Problemen är från dem med asylbakgrund

SD: Släpp ej in de med svaga band till Sverige

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2022-08-05

Begreppet ”utomnordisk” är ett rent kommunikativt grepp för att dölja problemets verkliga orsak, som om vi hade problem med integrationen av sydkoreaner, brasilianer eller kanadensare. Faktum är att vi inte har några integrationsproblem alls vad gäller de flesta nationaliteter, det är endast ett fåtal ursprungsländer som står för lejonparten av problemen. Ett mer träffande begrepp vore att prata om asylrelaterad bakgrund, menar Ludvig Aspling och  Jonas Andersson, Sverigedemokraterna.

DEBATT. Migrations- och integrationsminister Anders Ygeman avslöjade nyligen sina nya planer för de så kallade ”utsatta områdena”. Andelen utomnordiskt födda ska vara ett av kriterierna för att mäta utsatthet, och dessa ska inte överstiga hälften av invånarna.

Att regeringen bara några veckor innan valet - efter åtta år vid makten - börjar fundera på vad man kan göra annorlunda är en fingervisning om hur låg prioritet frågan har. Utspelet är dock, även för att vara hastigt hopkokat valfläsk, ovanligt dåligt genomtänkt.

Begreppet ”utomnordisk” är ett rent kommunikativt grepp för att dölja problemets verkliga orsak, som om vi hade problem med integrationen av sydkoreaner, brasilianer eller kanadensare.

Faktum är att vi inte har några integrationsproblem alls vad gäller de flesta nationaliteter, det är endast ett fåtal ursprungsländer som står för lejonparten av problemen. Ett mer träffande begrepp vore att prata om asylrelaterad bakgrund.

Ygeman verkar inte heller förstå den praktiska omfattningen av vad han föreslår. Det bor i dag ungefär 550 000 personer i utsatta områden. Om vi räknar med att 74 procent av dem har utomnordisk bakgrund, och att siffran ska ner under 50 procent, så måste Ygeman skaka fram bostäder i icke-utsatta områden till ungefär 150 tusen människor, utan att samtidigt göra andra områden utsatta.

Dessutom ska bostäderna vara så billiga att dom kan hyras av personer med låga eller inga inkomster, och samtidigt så stora att dom kan husera familjer med väldigt många barn. Var finns dessa? Och var finns de svenska familjer som ska flytta in i utanförskapet och låta barnen bli bondeoffer på Ygemans schackbräde?

Enligt SCB har 74 procent av de boende i utsatta områden utländsk bakgrund, men siffran är sannolikt missvisande eftersom den inte inkluderar den grupp tredje generationens invandrare som i praktiken växer upp utanför den svenska gemenskapen.

550 000 är dessutom bara de folkbokförda; antalet fysiska personer har vi ingen aning om. Ett frågetecken är hur regeringen över huvud taget ska veta om målet är nått, utan att få till stånd den högst nödvändiga folkräkning som man konsekvent vägrat genomföra.

Det som Ygeman föreslår är i praktiken ett gigantiskt samhällsexperiment för att åtgärda de enorma problem som orsakats av ett annat gigantiskt samhällsexperiment, nämligen massinvandringen.

Och detta ska dessutom ske utan att först avsluta det tidigare. Förra året beviljade Sverige 95 000 nya uppehållstillstånd, de största grupperna bestod av anhöriga (24 189), arbete (39 270 ) och nya asylsökande (11 443).

Eftersom vi inte har några riktiga försörjningskrav för anhöriginvandring och lågt ställda krav på exempelvis lön för arbetstagare (plus fusk och bedrägerier), är det oundvikligt att fortsatt vänsterpolitik i stället kommer fortsätta att fylla på utsatta områden med tiotusentals nya utomnordiska personer varje år.

Effekten av Ygemans plan skulle sannolikt bli att fler, inte färre områden drabbas av kriminalitet och utanförskap.


Sverige behöver en ny väg. Vi måste stoppa nyinflyttningen av personer med dålig förankring i Sverige och i stället rikta fokus mot en kravbaserad integrationspolitik, strikta försörjningskrav för uppehållstillstånd och medborgarskap, normerande och tydlig samhällsinformation, samt inte minst en aktiv återvandringspolitik.

Banbrytande förändringar på de här områdena är dock omöjligt om man vill bilda regering med extremistpartier som C, V och MP. Och det är just därför vi får den här typen av socialdemokratiska fantasifoster bara veckor innan valet.


Ludvig Aspling, migrationspolitisk talesperson, Sverigedemokraterna


Jonas Andersson, ledamot i riksdagens socialförsäkringsutskott, Sverigedemkraterna


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.