Därför bjöd kyrkan in en polyamorös familj

Replik från Svenska kyrkan Malmö om synen på polyamori

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2022-08-25

Vi fick äran att möta och föra ett nära samtal med en polyamorös familj. Det är tråkigt att Susanne Liljedahl, som vi upplever det, feltolkar intentionerna bakom detta möte och samtal. Replik från Gunilla Hallonsten, kyrkoherde och Helena Myrstener, präst.

Debattören Susanne Liljedahl skriver om Svenska kyrkan Malmös uppmärksammade samtal under Malmö pride, då vi fick äran att möta och föra ett nära samtal med en polyamorös familj.

Det var ett starkt och fint möte där också många undrande frågeställningar fick komma fram. Det är tråkigt att Liljedahl, som vi upplever det, feltolkar intentionerna bakom detta möte och samtal.

Att öppna för samtal betyder inte att en annan människas tro eller åsikt måste anammas. Det betyder inte att vi ”öppnade upp för bejakelsen av flersamheten” eller att alla ska bli ”frälsta av flersamt liv”.

Att öppna för samtal kan däremot undanröja omedvetna behov av att moralisera eller demonisera andra människors livssituation. Vi önskar att vi alla kan stå upp för våra åsikter och vår tro, men utan att räcka pekpinnar mot de människor vi möter.

Kyrkan är tydlig i sin lära och förkunnelse och den står vi bakom. Vi behöver leva i samtiden och vara öppna för att lyssna, samtala och problematisera vår tillvaro och hur vi lever våra liv.  

Vi har förståelse och djup respekt för att många människor blir skadade i och genom sina relationer. Svartsjuka, besvikelser och uppbrott är något vi behöver möta och hantera i våra liv.

Det kan vara en hjälp att lära oss mer om varandras olikheter och hur kärlekens olika ansikten kan visa sig och våga undersöka de eventuella problem som kan finnas i våra livsval.

Det är viktigt för att på alla sätt försöka undvika förtryck, maktobalans och enfald. Att vilja nå fördjupad förståelse för människors liv och erfarenheter är väsentligt – att samtala med varandra är ett oslagbart medel.

Det är inte samma sak som att ”nu sjungs polyamorins lov i höga, nästan undersköna, toner”, som Liljedahl uttrycker det.

Susanne Liljedahl uttrycker det fint att även om vi tror att kärleken är störst så är det en sargad kärlek som ofta utspelar sig i vår tid och att det behövs fördjupande samtal om kärlek – just för att kärlek inte kan ”reduceras till bara eros, begär, känsla och virvlande drömmar”.

Det hoppas vi att samtalet som ägde rum under Pride också visade.

Vi ser med tillförsikt fram emot att fortsätta att öppna för nära och ärliga möten med människor om kärleken och om hur vi människor hanterar vår existens och våra möjligheter att leva tillsammans, med respekt för våra olika livsval eller livsmöjligheter.

Att vilja fördjupa förståelsen är inte en strävan efter ”dunbolsterteologi”. Det kan i stället vara ett uttryck för viljan att förstå och viljan att dela mänskliga livsviktiga erfarenheter. En viktig del i teologisk utveckling är att våga vara både undrande och tveksam – men också nyfiken!

Frågor som rör vad delande, trohet, äkthet och sårbarhet kan innebära för oss idag är inte enkla och någonstans måste samtalen börja.

Det kan kännas både osäkert och trevande när vi möts i komplexa och svåra frågeställningar, särskilt när människor har modet att göra sig sårbara genom att öppet berätta om sina liv. Så låt oss fortsätta samtalen och låt dem få djupna på vägen.


Gunilla Hallonsten, kyrkoherde, Malmö
Helena Myrstener, präst i S:t Johannes kyrka i Malmö


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.