Ska Sveriges vård bli som Nya Karolinska?
Debattörerna: Väljarna behöver tydliga besked, Kristersson
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-02-06
DEBATT. I snart tolv år har Stockholms läns landsting styrts av Moderaterna. Under denna tid har de haft ekonomiska förutsättningar som andra landsting bara kan drömma om, med stark tillväxt och hög skattekraft per invånare.
Huvudstadsregionen skulle alltså kunna vara det perfekta skyltfönstret för Moderaternas vårdpolitik. Men trots att både tid och pengar har funnits präglas vården i Stockholm av krislarm från både personal och patienter.
Moderaternas prestigeprojekt Nya Karolinska Solna (NKS) har utvecklats till ett pärlband av skandaler. Sjukhuset beskrivs ofta som världens dyraste sjukhus och många kostnader har senare visat sig svåra att försvara.
Under sommaren misslyckades sjukhuset med att operera 20 cancerpatienter i tid, vilket i några fall tragiskt nog bidrog till att de inte längre kunde botas. Helt nyligen avgick en av sjukhusets toppchefer, uppenbarligen eftersom hans roll i att upphandla konsulttjänster från sin egen tidigare arbetsgivare blev för besvärande.
Tidigare har man behövt slå ut väggar mellan patientrum eftersom det nybyggda sjukhuset inte utformats för den vård som ska bedrivas där. För att bara ta några av de många skräckexempel som finns.
I förlossningsvården råder konstant överbelastning sedan experimentet med att släppa in privata vårdgivare kollapsade och den enda privata aktören abrupt la ner sin verksamhet.
När vi besöker förlossningsvården runt om i Stockholms län är det beklämmande historier vi hör från personalen.
Personal som sliter varje dag för att ge de födande kvinnorna en god vård, med sitt eget välmående som insats. Vi får vittnesmål om hur ett stort antal anställda lämnat landstinget på grund av dåliga arbetsvillkor och mycket hög arbetsbelastning.
I veckan kom uppgiften att mer än tusen av Stockholms läns fastställda vårdplatser var stängda under mellandagarna – hundra fler än vid samma tid förra året. Det är en allvarlig utveckling.
Det behöver inte vara så här. De många problemen i Stockholmsvården beror inte på slumpen eller olyckliga omständigheter. Tvärtom beror de på bristande ledning och styrning från ansvariga borgerliga politiker. En blind övertro på privatiseringar har lett till skenande kostnader och en splittrad vårdorganisation.
Den offentligdrivna vården har trängts ut och blivit av med både pengar och personal. När väl marknaden bjudits in för att ”hjälpa till i vården” – en återkommande formulering som avslöjar en skrämmande naivitet – har de moderata politikerna lutat sig tillbaka och övergett sitt ansvar för styrning och planering. Vi säger inte nej till att vårdbolag och olika driftsformer är med och bidrar, men det offentliga har ett större helhetsansvar och måste få förutsättningar av de ansvariga politikerna att ta det.
Den här huvudvärken skulle kunna vara begränsad till Stockholm och stockholmarna. Men sedan Ulf Kristersson tillträdde har han lyft upp Irene Svenonius, toppmoderaten i Stockholms läns landsting, i sin innersta krets. Detta borde få varningslamporna att börja blinka starkt i övriga landsting och regioner.
Vi undrar: Betyder detta att du tänker göra Stockholms vårdmodell till din, Ulf Kristersson? Betyder det att Moderaterna även på riksplanet kommer att göra privatisering och uppstyckning av vården till den heliga graalen i sin vårdpolitik?
En graal som leder till att enkla besvär prioriteras framför svårare och därmed hotar principen om vård efter behov? Som överlåter till marknaden att styra över kapacitet och vårdplatser, med motiveringen att ”politiker inte ska bestämma över din vård”?
Hur många fler patienter skulle då falla mellan stolarna i sönderbrutna vårdsystem där ingen vårdgivare tar något helhetsansvar för dem?
Sveriges väljare förtjänar klara besked, Ulf Kristersson.
Å andra sidan skulle ett sådant besked innebära att skillnaderna mellan de politiska alternativen i höstens val blev ännu tydligare: ett socialdemokratiskt alternativ där stora satsningar på sjukvården för mer personal, bättre arbetsmiljö och närmare vård för patienten står mot moderaternas, där offentlig vård töms på resurser, där det är de privata vårdbolagen som bestämmer och där personalen lämnas i sticket. Vi vet vilken riktning vi vill ta.
Annika Strandhäll, socialminister (S)
Erika Ullberg, oppositionslandstingsråd (S) i Stockholms läns landsting
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.