Lyssna noga på Claes Malmbergs vädjan
Debattören: Hjälpen efter en cancerbehandling måste bli bättre
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-02-04
DEBATT. I dag är det världscancerdagen. Bekymmer och glädje blandas. Det är oroande att sjukdomen fortsätter att breda ut sig, men det är hoppfullt att fler och fler kan botas. Med nya begrepp som precisionsmedicin, robotkirurgi och kombinationsmedicinering redovisar cancervården fantastiska framsteg. Ett cancerbesked är alltmera sällan en dödsdom.
Men en följd av framstegen, som det talas för lite om, är att behovet av eftervård ökar i samma grad. Att tumören är borta innebär nämligen långt ifrån alltid att alla problem är borta.
Många såg och berördes av skådespelaren Claes Malmbergs framträdande i SVT:s ”Min sanning” härom veckan. Uppriktigt delade han med sig av ångesten vid beskedet att han fått cancer. Han berättade om den snabba och skickliga behandlingen han fått men också självutlämnande om efterverkningarna, som impotens.
Han vädjade till politikerna att alla skulle få lika bra vård som han fått.
En cancerbehandling är ofta tuff. Vid sidan av de fysiska problem som kan uppstå kommer den psykiska påfrestningen. Det omedelbara dödshotet är borta, men många känner sig ensamma och utlämnade inför utmaningar de aldrig stått inför.
Klarar jag att jobba? Varför är jag så trött? Hur hanterar jag ångesten inför att cancern kanske dyker upp igen?
Under begreppet ”cancerrehabilitering” ryms många insatser som kan göra skillnad. Ofta kan psykologer göra nytta, i andra fall kostrådgivare, fysioterapeuter, urologer och kuratorer för att nämna några exempel.
Den nationella vårdplan som tagits fram slår fast att alla har rätt till rehabilitering och att den ska vara individuellt anpassad.
Men hur ser det ut i verkligheten? Ganska dåligt. I Cancerrehabfondens årliga rapporter kartlägger vi läget i Sveriges regioner och överallt är det tydligt att resurserna för rehabilitering inte räcker till.
Det positiva är att de som fått hjälp verkligen upplever att den gör nytta. ”Jag var en ny människa när jag kom hem från rehabveckan” sa en av deltagarna i Cancerrehabfondens aktiviteter.
Det negativa är att alldeles för få får del av rehabiliteringsinsatser. Det vi lyckas samla in motsvarar inte alls behovet och regionerna gör inte tillräckligt. De flesta patienter får inte ens information om att hjälp finns att få.
Grunddokumentet som styr den nuvarande regeringens verksamhet – Tidöavtalet – innehåller ett mycket tydligt löfte: ”Särskilda satsningar på cancer- och barncancervården inklusive eftervård och rehabilitering.”
Det är väldigt positivt – inte minst att formuleringen lyfter fram också eftervården. Det krävs resurser, men på rehab-området gäller att också ganska begränsade satsningar ger stor utväxling i form av patientnytta och välmående.
Ett gott råd om en effektiv träningsform eller en bra kostomläggning, ett tips om hjälpmedel eller en inkännande redogörelse för hur andra hanterat en svår livssituation kan göra underverk utan att det kräver enorma resurser.
Cancerrehabfonden finns för att fylla ut där den offentliga vården brister. De rehabveckor vi erbjuder prisas av deltagarna både för den konkreta hjälp man får men också för att de blir ett sätt att möta känslan av ensamhet.
Vi hoppas att sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson nu är i full gång med att leva upp till Tidöavtalet genom ett reformpaket på rehabområdet. Det riktade statsbidraget bör öka i utbyte med tydliga utfästelser från regionerna att genomföra konkreta förbättringar för en jämlik cancerrehabilitering.
Alla patienter måste få information om att de har rätt till rehabilitering. Där behovet av insatser är större än resurserna måste förstärkningar till.
Viktigt är också att vården hela tiden har forskningsbaserade fakta om vilka insatser som fungerar bäst.
På den punkten fäster vi särskilt stora förhoppningar till ministern, för i en intervju i vår årsrapport 2021, när hon ännu var oppositionspolitiker, pekade hon på något mycket viktigt: ”Jag skulle önska att organ som IVO, Vårdanalys och de nationella kvalitetsregistren på ett helt annat sätt än hittills tog tag i frågor om rehabilitering.”
Nu behöver hon inte önska längre, för nu är det hon som är minister!
Pia Watkinson, generalsekreterare Cancerrehabfonden
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.