Rovdjuren har bättre skydd än oss samer
Debattörerna: Nog med tomma löften – inför utökad jakt på björn
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-05-04
DEBATT. Sverige förhörs nu i dagarna i FN. Det är en återkommande granskning som alla stater genomgår som undertecknat FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering – en konvention som antogs av generalförsamlingen 1965
FN:s rasdiskrimineringskommitté har gång på gång kritiserat Sverige för att inte ta till sig rekommendationerna att Sverige måste ta ansvar och göra åtgärder som krävs för att nå toleransnivån.
Rovdjursfrågan har återkommande genererat svårlösta målkonflikter mellan etablerade rättigheter och politiska målsättningar. I dagsläget har rovdjuren ett bättre rättskydd än samernas traditionella urfolksnäring.
Nu är det hög tid att agera om renskötseln ska kunna bibehållas och om samernas rättigheter ska efterlevas i praktiken och inte bara utgöras av tomma löften.
Nu har björnen vaknat – flera renar har redan blivit rovdjursföda under vintern och ännu står många på tur. Det gör att det är hög tid att syna den svenska rovdjursförvaltningen i sömmarna.
Renskötarnas enda skydd mot rovdjur som björn är att ansöka om skyddsjakt. Det är absolut avgörande att sådana beslut fattas skyndsamt för att få avsedd effekt, att skydda renhjorden.
Forskningsprojektet ”Björnpredation på ren och potentiella effekter av förebyggande åtgärder” har visat att en björn i kalvningsland i början av maj tar 10,5 kalvar i genomsnitt. En specifik björnhona i projektet tog 16 kalvar på fyra dygn. Men trots kunskapen om björnens predation så kräver myndigheterna likväl en uppvisad skadebild för att bevilja skyddsjakt.
När björnen vaknar är den hungrig och behöver protein. Då är dräktiga vajor och kalvar deras byte. Björnen dödar vajan, drar ut och äter kalvfostret och lämnar därefter den döda vajan för att söka upp nästa dräktiga vaja.
Här förlorar renskötaren både vajan och kalven till björnföda.
Den mest kostnadseffektiva och varaktiga skadeförebyggande åtgärden för björn är skyddsjakt. Björnen är i dag inte hotad, enligt rovdjurscenter finns 2 800 björnar i landet och miniminivån är 1 400.
Rovdjursersättning för björn täcker inte på långa vägar den skada som björnen orsakar. Året 2012 var enbart kalvförluster enligt forskningen 898 kalvar i Udtja och Gällivare skogssamebyar, i slaktvärde motsvarande över 1,6 miljoner kronor. Ersättningen till de samebyarna för björnförlusterna var endast 70 209 kr samma år.
Skulle du acceptera att det försvann pengar från ditt konto varje månad på det sättet? Att endast du och cirka femtusen andra skulle beskattas extra för landets rovdjurspolitik?
För att täcka era fasta kostnader får ni ta lån eller jobba extra för att få in pengar att klara vardagsekonomin. Flera renskötselföretag är på gränsen för att kunna klara sin vardagsekonomi på grund av rovdjursstammarna.
Den 9 februari i år talade Landsbygdsminister Sven- Erik Bucht i Östersund och lovade en skyndsam hantering av Sametingets begärda hemställan att ändra förordningen om författningsändringar så att den i riksdagen beslutade toleransnivån på max 10 procents förluster av ren till rovdjuren ska ligga till grund för förvaltningen av rovdjur.
Ännu har ingenting hänt. Men nu är det dags att Sverige tar sitt ansvar.
Minska rovdjursstammen i norra förvaltningsområdet, påbörja områdesbaserad björnjakt, inför vårjakt på björn i skogssamebyarna och i kalvningsland, öka rovdjursersättningen enligt Sametingets begäran och stärk renskötselns lagliga skydd mot rovdjur.
Marita Stinnerbom, Partiledare
Lars Miguel Utsi, Partiledare
Sametingspartiet Guovssonásti
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.