Betala kvinnor som föder högst ett barn

Docent i geografi: Vi måste minska vår konsumtion och bli färre människor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2021-08-04 | Publicerad 2021-08-03

Vad gäller minskningen av konsumtionsnivån finns den största potentialen hos världens rika. En ytterligare minskning av konsumtionsnivån är otänkbar för de fattigaste i världen som nätt och jämnt har vad som krävs för överlevnad. Den mänskliga civilisationen kommer bara att överleva om vi lyckas med en historiskt unik utjämning av klyftorna mellan fattiga och rika, skriver Anders Sirén.

DEBATT. Om vi fortsätter att bli allt fler människor som var och en konsumerar alltmer energi och råvaror kommer miljökriserna att avlösa varandra. Jag menar att den enda långsiktiga lösningen är att vi minskar vår konsumtion och blir färre människor på Jorden.

Den så kallade Kaya-identiteten visar att de totala koldioxidutsläppen är produkten man får då man multiplicerar fyra faktorer: 1. Antalet människor, 2. BNP per capita, 3. energiförbrukningen per BNP-enhet och 4. koldioxidutsläppen per energienhet.

De klimatpolitiska åtgärderna fokuserar dock uteslutande på den tredje och fjärde faktorn, det vill säga tekniska lösningar för energieffektivisering och byten från fossila bränslen till förnybar energi. Effekterna av sådana framsteg kan dock komma att tillintetgöras av fortsatt tillväxt av befolkningen och konsumtionsnivån.

Medan Kaya-identiteten fokuserar på koldioxidutsläpp från energiproduktion får man inte glömma att dessa endast är en del av problemet. Avsevärda koldioxidutsläpp uppstår även i till exempel den kemiska process där kalksten omvandlas till cement, och då naturliga ekosystem som skogar eller våtmarker omvandlas till produktionslandskap.

Klimatkrisen orsakas heller inte endast av koldioxid, utan även av metan, lustgas och fluorerade gaser, vilka uppstår i jordbruk och boskapsskötsel, soptippar, och industriella processer. Slutligen är klimatkrisen bara ett symptom av en större miljökris som även omfattar till exempel spridning av giftiga kemikalier och förlust av biologisk mångfald

Att till exempel byta till vindkraft och elbilar leder till ökad gruvdrift och avfallsproblem och är i sig inte långsiktiga lösningar. Det krävs en mycket mer radikal omställning, att jämföra med när människan uppfann jordbruket eller med den industriella revolutionen.

Jordbruk och boskapsskötsel ökade drastiskt matproduktionen så att befolkningsantalet hoppade upp till en högre nivå. Människor fick dock inte det bättre av detta, utan fick snarare tråkigare liv och sämre hälsa.

Många jordbrukssamhällen blev groteskt ojämlika då en liten elit lade beslag på nästan allt överskott medan folkmassorna nätt och jämnt överlevde. Vidsträckta naturområden ödelades för att ge plats för åkrar och betesmarker.

Industrialismens genombrott gav oss för första gången en långvarig ökning både av befolkningen och människornas konsumtionsnivå och därtill även ökad jämlikhet och demokrati. Baksidan blev att miljöförstöringen accelererade ytterligare.

Nästa omställning måste innebära att vi begränsar vår egen förökning och skyddar naturen. Denna omställning har i viss mån redan inletts, redan lever över 40 procent av världens befolkning i länder där kvinnorna i genomsnitt föder färre än två barn under sin livstid, och arealen skyddad natur växer.

Vi behöver dock accelerera denna process, eftersom världens befolkning fortfarande växer med 80 miljoner människor per år och naturliga ekosystem i förfärande takt ersätts av artificiella produktionslandskap.

Åtgärder för att minska barnafödandet måste bygga på frivillighet och ekonomiska incitament. Världssamfundet borde helt enkelt betala pengar åt kvinnor som föder inga eller högst ett barn – ett globalt omvänt barnbidrag.

Vad gäller minskningen av konsumtionsnivån finns den största potentialen hos världens rika. En ytterligare minskning av konsumtionsnivån är otänkbar för de fattigaste i världen som nätt och jämnt har vad som krävs för överlevnad.

Jag menar att den mänskliga civilisationen bara kommer att överleva om vi lyckas med en historiskt unik utjämning av klyftorna mellan fattiga och rika.


Anders Sirén, docent i förnybara naturresursers geografi


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.