Att vara ute i naturen ska inte kosta pengar

Debattören: Allemansrätten hotad när allt fler tar betalt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2021-08-13 | Publicerad 2021-08-12

Att fler söker sig ut i naturen är i grunden positivt men tyvärr kommer det nu allt fler åtgärder som inskränker allemansrätten. Det handlar om avgifter för till exempel vandringsleder och skidspår, skriver Ingvar Jundén.

DEBATT. Det är mycket som händer i sommar som kopplar till vår rätt att vistas fritt i naturen. Det vi i dagligt tal kallar allemansrätten. 

I regeringsförhandlingarna pratar man om strandskydd och förbättrad äganderätt för skogen. 

På andra håll belyser man ökad nedskräpning och ökat slitage. 

Att fler söker sig ut i naturen är i grunden positivt men tyvärr kommer det nu allt fler åtgärder som inskränker allemansrätten.

Det handlar bland annat om att ”Södra Årefjällen” tänker införa avgifter för vandringslederna, (vilket Aftonbladet uppmärksammade den 3 juli) och att Funäsdalsfjällen har infört avgift för cykelleder

Om man till detta lägger att det är allt vanligare med avgifter för skidspår och andra åtgärder som inskränker allmänhetens tillgång till naturen blir jag bekymrad.

Allemansrätten, som finns i grundlagen, är något som vi är stolta över. När vi kommer till en del andra länder och möts av skyltar som ”Trespassers will be persecuted” vid naturområden blir vi upprörda.

Jag säger inte att det kommer att bli så här men det finns all anledning att bevaka allemansrätten och det som hotar att begränsa den. 

Att betala för att vandra på leder som vi vill besöka på vår semester och inte ligger på vår hemmaplan kan tyckas inte vara ett så stort steg men tycker vi samma sak om det införs avgifter i våra hemmamarker?

När jag arbetade som ansvarig för allemansrättsfrågor på Naturvårdsverket för ett antal år sedan hände det att vi blev uppringda av privatpersoner som var förtvivlade över att ”deras” skidspår, som familjen använt i generationer, numera var avgiftsbelagda.

Som skäl anges ökat behov av anordningar samt ofta den ökade nedskräpningen och slitaget.

Och javisst, sådant kostar men nedskräpning minskar inte automatiskt av en avgift. Här behövs det kommunikation och åter kommunikation. Både för kortsiktiga resultat och långsiktiga. 

När det gäller kostnaden för olika anordningar som ska förhindra slitage och underlätta för vandraren eller cyklisten bör vi samtidigt fråga, Vem är det som tjänar på att vi är ute och vandrar?

Handlar det bara om mina egna upplevelser när jag vandrar i till exempel Vålådalsfjällen? 

Knappast! Fjällkommunerna och hotellen, stugbyarna och fjällstationerna välkomnar oss. För de tjänar pengar på oss. För friluftsliv innebär också konsumtion. Konsumtion av utrustning, mat och logi, konsumtion av transporter, konsumtion av sidoaktiviteter och arrangemang m.m. Konsumtion som ger förtjänster.

Om vi till detta lägger att friluftsliv innebär en förbättrad folkhälsa samt en möjlighet till regional utveckling inser vi att det finns betydande samhällsekonomiska intressen i friluftsliv och naturturism. 

Sammantaget är de ekonomiska intressena för att vi ska vara ute mer i naturen betydande.

Att många av oss som jobbar med natur- och miljövård också anser att det har stor betydelse för viljan till att få ett mer miljövänligt samhälle minskar inte precis vikten av naturupplevelser och utevistelse.

Skulle man då inte kunna tänka sig att alla aktörer som tjänar på vårt friluftsliv bidrar till det allmänna friluftslivet och de anläggningar och arbete som behövs för vandrings- och cykellederna? (Ja, jag vet att vinstmarginalerna inte alltid är de bästa!)

Man måste inse att investeringarna som behövs betalar tillbaka sig om de görs på rätt sätt. Det kan gälla det lokala hotellet, stugbyn, turismföretaget eller handlaren men det gäller kanske framförallt det offentliga Sverige i form av kommunen, regionen, staten och faktiskt även EU.

Om turismen, inbegripet naturturismen, ska bli Sveriges nya basnäring vore det på sin plats att det offentliga Sverige backar upp naturturismen och friluftslivet på samma sätt som man gör med andra basnäringar.

Sverige har tio nationella friluftsmål som beslutades av riksdagen 2012. Det rör bland annat allemansrätt, tillgänglig natur, tillgång till naturen och regional utveckling. 

För att nå dessa mål krävs insatser av många aktörer i samhället. Låt inte kortsiktiga lösningar på problem, som avgifter för att vistas i naturen, försvåra de långsiktiga av riksdagen antagna målen. Låt oss även i fortsättningen ha en allemansrätt värd namnet!  


Ingvar Jundén, sakkunnig friluftsliv och naturturism hos Naturvårdsverket 2009–2020


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.