

Jag diskuterar med dem om distraktion, att använda lektionstiden till rätt saker, till lärande. Att sitta och snapa eller sms:a är en sak som tar tid från lärandet, vilket gör att det blir en del av diskussionen.

Ibland får en elev eller en grupp lämna in mobilerna när det är något särskilt under lektionen som kräver det. Diskussionen om mobilen och hur den ska hanteras diskuterar jag gärna på utvecklingssamtal där även föräldrarna är med i samtalet om hur den används, brukas och missbrukas.

Vi i skolan har en viktig roll att lyfta och se både för- och nackdelar. Tillsammans behöver vi vuxna som finns runt ungdomarna hjälpas åt och ta ansvar för att lära dem hantera mobiler. Genom ett förbud glöms lärandet bort.

Enligt LGR 11 ska skolan fostra och förbereda eleverna för framtiden. Samhället är i ständig utveckling och där ska de leva, verka och arbeta många år framöver.

Vi behöver ungdomar som kan hantera och är medvetna om risker och möjligheter med digitala verktyg. För ungdomarna är mobilen inte bara ett verktyg och hjälpmedel.

Forskningen visar att det är en mycket större del av deras liv än vi anat. Skolan måste samverka med alla vuxna som finns runt ungdomarna för att lära dem om möjligheter och risker som finns med mobilanvändning.

Jag som vuxen måste även förstå att för ungdomar har mobilen en helt annan betydelse än vad den har för mig.

I skolan måste vi pedagoger stötta varandra, vi måste hitta ramar och skapa goda rutiner för lärande. Vi behöver samtala om hur och när vi använder mobilerna. Hur de anpassas utifrån de ungdomar, alla med sina egna behov, som vi möter.

Att rycka mobilerna ur handen på ungdomarna och sedan låta dem möta den världen helt på egen hand utan stöd av vuxenvärlden, är jag ytterst tveksam till. Ett förbud leder inte till lärande och lärande om mobiler och digitala verktyg behövs.


Sara Andersson


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.