Risk att vattenresurser minskar till en tiondel

Professor: Stor utmaning att få tillräckligt med rent vatten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-12-29

Det mänskliga fotavtrycket på sötvattensystemen är större än beslutsfattare hittills verkar ha förstått. Lösningar finns, men strategier och åtgärder måste utvecklas och igångsättas snabbt, innan vi förlorar mer oersättliga resurser och tjänster för både samhälle och miljö, skriver Gia Destouni, professor i hydrologi och vattenresurser vid Stockholm universitet.

DEL 7 AV DEBATTSIDANS SERIE ”10 ÅR” OM LÖSNINGAR PÅ KLIMAT- OCH MILJÖKRISEN

Vi känner till i dag stor del av klimatförändringarna genom förändringar i vattenförhållanden på land där vi bor. Men vi har också själva direkt ändrat förhållandena i våra sjöar, floder, bäckar, våtmarker, grundvatten och relaterade sötvattenekosystem med stora förluster av resurser och tjänster för både samhälle och miljö som följd.

Aktuella beräkningar visar att den mänskliga användningen av världens sötvattenresurser kan närma sig hälften av jordens totala kapacitet vid mitten av detta sekel. Redan i dag passerar runt en tredjedel av flödena i världens vattendrag genom mänsklig infrastruktur. Om trenden fortsätter kan omfattningen av världens sötvattensvåtmarker, som nu ligger på runt en femtedel av dess förindustriella värde, minska till bara en tiondel vid mitten av seklet.

Den biologiska mångfalden i världens sötvattensystem minskar också snabbt i varje världsdel och i alla större flodområden. Living Planet Index för populationer av ryggradsdjur i sötvattensystem har till exempel sjunkit till bara en tredjedel av dess värde 1970 och kan fortsätta minska till under en femtedel vid mitten av seklet om vi inte aktivt vänder trenden.

Det är fortfarande möjligt att bromsa och vända förlusterna i våra sötvattenekosystem. För det krävs planering, förvaltning och åtgärder som bevarar och återställer rent vatten i tillräcklig mängd för olika användningar, samt för ekosystemen och deras biologiska mångfald. Att åstadkomma detta måste rankas bland mänsklighetens högst prioriterade utmaningar.

Kombinationer av olika typer av lösningar kan begränsa överanvändningen av vattenresurser, samt ytterligare fragmentering av, föroreningsbelastning på, och minskning av biologisk mångfald i våra sötvattensystem. Det vi behöver göra är att:

  1. fastställa gränser för hållbara vattenuttag och geografiska omföringar av vattenflöden,
  2. utveckla och använda nya och effektivare tekniker för vattenrening vid kända punktföroreningskällor, som industrier och reningsverk för kommunalt avloppsvatten,
  3. utveckla och använda nya och effektivare metoder och åtgärder (som reaktiva markzoner, våtmarker) som både placeras och utformas rätt för att minska belastningen från ofta dominerande diffusa och ärvda föroreningskällor (utbredda jordbruksområden, föroreningar från tidigare utsläpp, förorenade markområden, avfallsupplag som kvarstår länge i mark, grundvatten, sediment),
  4. inrätta fler skyddsområden för särskilt hotade och sårbara sötvattensekosystem,
  5. använda och vidareutveckla jordbrukssystem och grödor som bättre lämpar sig för olika rådande lokala-regionala nederbördsförhållanden 
  6. placera dammar, såväl som ta bort befintliga dammar som är ineffektiva, ogenomtänkta från start, eller i slutet av sin livslängd, samt systematiskt utveckla tekniska lösningar för att upprätthålla nödvändiga flöden och fiskvandringsmöjligheter för dammar av olika storlekar,
  7. stoppa dränering av torvmarker för att skydda deras biologiska mångfald och undvika att de omvandlas från sänkor till källor till växthusgaser.

I internationell samverkan kan vi vidare utveckla och stödja:

  1. gränsöverskridande avtal om delning av tillgängligt vatten och begränsning av föroreningsbelastningar,
  2. överföring av kunskap och teknik för effektivare och mer anpassningsbara metoder, till exempel för bevattning, vattenrening, och vattenförvaltning med proaktiva strategier som involverar lokala samhällen (till exempel för bättre resurshushållning i landsbygd, hantering av insjöfiske)

Generellt krävs också på alla nivåer och runt om i världen:

  • bättre uppföljning och dokumentation, med öppna och sökbara online-databaser samt bättre metoder och modeller (som exempelvis också kan använda ny teknik för maskininlärning och annan artificiell intelligens) för att kunna veta och rättvisande tolka variationer och trender i vattentillgänglighet, vattenkvalitet, översvämningar, torka, samt förekomst och geografisk utbredning av arter och biologisk mångfald i våra sötvattenekosystem.

Det mänskliga fotavtrycket på sötvattensystemen är större än beslutsfattare hittills verkar ha förstått. Lösningar finns, men strategier och åtgärder måste utvecklas och igångsättas snabbt, innan vi förlorar mer oersättliga resurser och tjänster för både samhälle och miljö. Budskapet till nuvarande och kommande regering och riksdag är att utveckla och komma överens om en nationell långsiktig strategi för hanteringen av vår vattenresurs.


Gia Destouni, professor i hydrologi och vattenresurser, Stockholm universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.